Mitt 80-tal revisited

Inget kan som en god text förklara alltings meningslöshet. Talbocken utsätter sig åter för sin 80-talsångest men blir idag lite sur på tråkig existensialism. Som litteratur är det gudabenådat och som livsfilosofi kan det också vara skoj att hylla köttet. Men måste livet beskrivas som så meningslöst? Man får lust att ge ”Främlingen” på käften. Fem talbockar blir det ändå.

Albert Camus/"Främlingen"

Albert Bonniers förlag, 2009, Övers. Jan Stolpe

Efterord Michael Azar

Jag kommer inte ihåg mycket av Främlingen, som jag måste ha läst för drygt 20 år sedan. Jag tänker på The Cures ”Killing an arab” och Algeriet och absurditet. Jag hade glömt att det han egentligen döms för är inte mordet på en namnlös ”Arab” utan att han inte visar sorg över sin mors död och för att han inte visste hur gammal hon var.

Jag får först ångest över att läsa ”Främlingen” igen. Men sen blir det en tröst. Även om livet inte har någon mening behöver man inte ha tråkigt. Men jag tycker att det är okej att låtsas att livet har en mening. Jag tycker att Mersault är lite av en glädjeförstörare.

Men detta är ju inte feel-good. Detta är filosofi som samtidigt är litteratur. Det är ”Antikrist” som hyllar livets meningslösa skönhet. Men hur ska man hindra Förbifart Stockholm och Fox News och Monsanto och växthuseffekten om allt är så meningslöst? Man kanske ska skita i det. Men hur sjysst är det mot våra efterlevande? Är det det Camus menar? Nej, det tror jag inte. Han ger en känsla av människans verkliga inre tillstånd; sen kan vi bli präster, trädkramare eller fondmäklare. Men inför döden är vi alla lika. Sanningen är svår. Men den blir mindre svår när vi acccepterar den.

Läser någon denna blogg? Jag skriver för ingen. Denna blogg är lika meningslös som min existens. Jag vill göra en film av Främlingen. Nej, förresten. Det skulle ge mig ränn-ångest. Jag skulle inte klara av att se den. Men boken finns. Läs den igen. Max tre timmar. Ny underbar översättning. Sitter som en absurd smäck. Men du - skjut ingen arab. Och ta reda på hur gammal morsan är. Det känns bra att veta.

Machojugge med många ansikten

Talbocken har läst en faktaspäckad bok om och kring Jugoslaviens folkliga diktator Josip Broz, mer känd som Tito. Den lämnar honom med en besk smak av mänsklig fåfänga och dess konsekvenser. Skrönorna kring Tito och alla irrfärder i kommunistiska samarbetsproblem ger Talbocken en överdos av fakta och brist på den större analys som kunde förklara Titos jugoslaviska experiment. Den får tre talbockar.

Björn Kumm/"Tito. Folkets diktator"

Historiska media, 2009

Några dar innan han fyllde 88 dog Tito. Och vilken äventyrare han var. Partisan. Don Juan. En händig karlakarl med skandinaviska drag och grå kalla ögon. Karln hade flera olika pass och identiteter i sin ungdom. Han sattes i fängelse och får ett nybakat bröd av sina väner med en fil i. Hans trogna hund kastar sig framför honom i de bosniska bergen och fångar den nazi-kula som var ämnad åt vår hjälte. Märkliga historier. En superman. En legend. En Tito.

Mest slående för mig när jag såg fotografierna av Tito är hur lik han är teves fotbollsexpert Bosse Petersson. Men det är ett stickspår utan mening.

Händelserna som ledde till 1900-talets världskrig är en enda härva och fd Jugoslavien den mest komplicerade härvan av de alla. Och det var väl bra att någon försökte ena det där Balkan med alla dess folk och religioner? Vad man slås av är hur fort den realpolitiske Tito snabbt blev en egen kung. En "romersk soldatkejsare" som Tage Erlander kallade honom. Vilken tur han hade livet igenom. Han blev diktator i ett geopolitiskt område som både öst och väst måste hålla sig väl med. Han fick hjälp av både Sovjet och Väst.

