tag:blogger.com,1999:blog-31154574611307494052024-03-20T08:27:33.586+01:00TalbockenEn talboksinläsare i Sundbyberg reflekterar över böcker och delar ut talbockarTalbockenhttp://www.blogger.com/profile/08185706592443550185noreply@blogger.comBlogger60125tag:blogger.com,1999:blog-3115457461130749405.post-60572779254649296362010-08-06T15:50:00.001+02:002010-08-06T15:51:00.227+02:00Talbock som stirrar på män som stirrar på getter<span class="Apple-style-span" style="font-family: Georgia, 'Times New Roman', serif;"><b>Talbocken har läst en lysande, fantastisk bok om USA:s paranormala soldater och deras parapsykiska krig. Detta ska vara sanna berättelser om parapsykiska experiment från 50-talet till idag som blomstrade på 60-talet som en frukt från hippierörelsen. Ett unikt manifest utarbetades: Den Första Jordens Bataljon. En krigföring som skulle "hela" inte skada. Det är denna krigföring som idag har utvecklats till tortyr som att spela sånger av ”Dino – den lila dinosaurien” från Sesame Street för krigsfångar i Irak eller våldsfetischismen i Abu Ghraib. Detta är skrivet av den engelska journalisten Jon Ronson på ett mycket underhållande sätt. Och allt ska vara sant, men det verkar för otroligt för att vara det. Hur som helst så är boken ett måste, vare sig den är sann eller inte.</b></span><br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEheqJxAguRwzWmDyyNLbe1YPe6YJhhoikW8rFIeqmM4eBEnnRcGSyKeAKWRfxGveccoVjctldhY8tn3IgsKDLOevCGn4zP-4TLd1lCjmImhNev553J27NL7CLH_CpufWIaeStaoHG_YIxE/s1600/04.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEheqJxAguRwzWmDyyNLbe1YPe6YJhhoikW8rFIeqmM4eBEnnRcGSyKeAKWRfxGveccoVjctldhY8tn3IgsKDLOevCGn4zP-4TLd1lCjmImhNev553J27NL7CLH_CpufWIaeStaoHG_YIxE/s320/04.jpg" /></a></div><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjNdLeJ2oH05Rc3v51X8NBtQhe1olndVwyGukdxqlI8F_l5PrSIsmIOmskbbX4T_97LTGT5vBz5Kod5Klw8dhvYAabOAunstXOjYvZMHeepmQ99pqq_qdjH74_FEAUnYYD95_nb3qTEKuQ/s1600/getter.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjNdLeJ2oH05Rc3v51X8NBtQhe1olndVwyGukdxqlI8F_l5PrSIsmIOmskbbX4T_97LTGT5vBz5Kod5Klw8dhvYAabOAunstXOjYvZMHeepmQ99pqq_qdjH74_FEAUnYYD95_nb3qTEKuQ/s320/getter.jpg" /></a></div><div class="MsoNormal" style="text-align: center;"><o:p><span class="Apple-style-span" style="font-family: Georgia, 'Times New Roman', serif;"><b> </b></span></o:p><span class="Apple-style-span" style="font-family: Georgia, 'Times New Roman', serif;"><b>Män som stirrar på getter</b></span><br />
<b><span class="Apple-style-span" style="font-family: Georgia, 'Times New Roman', serif;"></span></b><span class="Apple-style-span" style="font-family: Georgia, 'Times New Roman', serif;"><b>av Jon Ronson</b></span><br />
<b><span class="Apple-style-span" style="font-family: Georgia, 'Times New Roman', serif;"></span></b><span class="Apple-style-span" style="font-family: Georgia, 'Times New Roman', serif;"><b>Översättning Lars Ahlström</b></span><br />
<b><span class="Apple-style-span" style="font-family: Georgia, 'Times New Roman', serif;"></span></b><span class="Apple-style-span" style="font-family: Georgia, 'Times New Roman', serif;"><b>Optimal Förlag, 2010</b></span></div><div class="MsoNormal"><br />
</div><div class="MsoNormal"><span class="Apple-style-span" style="font-family: Georgia, 'Times New Roman', serif;">Efter Vietnamkriget ville försvarsmakten prova allt. Parapsykiska krigare började träna på att stirra ihjäl getter i en hemlia bunker i Virginia. Detta stirrande användes senare i kampen mot general Noriega i Panama för att spionera på honom. Han svarade med att binda svarta band runt sina fotleder.</span></div><div class="MsoNormal"><br />
</div><div class="MsoNormal"><span class="Apple-style-span" style="font-family: Georgia, 'Times New Roman', serif;">Denna bok vimlar av fascinerande Arkiv X-historier och de ska alla vara sanna. Författaren blir under bokens tillkomst anklagad för att vara från en paranormal gren av Al-Qaeda! Detta är ingen lek.</span><br />
<span class="Apple-style-span" style="font-family: Georgia, 'Times New Roman', serif;"><br />
</span></div><div class="MsoNormal"><span class="Apple-style-span" style="font-family: Georgia, 'Times New Roman', serif;">Fascinerande är hur de tidigare psyko-stollerierna blir till allvar i senare tiders operationer. Abu Ghraib-maskeraden är ju inget annat än Psychic operations för att demoralisera den irakiska befolkningen. Meniga English och de andra följde bara order från högsta ort. Det är också fascinerande hur media i USA tycker det är skojigt att rapportera om tortyrmetoderna i Irak när de innefattar Barneys - Den lila Dinosaurien - ”I love you”-sång från Sesame Street. Ha-ha-ha. Här blir Jon Andersons bok bitande när han får läsaren att förstå vilka enorma lidanden stora delar av den amerikanska kulturen kan innebära. Och de större konsekvenserna av att använda kultur som tortyrmedel.</span></div><div class="MsoNormal"><span class="Apple-style-span" style="font-family: Georgia, 'Times New Roman', serif;"><br />
</span></div><div class="MsoNormal"><span class="Apple-style-span" style="font-family: Georgia, 'Times New Roman', serif;">Intressant är att följa hur de människor som jobbat med detta och deras aktivitet gav upphov till katastrofen i Waco, Texas och Heavens Gate-rörelsens kollektiva självmord som var en följd av ett fejkat fotografi. </span></div><div class="MsoNormal"><br />
