söndag 7 februari 2010

Pedagogisk finansångest från innan kraschen


Talbocken har läst en bok som handlar om den skenande finansmarknaden i allmänhet och Skandiaaffären i synnerhet. Olle Rossander är en klok journalist som beskriver hur pensionssystem och finanskultur har förändrats under åren. Detta gör läsaren ångestladdad, arg och förtvivlad. Och detta skrevs ändå innan kraschen (som Rossander varnar för ska hända). Talbocken reflekterar över hur kortsiktigt tänkande och girighet inom ekonomin förändrat våra liv, eller är det vi levande giriga människor som har förändrat vår ekonomi?

Olle Rossander / Det kidnappade kapitalet
Leopard förlag, 2007
Efterord: Arne Ruth

En sak är klar. En frilansande Talbock som är född på 60-talet kan inte räkna med någon pension. Om jag inte blir insatt i aktier, fonder och värdepapper eller får optioner i derivata hedgefonder. Förstå hur många pensionärer som finns nu och hur många fler som kommer att finnas. Vi dör ju så sent och pluggar så länge, folk jobbar mindre och mindre. Vi måste koppla upp oss och spela på aktier för att klara vår ålderdom!!

Hjälp. Där jag bor i stan bor det många människor med stora bilar och vackra barn som jobbar inom finanssektorn. De är vinnare. (På det materiella planet, tack och lov att de kommer till helvetet när de dör) Människor som jobbar med att köpa och sälja imaginära tillgångar. Tillgångar de själva inte äger, utan är våra kommande pensionspengar.

Förr i tiden fanns kapitalister som typ Wallenberg som satsade sin förmögenhet på olika projekt. Ibland vann han, ibland förlorade han. Dagens spekulanter jobbar med ”herrelösa pengar”. Skillnaden är att förlorar han pengarna riskerar han själv ingenting utan kan landa mjukt i dyr fallskärm om han skulle få sparken.

Och spararna står rättslösa. Vi har mycket bättre skydd om vi köper en tvättmaskin än om våra sparpengar spekuleras upp i rök. Ett tema i Rossanders bok är att ”trygghetsnarkomanen måste tvingas till avvänjning” . Staten kommer inte att hjälpa dig. Det kommer att bli TUFFT när du blir gammal om du inte tjänar pengar nu och investerar dem smart.

Skandiaaffären var bara ett litet symptom på en vilt snurrande finanskarusell. Rossander menar att det kunde vara vilket annat försäkringsbolag som helst som åkte dit. Skandia var klantigast.

Rossander beskriver hur få som är insatta i hur det verkligen fungerar. Hur komplicerat det har blivit. Men att tro att vi kan ha en fortsatt evig tillväxt och inte se konsekvenserana av vad den medför på människor och natur tror jag är ren idioti. Varför inte satsa våra pensionspengar i forskning och ny teknologi som kan rädda världen, typ. Än att bara blåsa upp en bubbla och hoppas vi hinner dö feta och belåtna innan den brister.

Detta är en god bok för lekmannen om hur kapitalet tas från vår kontroll. Den är inte lika mörk som den skulle vara om den skrivits två år senare. Rossander efterlyser mer insyn och öppenhet. Jag bara undrar: vilka har tid med detta. En stor klyfta mellan finanskunniga och finansidioter kommer att göra klyftorna ännu större.

”Tillfället gör tjuven” och denna marknad är gjord för tjuvar. Tjuvar som riskerar mycket mindre men gör än värre skada än några värdetransportrånare från Tumba. Skillnaden är att finanstjuvarna slipper straff. Svaga styrelser som bara vill visa positiva kvartalsrapporter för att hålla aktierna högt i kurs behöver fräcka, flinka tjänstemän som kokar soppa på speck.
Det är tufft därute. Och tuffare kommer det att bli. Vill du försäkra dig? Bli buddhist.

Ahh, ge mig en ekoby där vi betalar i kottar och investerar i kärlek. Utopia, en talbocks enda hopp.


Inga kommentarer:

Skicka en kommentar