Men varför såg han inte längre än sitt eget liv? Det sägs att han förstod vad som skulle hända med Jugoslavien, det var redan på god väg under hans livstid. Och läser man om vad som hände under andra världskriget så dödade serbicka çetnikar och kroatiska Ustasja varandra lika mycket som de slogs mot tyskar och bulgarer. Tito ville inte att någon skulle kunna jämföra sig med honom ens efter hans död. Vilen ansvarstagande landsfader. Så går det när man hyllar machoideal. Tänk om Jan Guillou tog makten i Sverige på 70-talet och behöll den tills han dog. Lite långsökt kanske.

Tito pratade inte bra serbiska. Han var kroat. Han var ingen talare. Han var krigshjälte. Och hans ord var lag. Vad ville han med Jugoslavien? Han ville styra det. Han ville Marx ibland och Stalin ibland och studentuppror ibland. Han var en opportunist, en maktspelare med nio liv.

Det finns mycket att lära av Jugoslaviens misslyckande. Kanske framför allt att det alltid kommer surt efter när man låter avrätta 100 000-tals människor för Nationens bästa.

Ganska torrt berättad bok om en fascinerande man från en tid då man språkade på serbokroatiska.

Naturens lov i våldspornografisk bibeltravesti

Talbocken har fått en närmast religiös upplevelse av att förkunna den helige våldspornografiske religionshatande genocidale skrift: Hebbershålsapokryferna. William Burroughs fast på västerbottniska och med mycket mer humor. Fyra Talbockar.

Nikanor Teratologen / ”Hebbershålsapokryferna”

Vertigo förlag, 2003

Invånarna lämnar Norrbottens Kustland för att med våldtäkt och död erövra det land som "flödar av sprit och sperma”. Morfar och Pyret och andra figurer gör travestier på Moses och Jesus o a. De sista sidorna utgörs av Paul Holms brev till Romerna där jag tycker mig komma lite närmre författaren.

Det är roligt att läsa denna bok högt som en predikan. Det är så mycket våldsporr och hat mot Israel, kyrkan och konsumistiska värderingar att det blir vacker poesi utavet. Det är lika stelbent strukturerat som Bibeln. Och lika våldsfixerat. Jag får en slags exegetisk böghardcorig katharsis genom att läsa detta vansinnigt frejdigt kukfixerade språk. En sorts trance uppstår som gör att det blir vackert. Ungefär som enahanda ravepuls blir Gudomligt med rätt kemikalier i kroppen. Det är trance-snusk som verkar utvecklat från Svenska Mads "Forum för fårskallar" på 70-talet. Men med mer flugsvamp och mycket argare.

Mycket är banalt kul, som Lagen mot hets av Hottentottgrupp, den Ariska allmogen och den stora Knulldockan av Lenin som blir ariernas Guldkalv. Slutsatsen är att Jahve knullat sitt folk i arslet och att Naturen och Vetenskapen och Niezsche-he-he är det vi borde förhålla oss till. Teratologen kanske bäst sammanfattar sitt verk i orden: ”Du ska förakta din nästa såsom dig själv”.

En sån här bok gör mig störd, ledsen och matt på det intellektuella planet. Men den väcker också en skön kraft inom mig. En de Sade, en Crowley. En Talbock som ska knulla livet i alla dess hål. Allt ifrån Övre Kågedalen till Lägre Mälardalen. Och döda alla skriftlärda som försöker hindra mig!

Så här ser Teratologen på hur den judeo-kristna våldtäktsomfamningen av våra psyken yttrar sig: ”Men försök du ta monopol på historiskt lidande ä du trots omskärelsen en blödande fitta utan tampong. Om nu en oomskuren grovkukad följ naturens bud, ska int han få leva utan slavmoraliserande trist tjat?”

Detta är poesi. Och det är nödvändig kritik mot staten Israel och de tre Mongo-religionerna. Kul.

Tråkiga framgångsrika människor

Talbocken har tilldelats en dos framgångskoncept från framgångsrika människor. Det är enkelt att avsky och förlöjliga denna sorts litteratur. Och det är överjävligt dåligt skrivet och tafatt redigerat med fjantiga foton. Men den får ändå två Talbockar. För Lars Grönbok VILL ju nåt med denna bok. Och det finns säkert människor i detta land som lyckas ta till sig dessa ord. Och har han hjälpt en människa med denna bok så har han ju gjort väl.