</div><div class="MsoNormal"><span class="Apple-style-span" style="font-family: Georgia, 'Times New Roman', serif;">Vidare spekuleras det om subliminala ljud. ”Varför spelas det upp ett tjejband som gör Fleetwood Mac-covers för Guantanamofångarna? Innehåller det dolda budskap?”</span></div><div class="MsoNormal"><br />
</div><div class="MsoNormal"><span class="Apple-style-span" style="font-family: Georgia, 'Times New Roman', serif;">Denna bok är fullspäckad av fantastiska berättelser av vilka jag tror filmen bara tar upp en bråkdel. Det är roligt och man kan inte göra annat än att älska dessa underhållande, barbariska och fullständigt självupptagna amerikaner. Hela denna bok är en brittisk beskrivning av en nation med en oövervinnerlig nationell självbild. Det manifesteras på de första sidorna i boken när general Stubblebine till sin fasa ännu en gång misslyckas med att gå genom en vägg men vägrar att ge sig.</span></div><div class="MsoNormal"><br />
</div><div class="MsoNormal"><span class="Apple-style-span" style="font-family: Georgia, 'Times New Roman', serif;">Det sägs att den parapsykiska militära grenen lades ner på 90-talet, men efter 9/11 blev många gamla parasoldater uppringda igen. Många som uttalar sig i boken hävdar att de erkännanden av operationerna som CIA har kommit med bara tjänar till att mörka för de verkliga parapsykiska aktiviteterna som pågår. I din hjärna just nu. Och kanske i en och annan gets.</span></div><div class="MsoNormal"><br />
</div><div class="MsoNormal"><span class="Apple-style-span" style="font-family: Georgia, 'Times New Roman', serif;">Psy-ops kan vara CNN, Prince of Persia eller Enter Sandman på högsta volle i en källare i al-Qaim. Det är skrämmande. Galet. Och otroligt underhållande. Och kanske sant.</span></div>Talbockenhttp://www.blogger.com/profile/08185706592443550185noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-3115457461130749405.post-33362153288816861582010-08-04T10:26:00.000+02:002010-08-04T10:26:58.389+02:00Förståndshandikappat uselt om festivalungdomar<!--StartFragment--> <br />
<div class="MsoNormal"><span class="Apple-style-span" style="font-family: Georgia, 'Times New Roman', serif;"><b>Denna ungdomsroman kan inte betygsättas då Talbocken endast har läst den manliga delen i denna beskrivning av möte mellan ung flicka och ung pojke på rockfestival. Den kvinnliga delen lästes av Anna Döbling, vissångerska och talboksinläsare. Hur denna bok letat sig in på den svenska marknaden är en gåta. Kanske hoppas förlaget på att kunna sälja med hjälp av det tuffa omslaget. Detta är förkastlig idioti utan existensberättande. För de som likt en Talbock levde Dionysos glada dagar under några festivaler i ungdomen har ingenting att hämta eller känna igen i denna roman. </b><o:p></o:p></span></div><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><span class="Apple-style-span" style="font-family: Georgia, 'Times New Roman', serif;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhOzm6nKlF9m1FdiCURAY3QwRiclnSq7OGdTprvxtMQB8zUCevSuChR08b_XeZuju8mdbNB16r7fbGU21dFXjxkpALpBXQl6sN-NHm3On2rK_JRgNri6Tb0zpXD-xwa6ZiCYy39lR9Xhhc/s1600/vi+ses+baby.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhOzm6nKlF9m1FdiCURAY3QwRiclnSq7OGdTprvxtMQB8zUCevSuChR08b_XeZuju8mdbNB16r7fbGU21dFXjxkpALpBXQl6sN-NHm3On2rK_JRgNri6Tb0zpXD-xwa6ZiCYy39lR9Xhhc/s320/vi+ses+baby.jpg" /></a></span></div><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><span class="Apple-style-span" style="font-family: Georgia, 'Times New Roman', serif;"><b>Vi ses, baby...</b></span></div><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><span class="Apple-style-span" style="font-family: Georgia, 'Times New Roman', serif;"><b></b></span><span class="Apple-style-span" style="font-family: Georgia, 'Times New Roman', serif;"><b>av Kevin Brooks och Catherine Forde</b></span></div><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><span class="Apple-style-span" style="font-family: Georgia, 'Times New Roman', serif;"><b></b></span><span class="Apple-style-span" style="font-family: Georgia, 'Times New Roman', serif;"><b>Översättning Helena Olsson</b></span></div><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><span class="Apple-style-span" style="font-family: Georgia, 'Times New Roman', serif;"><b></b></span><span class="Apple-style-span" style="font-family: Georgia, 'Times New Roman', serif;"><b>Argasso, 2007 (2005)</b></span></div><div class="MsoNormal" style="text-align: center;"><span style="mso-ansi-language: SV;"></span></div><div class="MsoNormal"><span class="Apple-style-span" style="font-family: Georgia, 'Times New Roman', serif;"><br />
</span></div><div class="MsoNormal" style="text-align: left;"><span style="mso-ansi-language: SV;"><span class="Apple-style-span" style="font-family: Georgia, 'Times New Roman', serif;"> </span><!--StartFragment--></span></div><div class="MsoNormal"><span class="Apple-style-span" style="font-family: Georgia, 'Times New Roman', serif;">Keith är utmobbad och hånad av sina kompisar. Han köper festivalbiljetter men hans polare följer inte med. Han hoppar av på fel busshållplats och tvingas gå till festivalen Rock Out. På vägen kommer en buss med hans idoler i det stora bandet som super och bråkar. Sångarens jacka kastas ut genom ett fönster, den knockar Keith och bussen med bandet i fortsätter till festivalen. Keith kommer in på VIP-området då han låtsas vara rockstjärnan som egentligen äger skinnjackan. (Keith beskrivs som en 16-årig gothare och rockstjärnan som typ Slash, ändå blir de förväxlade). <o:p></o:p></span></div><div class="MsoNormal"><span class="Apple-style-span" style="font-family: Georgia, 'Times New Roman', serif;">En flicka, Sally, har också kommit in på VIP-området på grund av att hon heter likadant som en artist. De unga två flirtar valhänt med varandra i tron att de är någon annan. Sanningen kommer fram, de blir utkastade, blir ledsna, men så kommer Keith på att han ju har fler biljetter. Sally som har tajta jeans och läppglans visar spetstrosorna och ta mig sjuttton om de inte har ett ungdomsknull lika erotiskt som en blogg av Carl Bildt.<o:p></o:p></span></div><div class="MsoNormal"><br />
