Det här är precis lika dåligt som det låter. ”Vampyrater – Skräckens tidevarv” ska förmodligen tillfredsställa alla ungdomar. Här speglas kampen mellan vanliga pirater och vampyr-pirater, vampyrater, med en dialog som tagen ur ”Andra avenyn”. Alla karaktärer är snygga och har lite häftiga namn. Detta ska vara Three musketeers, Pirates of the Caribbean, Kung-Fufilmer och Twiligt på samma gång och är därför – ingenting. Bara skräp.
av Justin Sompers
Översättning Leif Jacobsen
B. Wahlströms Bokförlag, 2008 (2006)
Tvillingarna Grace och Connor är 14 år och präktiga och talangfulla. Connor är en fullfjädrad pirat men Grace är hopplöst förtjust i vampyrater och gör astrala resor till dem för att hälsa på. Men den värld Justin Sompers målar upp är totalt obegriplig. För det första finns det inga andra människor än pirater och deras avart – vampyrater – i boken. Inga vanliga människor som piraterna terroriserar.
Texten är också otroligt pompös. Lite Carl Snoilsky: ”Den illustra dansen visade sig vara en dödsdans”. Ingenting händer, det pratas mest om hur de olika personerna mår, liksom en såpa på TV.
Det intressanta är hur författaren (han finns på riktigt, han är engelsman) har velat sampla in allt som ska vara lite häftigt och kittlande i boken. Vampyraterna tar ibland fram surfingbrädan i jakt efter offer. De hoppar bungyjump. En pirathövding har dreadlocks där det bor en orm, piraterna spelar rock, de gör tai chi och yoga. Samtliga piratkaraktärer har fått namn från jordens alla hörn: Det är danske kapten Larsen, en ryss, en indier, en engelsman men tyvärr ingen Bellman. Dock talas det på ett ställe i boken om ”Stockholmssyndromet”. Inget blir berättat när allt ska vara med. Det blir bara ett stort vampyriskt ingenting.
Rör inte dessa böcker. Hittar du en hos din tonåring, bränn den innan den hinner läsa den. Det här är genomkommersiell dynga. Det följer till och med med samlingsbilder på karaktärerna. De är tecknade så där ”dataanimerat”. Det konstigaste är att kapten Molucco Wrathe (han med dreads) ser ut som Ozzie Osbourne.
Detta är den märkligaste form av vampyrexploatering jag någonsin stött på. Det märkligaste är att den inte innehåller någon vampyrism. Det är bara ett tomt blodfattigt skal.
Inlägg