Modiga människor: Om konsten att lyckas med livet. En intervjubok av Lars Grönborg

Bildarbete av Veronica B Kaiser

Faun Förlag 2009


Lars Grönborg har intervjuat kända och okända framgångsrika människor. Han binder ihop det hela med nån slags Mats Wilander-poesi om att själv välja hur maskrosen doftar. För intervjuaren har själva boken varit ett sätt att förverkliga sig själv och det hänger jag med på. Men Cyndee Peters, Carolina Klüft och de andra låter mycket mer floskulösa än de nog i själva verket är tack vare Grönborgs urusla stilistik.
En sån här bok ger ju de flesta någorlunda väl funtade människor kolossal-ångest. För om man inte känner sig så lyckad i livet så inte vet jag om man känner sig mindre misslyckad över att Thomas Ravelli alltid tog chansen när han fick den, eller att Traderas grundare Daniel Kaplan tror att "alla människor har en otrolig potential".

När kommer boken om misslyckade människor som ändå försöker göra livet värt att leva. De som utgör 99 % av befolkningen? Ge mig ett Sommar i P1 med loosers. Så att man inte känner sig så ensam....

Men visst fick jag med mig några guldkorn på livsresan även från denna bok. Som ju ska leverera självklarheter så att vi ska tänka aha i läsfåtöljen. Den handikappade simvärldsmästaren Daniel Lega såg sitt handikapp som en enorm fördel. Han har alltid jämfört sina resultat med sig själv och inte mot andra och alltid fått en massa stöd och uppmuntran. Han har alltid fått vara "fantastisk". Och så tycker jag man kan vara mot alla. Även Talbocken är fantastisk. Ingen skriver bloggar som han.

Radioprofilen Lisa Syrén hävdade också något intressant: Den människa du var när du var runt tio, det är den människan du ska utveckla. Vad gjorde du då? Talbocken skrev och spexade och idrottade. Och det gör han fortfarande idag. Så – jag är framgångsrik. Show me the money. Eller då kanske jag måste läsa en annan bok?

Pricklitt utan stake

Talbocken har fått läsa en thriller från Stockholms gaymiljö.

En slags chicklitt i bögversion. Talbocken kallar det pricklitt men utan stake. Eller fjantigt fjoll-snusk. 2 Talbockar.

Niclas Ericsson "Familjehemligheter"

Norstedts 2009

Niclas Ericsson är journalist och har debuterat med denna thriller som handlar om ”Familjen” - Stockholms homosexuella. Det är kokain och Stureplan och ohämmad sex och alla män som figurerar i berättelsen är olika sorters bögar eller strejta som egentligen är bögar. Pojkvänner blir brutalt ritualmördade med en gummiboll i munnen men si bögarna fortsätter bara knulla runt och snorta koks.

Idén är ju bra, en mordhistoria med gaymänniskor i huvurollerna. Inget fel i det. Men det här är bara en påklistrad försäljningsidé. Lite gay mjukporr med supertöntiga stereotyper. Det känns inte äkta. Det är bara en businessidé att hitta en deckarhjälte för HBT-gruppen. Kvällstidningsjournalisten Patrik Andersson kunde lika gärna ha varit en karaktär i en ”Mitt livs novell” om han inte hade varit – gay.

Om jag var homo skulle jag bli sne över den bild Niclas Ericsson målar upp av Stockholms bögar. Jag kan ana bristen på research i denna ytliga historia när huvudpersonen tar med sin brorson på fotbollsderby Hammarby-Djurgården och de ser det på Söderstadion. Alla derbyn spelas på Råsunda. I en litterär stil som bara handlar om detaljer (mobiltelefoners vibrationer och sms-andet beskrivs ingående...) Plus alla detaljer kring gatunamn och förbipasserandes kläder gör att sådana misstag gör det hela ännu mindre trovärdigt.

Hur kan ett förlag som Norstedts ge ut detta? De ska skämmas fan i mig. Hoppas ingen köper boken.