</div><div class="MsoNormal"><span class="Apple-style-span" style="font-family: Georgia, 'Times New Roman', serif;">Att gå på toaletten på Roskilde 1986 var intressantare än denna mesiga mesyr. Det skulle vara intressant att läsa en litterär skildring av 3-4 dagars festivalliv. Den obeskrivliga frihetskänslan som infann sig på dessa festivaler (när de fortfarande var fria och man kunde ta med ölen in och innan man visste vem Jan Björklund var) är svårt att toppa. Allt var ju toppen. Skriv om det istället än nåt slemmigt gubbrunk om ungdomar som inte finns.<o:p></o:p></span></div><div class="MsoNormal"><br />
</div><div class="MsoNormal"><span class="Apple-style-span" style="font-family: Georgia, 'Times New Roman', serif;">Ser du en tonåring med denna bok framför sig. Ursäkta er, be att få titta lite i boken, tänd ett bål och burn motherfucker burn.<o:p></o:p></span></div><div class="MsoNormal"><br />
</div><div class="MsoNormal"><span class="Apple-style-span" style="font-family: Georgia, 'Times New Roman', serif;">PS</span></div><div class="MsoNormal"><span class="Apple-style-span" style="font-family: Georgia, 'Times New Roman', serif;">Jag inser nu när jag precis ska publicera mitt blogginlägg att den kanske faktiskt är skriven för lätt utvecklingsstörda, eller ungdomar med lässvårigheter. Så om du ser en tonåring som har lässvårigheter och läser denna bok: Ursäkta er, be att få titta lite i boken, tänd ett bål, grilla lite korv, prata om god men ändå lättläst litteratur som, ja, Tove Jansson t ex, och ge ungdomen ett ex av "Kometen kommer" och sen burn motherfucker burn. </span></div><!--EndFragment--> <br />
<!--EndFragment--> <br />
<!--EndFragment-->Talbockenhttp://www.blogger.com/profile/08185706592443550185noreply@blogger.com1tag:blogger.com,1999:blog-3115457461130749405.post-61328295759678702582010-08-01T12:30:00.001+02:002010-08-01T12:53:21.954+02:00God medicin<b><b></b></b> <br />
<div class="MsoNormal"><span class="Apple-style-span" style="font-family: Georgia, 'Times New Roman', serif;"><b><i><s> </s></i></b></span></div><span class="Apple-style-span" style="font-family: Georgia, 'Times New Roman', serif;"><b><i><s></s></i></b></span><br />
<span class="Apple-style-span" style="font-family: Georgia, 'Times New Roman', serif;"><b><i><s></s></i></b></span><br />
<span class="Apple-style-span" style="font-family: Georgia, 'Times New Roman', serif;"><b><i><s style="text-decoration: none;"><div class="MsoNormal"><span class="Apple-style-span" style="font-style: normal;">Talbocken har läst den ultimata skrönan. Berättelsen om Jack Crabb, alias Little Big Man, förevigad av Dustin Hoffman i filmen Little Big Man. Märkligt nog kommer inte en svensk översättning av Bergers roman förrän nu. För detta är den bästa och mest osentimentala skildring av ”Vilda Västern”, indianer och revolvermän Talbocken har läst. Och detta trots den stundtals alldeles för raljerande och förnumstiga tonen. För den som minns en larvig Dustin Hoffman i en alldeles för lång och seg film har mycket att hämta i boken. </span></div></s></i></b></span><br />
<div class="MsoNormal" style="text-align: center;"></div><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><s><span class="Apple-style-span" style="font-family: Georgia, 'Times New Roman', serif;"><b><span class="Apple-style-span" style="text-decoration: none;"><img border="0" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjwtz9zzsNlWceOncyf62mIAQAPu8NvnQFfMSM-XfjxcORIf6SqShyphenhyphenRPN_1duVZbArWkWsIumeBtO7AiTcUC_mYrLK6W9MuY4XjPode4b1-kUoRduRaiID5dmoLe6ueSrFVNIhXh3jO0WI/s320/04.jpg" /></span></b></span></s></div><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><s><span class="Apple-style-span" style="font-family: Georgia, 'Times New Roman', serif;"><b><span class="Apple-style-span" style="text-decoration: none;"><img border="0" height="200" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjRqf6UoezjXq-yMV3ieuIzmasoYIaKCEQdtr3U9F9hB_EvdSxdfVXdQzPgr-2iSnjkK9Pl4C1kLTZu2qmFHxp3JV5_bp104tZruSqTXU6nUqFin6JT8oHJlqbkeOklrT_xUYWyPHdlXNA/s200/little+big+man.jpg" width="132" /></span></b></span></s></div><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"> <!--StartFragment--><span class="Apple-style-span" style="font-family: Georgia, 'Times New Roman', serif;"><b>Little Big Man</b></span></div><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><span class="Apple-style-span" style="font-family: Georgia, 'Times New Roman', serif;"><b> av Thomas Berger </b></span></div><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><span class="Apple-style-span" style="font-family: Georgia, 'Times New Roman', serif;"><b>Översättning Caj Lundgren </b></span></div><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><span class="Apple-style-span" style="font-family: Georgia, 'Times New Roman', serif;"><b>Karneval Förlag, 2010 (1964)</b></span><!--EndFragment--><span class="Apple-style-span" style="font-family: Georgia, 'Times New Roman', serif;"><b> </b></span><span class="Apple-style-span" style="font-family: Georgia, 'Times New Roman', serif;"><b> </b></span><span class="Apple-style-span" style="font-family: Georgia, 'Times New Roman', serif;"><b> </b></span></div><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><span class="Apple-style-span" style="font-family: Georgia, 'Times New Roman', serif;"><b><br />
</b></span></div><div class="MsoNormal"><span class="Apple-style-span" style="font-family: Georgia, 'Times New Roman', serif;"><b><i><s style="text-decoration: none;"><span class="Apple-style-span" style="font-style: normal;"> </span><!--StartFragment--></s></i></b></span><br />
<span class="Apple-style-span" style="font-family: Georgia, 'Times New Roman', serif;"><b><i><s style="text-decoration: none;"><div class="MsoNormal"><span class="Apple-style-span" style="font-style: normal;"><span class="Apple-style-span" style="font-weight: normal;">Det här handlar om Amerikas prärieindianders sätt att leva och tänka och hur de själva och deras kultur snabbt utplånades. Men utan sentimentalitet. Varenda varelse porträtteras som den sköra varelse den är. Den mest sympatiske är hövdingen Gamla Buffelskinnet som adopterade Jack Crabb och gjorde honom till cheyennen/ "Människovarelsen" Little Big Man.</span></span><span class="Apple-style-span" style="font-style: normal;"><span class="Apple-style-span" style="font-weight: normal;"><o:p></o:p></span></span></div><div class="MsoNormal"><span class="Apple-style-span" style="font-style: normal; font-weight: normal;"><br />
</span></div><div class="MsoNormal"><span class="Apple-style-span" style="font-style: normal;"><span class="Apple-style-span" style="font-weight: normal;">Visst utrotades prärieindianernas kultur. Men det var ingen uråldrig bevarad civilisation vi snackar om. Det var människor som dödade för sportens skull och snabbt acklimatiserade sig till förändrade livsvillkor. De skaffade hästar och började supa som bara vildar kan.</span></span><span class="Apple-style-span" style="font-style: normal;"><span class="Apple-style-span" style="font-weight: normal;"><o:p></o:p></span></span></div><div class="MsoNormal"><span class="Apple-style-span" style="font-style: normal;"><span class="Apple-style-span" style="font-weight: normal;">Det finns ingen sensmoral i denna bok. Det beskriver ett perspektiv från en vit man som uppfostrades till indian och som kastades mellan de båda världarna i krig och kärlek. Den beskriver hur omöjligt det är att tänka i cirklar i en fyrkantig värld. Jag har aldrig tidigare läst en skröna som ändå är så klargörande och ger en så trovärdig bild av den mytifierade "Vilda västern".</span></span></div><div class="MsoNormal"><br />
</div><div class="MsoNormal"><span class="Apple-style-span" style="font-style: normal; font-weight: normal;"><br />
</span></div><div class="MsoNormal"><span class="Apple-style-span" style="font-style: normal;"><span class="Apple-style-span" style="font-weight: normal;">Alla människor är fåfänga och agerar för egen vinning. Det finns inga hjältar. Cheyennernas och siouxernas stora seger vid Littlebighorn förseglade deras öde. Där stred de taktiskt som de vita männen och gjorde slarvsylta av Custer och hans mannar. Men trots att han var den store vite hövdingen brydde de sig inte om just hans skalp. Han hade börjat bli flintis. Hämnden blev brutal och indianernas värld blev reservatens.</span></span><span class="Apple-style-span" style="font-style: normal;"><span class="Apple-style-span" style="font-weight: normal;"><o:p></o:p></span></span></div><div class="MsoNormal"><span class="Apple-style-span" style="font-style: normal; font-weight: normal;"><br />
</span></div><div class="MsoNormal"><span class="Apple-style-span" style="font-style: normal; font-weight: normal;"><br />
</span></div><div class="MsoNormal"><span class="Apple-style-span" style="font-style: normal; font-weight: normal;"><br />
</span></div><div class="MsoNormal"><span class="Apple-style-span" style="font-style: normal;"><span class="Apple-style-span" style="font-weight: normal;">Little Big Man är skriven som en oändlig monolog berättad av den 111-årige Jack Crabb på ett ålderdomshem någonstans. Det är ett smart grepp som gör att Berger kan fabulera och göra läsaren osäker på sanningshalten. Just den formen är det som gör filmen så outhärdlig (tillsammans med Dustin Hoffmans fjantiga Mandomsprovet-karaktär). Än en gång: Boken är något helt annat. Genom Jack Crabb och Little Big Man möter vi legender som Custer och Wild Bill Hickock samt horor, bondfångare och predikanter som alla har komplexa karaktärer. Sköna visdomar kommer på pränt: ”Man kan aldrig svindla en hederlig människa”.</span></span><span class="Apple-style-span" style="font-style: normal;"><span class="Apple-style-span" style="font-weight: normal;"><o:p></o:p></span></span></div><div class="MsoNormal"><br />
</div><div class="MsoNormal"><span class="Apple-style-span" style="font-style: normal; font-weight: normal;"><br />
</span></div><div class="MsoNormal"><span class="Apple-style-span" style="font-style: normal;"><span class="Apple-style-span" style="font-weight: normal;">Intresset för indianer och Vilda Västern är väl inte lika stort som när Talbocken var ung och såg Familjen Macahan på TV. Jag kommer dock ihåg att det var första gången jag såg indianer porträtterade som människor. Jag önskar jag hade läst Little Big Man då också.</span></span><span class="Apple-style-span" style="font-style: normal;"><span class="Apple-style-span" style="font-weight: normal;"><o:p></o:p></span></span></div><div class="MsoNormal"><br />