Den får två Talbockar för att Talbocken är givmild och att det trots allt fanns några visdomar:

Om homo-chatsidorna på internet:

”I de ensammas universum har ingen något att ge. Alla kräver med samma påstridiga röst allt. De vet att de inget kommer att få – därför nöjer de sig enbart med det bästa.”

Plus att jag också fick lära mig att det går att sända anonyma sms. Jag ska sända ett till Norstedts: ”En till gaythriller – och Talbocken ska stånga er där bak”

Två klockrena novellsamlingar

Min första talboksblogg. I veckan har jag haft turen att få bra böcker för en gångs skull. Två sjyssta novellsamlingar: En från Kina och en från Dominikanska republiken/USA. Båda får fyra talbockar av Talbocken.

Cao Naiqian / ”Den allra sista gården”.  

Översättning Göran Malmqvist. Atlantis


En helt underbar novellsamling om människor vi annars inte brukar läsa om: Utfattiga bönder i Kinas Shanxiprovins under kulturrevolutionens tid. Vi får följa olika tragiska öden och karaktärer i en misär som beskrivs på ett kärvt humoristiskt vis. En fattigdom så stor att ett människoliv inte betyder så mycket. Karaktärerna har sköna namn som ”Vildgräslök”, ”Potatisen” och ”Rotknölen”.
Berättelserna ger gripande beskrivningar av outbildade människor i ultimat fattigdom. En man har t ex fått så dåligt samvete över att ha kastat landägarens son utför ett stup och krossat hans skalle att han måste göra samma sak med sin egen son för att få frid i sinnet. Berättat rakt upp och ner. 

En längre berättelse om författaren som ung pojke och hans relation med den gamle buddhistmunken blir riktigt rörande när berättaren blir rödgardist under Kulturrevolutionen och den gamle Mästaren inte längre är värd ett vitten av respekt.

En skitbra bok. Bra översatt. Vackert omslag. Skön att hålla i. En pärla. Rekommenderas. Vad fick jag med mig av denna bok? Varje människa har ett liv. Den fattiga kinesiske risbonden med sneda tänder som glimtar förbi i ett Aktuellt-reportage har ett själsliv lika komplicerat som Lars Norén. Det känns befriande att läsa psykologiska betraktelser över svältande bönder och trasproletariat som kämpar för att överleva dagen. Där höjden av lycka är en grillad potatis.

Det ger perspektiv till talbockars talbokstillvaro.

Junot Diaz / "Sjunk". 

Översättning Thomas Andersson. Albert Bonniers förlag

En novellsamling utgiven 1996 om dominikaners hårda liv i New York, New Jersey och ”hemma på Ön”.

”..solen gled nerför himlen som spott nerför en vägg...” Så kan man betrakta en solnedgång i en bok som osar av knark, knulla och knipsluga oneliners. Det är dominikanskt machismo, speglat i författarens erfarenheter som liten pojke i Dominikanska republiken och senare som latinoblatte i Nueva York.

  

Det här är hispanisk Bukowski från 90-talet. Men bättre. Det är totalt osentimentalt. Människorna är falska, kåta och – mänskliga. I en novell levererar Yunior, författarens alter ego, biljardbord till rikingar i NJ och ser alltid till att skita utan att spola och sno kondomer ur badrumsskåpet om han tycker att kunden är dryg.

Varför inte? Det kan de gott ha.

Dessa noveller är otroligt bra litteratur som ger en förståelse till ”varför vissa hamnar snett i tillvaron”. Boken blev mycket uppmärksammad i USA när den kom ut. För uppföljaren ”Oscar Waos korta, förunderliga liv” fick författaren Pulitzerpriset 2008.

Två saker jag lärde mig och som kan vara bra att ha med mig på livets stig:

1, Chansen att åtminstone bli avrunkad om det inte går hela vägen första gången är störst om det är en vit tjej man dejtar.

2, Kom aldrig fattig till New York. Ha alltid med dig pengar till första hyran (Även om det innebär att du måste gå till fots 60 mil för att ta dig dit). Annars är det klippt.

De flesta slangord är på spanska, en bra förteckning över de vanligaste spanska runda orden och förolämpningarna finns längst bak i boken.

En talbock med cojones är ingen pute.