</div><div class="MsoNormal"><span class="Apple-style-span" style="font-style: normal; font-weight: normal;"><br />
</span></div><div class="MsoNormal"><span class="Apple-style-span" style="font-style: normal;"><span class="Apple-style-span" style="font-weight: normal;">Det känns som att Berger hade en mission att krossa myterna kring USA:s historia då han skrev boken 1964. För det är till stora delar en historieroman förklädd i pikaresk. Det liknar ingenting annat jag tidigare läst. Det är samtidigt rå realism. Det stinker av piss och avföring i ett cheyenneläger. Det var blött och kallt. Döden låg på lur varje sekund. Little Big Man och hans tidigare svarte vän och uppassare, som också blivit indian (Den Svarte Vite Mannen) kunde konstatera att det inte går att vara en riktig indian om man är medveten om något annat. </span></span><span class="Apple-style-span" style="font-style: normal;"><span class="Apple-style-span" style="font-weight: normal;"><o:p></o:p></span></span></div><div class="MsoNormal"><span class="Apple-style-span" style="font-style: normal; font-weight: normal;"><br />
</span></div><div class="MsoNormal"><span class="Apple-style-span" style="font-style: normal;"><span class="Apple-style-span" style="font-weight: normal;">Vad skulle man ha gjort? Låtit indianerna vara i fred och inte utrotat tio miljoner bufflar på fem år? Ja, bufflarna kunde man ju ha spårat några miljoner av. Men jag har själv mött urinvånare i södra Etiopien som poserar med sina vilda attribut (läpp-plattor och kalashnikovs) för att få några spänn och supa skallen och sin egen kultur i bitar. Vi kan inte bli som dem. Men de kan bli som oss. Bra eller dåligt? Förmodligen bra.</span></span><span class="Apple-style-span" style="font-style: normal;"><span class="Apple-style-span" style="font-weight: normal;"><o:p></o:p></span></span></div><div class="MsoNormal"><span class="Apple-style-span" style="font-style: normal; font-weight: normal;"><br />
</span></div><div class="MsoNormal"><span class="Apple-style-span" style="font-style: normal; font-weight: normal;"><br />
</span></div><div class="MsoNormal"><span class="Apple-style-span" style="font-style: normal;"><span class="Apple-style-span" style="font-weight: normal;">Läs Little Big Man och låt er roas och förundras över vilda vildar och vilda civiliserade. En modern klassiker.</span></span><o:p style="text-decoration: line-through;"></o:p></div><span class="Apple-style-span" style="text-decoration: line-through;"> </span><!--EndFragment--><span class="Apple-style-span" style="text-decoration: line-through;"> </span><span class="Apple-style-span" style="text-decoration: line-through;"> </span><span class="Apple-style-span" style="text-decoration: line-through;"> </span></s></i></b></span></div>Talbockenhttp://www.blogger.com/profile/08185706592443550185noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-3115457461130749405.post-86905629995783399092010-07-13T10:06:00.000+02:002010-07-13T10:06:27.168+02:00Blodfattig vampyrism<!--StartFragment--> <br />
<div class="MsoNormal"><b><span class="Apple-style-span" style="font-family: Georgia, 'Times New Roman', serif;">Det här är precis lika dåligt som det låter. ”Vampyrater – Skräckens tidevarv” ska förmodligen tillfredsställa alla ungdomar. Här speglas kampen mellan vanliga pirater och vampyr-pirater, vampyrater, med en dialog som tagen ur ”Andra avenyn”. Alla karaktärer är snygga och har lite häftiga namn. Detta ska vara Three musketeers, Pirates of the Caribbean, Kung-Fufilmer och Twiligt på samma gång och är därför – ingenting. Bara skräp. </span></b><o:p></o:p></div><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgdQRyTci6oclLNnFF4oK9mTiwExjagFiVuKHlyYvjCa1DdY3S4CvUWSiR01-blpvyJNtTnYuuiOlaEMkDNCqt0bgone98L0N5BnvBHQHrj-7aClOqyKwWI_L6xgNRpaCPzmBn1w6i3Jk0/s1600/02.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgdQRyTci6oclLNnFF4oK9mTiwExjagFiVuKHlyYvjCa1DdY3S4CvUWSiR01-blpvyJNtTnYuuiOlaEMkDNCqt0bgone98L0N5BnvBHQHrj-7aClOqyKwWI_L6xgNRpaCPzmBn1w6i3Jk0/s320/02.jpg" /></a></div><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEh6FYAaqbTg9iOhZmxqUGVsuATLyekKrm9jYEinGitexNjLsCR4uufUiI1XwLMfMhrF4cvTv7FfUhQdT4t_IdIlLuGyj2IBS5CzrOFmmmEN0RBzRlWrI3EV5ixhvtwwJafKvu-Ig7ICH8A/s1600/vampyrater.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEh6FYAaqbTg9iOhZmxqUGVsuATLyekKrm9jYEinGitexNjLsCR4uufUiI1XwLMfMhrF4cvTv7FfUhQdT4t_IdIlLuGyj2IBS5CzrOFmmmEN0RBzRlWrI3EV5ixhvtwwJafKvu-Ig7ICH8A/s320/vampyrater.jpg" /></a></div><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEh6FYAaqbTg9iOhZmxqUGVsuATLyekKrm9jYEinGitexNjLsCR4uufUiI1XwLMfMhrF4cvTv7FfUhQdT4t_IdIlLuGyj2IBS5CzrOFmmmEN0RBzRlWrI3EV5ixhvtwwJafKvu-Ig7ICH8A/s1600/vampyrater.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"></a><span class="Apple-style-span" style="font-family: Georgia, 'Times New Roman', serif; font-weight: bold;">Vampyrater – Skräckens tidevarv</span></div><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><span class="Apple-style-span" style="font-family: Georgia, 'Times New Roman', serif; font-weight: bold;">av Justin Sompers</span></div><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><span class="Apple-style-span" style="font-family: Georgia, 'Times New Roman', serif; font-weight: bold;">Översättning Leif Jacobsen</span></div><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><span class="Apple-style-span" style="font-family: Georgia, 'Times New Roman', serif; font-weight: bold;">B. Wahlströms Bokförlag, 2008 (2006)</span></div><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><span class="Apple-style-span" style="font-family: Georgia, 'Times New Roman', serif;"><b><br />
</b></span></div><div class="separator" style="clear: both; text-align: left;"><span class="Apple-style-span" style="font-family: Georgia, 'Times New Roman', serif;"><b> <!--StartFragment--> </b></span></div><span class="Apple-style-span" style="font-family: Georgia, 'Times New Roman', serif;"><b><div class="MsoNormal"><span class="Apple-style-span" style="font-weight: normal;">Tvillingarna Grace och Connor är 14 år och präktiga och talangfulla. Connor är en fullfjädrad pirat men Grace är hopplöst förtjust i vampyrater och gör astrala resor till dem för att hälsa på. Men den värld Justin Sompers målar upp är totalt obegriplig. För det första finns det inga andra människor än pirater och deras avart – vampyrater – i boken. Inga vanliga människor som piraterna terroriserar. </span><span class="Apple-style-span" style="font-weight: normal;"><o:p></o:p></span></div><div class="MsoNormal"><br />
</div><div class="MsoNormal"><span class="Apple-style-span" style="font-weight: normal;">Texten är också otroligt pompös. Lite Carl Snoilsky: ”Den illustra dansen visade sig vara en dödsdans”. Ingenting händer, det pratas mest om hur de olika personerna mår, liksom en såpa på TV. </span><span class="Apple-style-span" style="font-weight: normal;"><o:p></o:p></span></div><div class="MsoNormal"><br />
</div><div class="MsoNormal"><span class="Apple-style-span" style="font-weight: normal;">Det intressanta är hur författaren (han finns på riktigt, han är engelsman) har velat sampla in allt som ska vara lite häftigt och kittlande i boken. Vampyraterna tar ibland fram surfingbrädan i jakt efter offer. De hoppar bungyjump. En pirathövding har dreadlocks där det bor en orm, piraterna spelar rock, de gör tai chi och yoga. Samtliga piratkaraktärer har fått namn från jordens alla hörn: Det är danske kapten Larsen, en ryss, en indier, en engelsman men tyvärr ingen Bellman. Dock talas det på ett ställe i boken om ”Stockholmssyndromet”. Inget blir berättat när allt ska vara med. Det blir bara ett stort vampyriskt ingenting.</span><span class="Apple-style-span" style="font-weight: normal;"><o:p></o:p></span></div><div class="MsoNormal"><br />
</div><div class="MsoNormal"><span class="Apple-style-span" style="font-weight: normal;">Rör inte dessa böcker. Hittar du en hos din tonåring, bränn den innan den hinner läsa den. Det här är genomkommersiell dynga. Det följer till och med med samlingsbilder på karaktärerna. De är tecknade så där ”dataanimerat”. Det konstigaste är att kapten Molucco Wrathe (han med dreads) ser ut som Ozzie Osbourne. </span><span class="Apple-style-span" style="font-weight: normal;"><o:p></o:p></span></div><div class="MsoNormal"><br />
</div><div class="MsoNormal"><span class="Apple-style-span" style="font-weight: normal;">Detta är den märkligaste form av vampyrexploatering jag någonsin stött på. Det märkligaste är att den inte innehåller någon vampyrism. Det är bara ett tomt blodfattigt skal. </span><span class="Apple-style-span" style="font-weight: normal;"><o:p></o:p></span></div><!--EndFragment--> </b></span><br />
<div class="MsoNormal" style="text-align: center;"><span class="Apple-style-span" style="font-family: Georgia, 'Times New Roman', serif;"><b></b></span></div><span class="Apple-style-span" style="font-family: Georgia, 'Times New Roman', serif;"><b><div class="MsoNormal"><span class="Apple-style-span" style="font-weight: normal;"><o:p></o:p></span></div><br />
<!--EndFragment--> </b></span><br />
<!--EndFragment-->Talbockenhttp://www.blogger.com/profile/08185706592443550185noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-3115457461130749405.post-4233966351885338442010-06-17T00:19:00.000+02:002010-06-17T00:19:51.901+02:00Möt Sverigedemokraterna<!--StartFragment--> <br />
<div class="MsoNormal"><span class="Apple-style-span" style="font-family: Georgia, 'Times New Roman', serif;"><b>”Det handlar inte om hur hårt du slår. Det handlar om hur hårt du kan bli slagen, och fortsätta röra dig framåt...Det är så du vinner”. Stallones Rockycitat passar perfekt in på Sverigedemokraterna i Sverige 2010. Ju större motvind desto mer vind i seglen på väg in mot riksdagen. Sydsvenskans Niklas Orrenius har följt Sverigedemokraterna sedan 2002 och har i denna bok publicerat artiklar från då till nu – med kommentarer om hur det gått sedan artiklarna skrevs. Detta är storartad journalistik. Talbocken hatar Sverigedemokrater och deras människosyn lika mycket som alla andra tänkande människor, men att försöka ”tysta ner dem” i media är kontraproduktivt.</b></span></div><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjBvvb0MpAWRZO0_8jnJo30bVvEv6W-g4TgR9EsksnCadWKaAkUEc4oECmmM05_H9IH60kmBXf3XcEpuuRGh-vFH9g1rD28G7gyVc4n8QDhKsjSlGuePWfHop-zbpaVRFrpCeRPRun4Huk/s1600/04.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><span class="Apple-style-span" style="font-family: Georgia, 'Times New Roman', serif;"><img border="0" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjBvvb0MpAWRZO0_8jnJo30bVvEv6W-g4TgR9EsksnCadWKaAkUEc4oECmmM05_H9IH60kmBXf3XcEpuuRGh-vFH9g1rD28G7gyVc4n8QDhKsjSlGuePWfHop-zbpaVRFrpCeRPRun4Huk/s320/04.jpg" /></span></a></div><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhbl9YCx5LRAo4izHsVs1ej7MKMURKU9voU7zGsvC9VQLcLzO1EVBOBYU5UaxGaB7P4CMiEbuGZgDHLz10ru4UXUZl7Iq9ORgPx2HZm4p1ELSQ0r8gj0uyGvZnh9dJYnaq59xmQrxO4plc/s1600/jagterpizza_84176890.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><span class="Apple-style-span" style="font-family: Georgia, 'Times New Roman', serif;"><img border="0" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhbl9YCx5LRAo4izHsVs1ej7MKMURKU9voU7zGsvC9VQLcLzO1EVBOBYU5UaxGaB7P4CMiEbuGZgDHLz10ru4UXUZl7Iq9ORgPx2HZm4p1ELSQ0r8gj0uyGvZnh9dJYnaq59xmQrxO4plc/s320/jagterpizza_84176890.jpg" /></span></a></div><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><!--StartFragment--> </div><div class="MsoNormal"><span class="Apple-style-span" style="font-family: Georgia, 'Times New Roman', serif;"><b>Jag är inte rabiat. Jag äter Pizza. </b></span><span class="Apple-style-span" style="font-family: Georgia, 'Times New Roman', serif;"><b><o:p></o:p></b></span></div><div class="MsoNormal"><span class="Apple-style-span" style="font-family: Georgia, 'Times New Roman', serif;"><b>–En bok om Sverigedemokraterna</b></span><span class="Apple-style-span" style="font-family: Georgia, 'Times New Roman', serif;"><b><o:p></o:p></b></span></div><div class="MsoNormal"><span class="Apple-style-span" style="font-family: Georgia, 'Times New Roman', serif;"><b>av Niklas Orrenius</b></span><span class="Apple-style-span" style="font-family: Georgia, 'Times New Roman', serif;"><b><o:p></o:p></b></span></div><div class="MsoNormal"><span class="Apple-style-span" style="font-family: Georgia, 'Times New Roman', serif;"><b>Månpocket, 2010</b></span><span class="Apple-style-span" style="font-family: Georgia, 'Times New Roman', serif;"><o:p></o:p></span></div><div class="MsoNormal"><span class="Apple-style-span" style="font-family: Georgia, 'Times New Roman', serif;"><br />
</span></div><div class="MsoNormal" style="text-align: left;"><!--StartFragment--> </div><div class="MsoNormal"><span class="Apple-style-span" style="font-family: Georgia, 'Times New Roman', serif;">Orrenius försöker ge en så gedigen bild som det bara går av ett parti som fortfarande försöker hitta sin form. De gamla tokdårarna i BSS och nazisterna får inte vara med längre. Nu flirtar partiet med höjd A-kassa och motstånd till Ipred för att hitta nya väljare. En vanlig missuppfattning, enligt Orrenius, är att stoppa invandringen är SD:s största fråga. Men fokus ligger på något ännu större: ”Det primära målet med SD:s politik är att återupprätta en gemensam nationell identitet” skriver partiet.</span><span class="Apple-style-span" style="font-family: Georgia, 'Times New Roman', serif;"><o:p></o:p></span></div><div class="MsoNormal"><br />
</div><div class="MsoNormal"><span class="Apple-style-span" style="font-family: Georgia, 'Times New Roman', serif;">De är alltså nationalister. De slår vakt om svenskheten. Denna ”svenskhet” som hittades på på 1800-talet och som ingen egentligen vet vad den innebär. Förutom köttbullar och Karl XII och Calle Jularbo. Realpolitiskt fär det följden att partiets lättretade partisekreterare Björn Söder föreslår att Skånes landsting ska ”styra hur invandrare ska tala [skånska], ingen brytning på arabiska eller serbokroatiska”. Samma snillen kan även spekulera i huruvida vem som är svensk. Fotbollsspelaren Henrik Larsson är svensk, medan Zlatan inte är det, genom sitt kroppsspråk och attityd.</span><span class="Apple-style-span" style="font-family: Georgia, 'Times New Roman', serif;"><o:p></o:p></span></div><div class="MsoNormal"><br />
</div><div class="MsoNormal"><span class="Apple-style-span" style="font-family: Georgia, 'Times New Roman', serif;">Hur avskyvärd Sverigedemokraternas politik än är behöver inte människorna vara avskyvärda. Utvecklingsstörda barn gillar Black Ingvars och dansbandsmusik. Vi kan inte tvinga dem till att lyssna på Maria Callas och Radiohead. Men liksom utvecklingsstörda har rätten till sin musik har Sverigedemokraterna rätt att tänka sin ideologi och träffas. </span><span class="Apple-style-span" style="font-family: Georgia, 'Times New Roman', serif;"><o:p></o:p></span></div><div class="MsoNormal"><br />
</div><div class="MsoNormal"><span class="Apple-style-span" style="font-family: Georgia, 'Times New Roman', serif;">Och däri ligger det stora problemet i Sverige. I media får SD ofta epitetet ”det främlingsfientliga” framför partibeteckningen. Deras möten förstörs av syndikalistiska visselkonserter och ruttna tomater. De kan knappt hålla sina partimöten någonstans. De blir fysiskt trakasserade. Och de enda som tjänar på det – är Sverigedemokraterna. Sveriges martyrer.</span><span class="Apple-style-span" style="font-family: Georgia, 'Times New Roman', serif;"><o:p></o:p></span></div><div class="MsoNormal"><br />
</div><div class="MsoNormal"><span class="Apple-style-span" style="font-family: Georgia, 'Times New Roman', serif;">Vanliga arbetstagare som kommer ut som SD:are blir av med sina jobb, även om de sköter dem. Läraren Richard Jomshof, populär bland sina elever har nu helt slutat undervisa. Han kan inte få något jobb längre pga sin politiska uppfattning. Det är ett problem.</span><span class="Apple-style-span" style="font-family: Georgia, 'Times New Roman', serif;"><o:p></o:p></span></div><div class="MsoNormal"><br />
</div><div class="MsoNormal"><span class="Apple-style-span" style="font-family: Georgia, 'Times New Roman', serif;">Jag kan verkligen förstå att ingen vill ha med SD:are att göra. Det är ett dilemma. Men genom att göra de till martyrer värvar de fler medlemmar. Det Orrenius gör är att seriöst ta sig an SD som vilket annat parti som helst, även om det utgörs av ignoranta och obildade människor. Det är rätt väg, tror jag. Läs därför denna bok. </span><span class="Apple-style-span" style="font-family: Georgia, 'Times New Roman', serif;"><o:p></o:p></span></div><div class="MsoNormal"><br />
</div><div class="MsoNormal"><span class="Apple-style-span" style="font-family: Georgia, 'Times New Roman', serif;">Hur ska den nationella identiteten byggas upp? Det är de frågorna vi ska ställa till Jimmie Åkesson. Vi ska tränga in i deras kulturuppfattning där fjollig teater och dans inte ska få statsbidrag, men däremot hembygdsmuséers utställningar av folkdräkter. För det måste vara svenskt. Ställ Bollnäsdräkten mot baletten. Är det ett val vi borde göra?</span><span class="Apple-style-span" style="font-family: Georgia, 'Times New Roman', serif;"><o:p></o:p></span></div><div class="MsoNormal"><br />
</div><div class="MsoNormal"><span class="Apple-style-span" style="font-family: Georgia, 'Times New Roman', serif;">SD:s nya profil har snyggats till, det sägs nu att en assimiliserad människa med svart hudfärg kan vara svensk även utan ”nordgermanska gener”. Fantastiskt att det måste skrivas ner. Men inom skål och vägg är det givetvis inte så. Där är t. ex. muslimer några som måste stoppas likt Churchill varnade för nazisterna på 30-talet. Inom SD flödar konspirationsteorin om ”Eurabia”. En arabisk konspiration om att ta över USA och Europa genom islam. Herregud. Bunta ihop ”Arabländerna” som nån mystisk helhet. Som att arabländerna håller sams! Jag tror faktiskt inte ens att SD kan skilja på araber, turkar och perser. Men obildade påståenden är folkliga och får röster.</span><span class="Apple-style-span" style="font-family: Georgia, 'Times New Roman', serif;"><o:p></o:p></span></div><div class="MsoNormal"><br />
</div><div class="MsoNormal"><span class="Apple-style-span" style="font-family: Georgia, 'Times New Roman', serif;">Jag ska inte gå in på Sverigedemokraternas befängda åsikter. De är emot mångkultur och sexualitet och allt som rockar. De är chinostyper (typ 85% män) från svensk landsort som inte fick de snygga tjejerna. De spelar på obildade och inskränkta människors rädsla och bitterhet för att skaffa sig ett egenvärde. Och de går inte att stoppa med tystnad. </span><span class="Apple-style-span" style="font-family: Georgia, 'Times New Roman', serif;"><o:p></o:p></span></div><div class="MsoNormal"><br />
</div><div class="MsoNormal"><span class="Apple-style-span" style="font-family: Georgia, 'Times New Roman', serif;">Orrenius bok är nödvändig läsning för att få en djupare inblick i Sverigedemokraterna. Den lockar också till några skratt. Som hur topparna i Sverigedemokraterna åkte till Färöarna och blev förälskade i landet. På nationaldagen, Olavvakan, kysste färingen Haraldur en sten och utropade: Den enskilda människan är liten, fosterlandet är allt. Färöarna för evigt!” Haraldur kysste stenen som varit där ”tusen år före honom” och den kysste honom tillbaka. </span><span class="Apple-style-span" style="font-family: Georgia, 'Times New Roman', serif;"><o:p></o:p></span></div><div class="MsoNormal"><br />
</div><div class="MsoNormal"><span class="Apple-style-span" style="font-family: Georgia, 'Times New Roman', serif;">Tagna kom SD-delegaterna hem med pins med korslagda svenska och färöiska flaggor på kavajslagen. Kruxet var dock att denna Haraldur var en färöisk komiker från fjolliga Köpenhamn som gjorde en ironisk show på nationaldagen. Färingarna kunde aldrig sluta skratta åt de dumma nationalist-svenskarna.</span><span class="Apple-style-span" style="font-family: Georgia, 'Times New Roman', serif;"><o:p></o:p></span></div><div class="MsoNormal"><br />
</div><div class="MsoNormal"><span class="Apple-style-span" style="font-family: Georgia, 'Times New Roman', serif;">Sverigedemokraterna använder själva ironi. De kallar invandrare för ”kulturberikare” och kvinnor som Åsa Linderborg för ”batikhäxor”. Det är inte så roligt. Det finns lite som är roligt med Sverigedemokraterna, bara deras dumhet. Må Gud och Fosterlandet bevara oss från SD:s fjantiga nationalism. Må de falla på egen dumhet. </span><span class="Apple-style-span" style="font-family: Georgia, 'Times New Roman', serif;"><o:p></o:p></span></div><div class="MsoNormal"><br />
</div><div class="MsoNormal"><span class="Apple-style-span" style="font-family: Georgia, 'Times New Roman', serif;">Liksom vissa Sverigedemokrater hävdar att kurder av naturen är blodtörstiga är det lätt att kunna avfärda Sverigedemokrater som av naturen oknullade. För vem vill avla stolta svenska söner med en ängslig rasist? Men det är att falla i fällan och generalisera likt de själva gör. Skriv om SD, journalister. Analysera dem. Debattera med dem, politiker. De är människor och de har ett parti. Och sen röstar vi dem ända bort till Färöarna i september.</span><span class="Apple-style-span" style="font-family: Georgia, 'Times New Roman', serif;"><o:p></o:p></span></div><!--EndFragment--> <br />
<!--EndFragment--> <br />
<div class="MsoNormal" style="text-align: center;"><br />
</div><!--EndFragment-->Talbockenhttp://www.blogger.com/profile/08185706592443550185noreply@blogger.com1tag:blogger.com,1999:blog-3115457461130749405.post-85381315150123137422010-06-15T10:44:00.000+02:002010-06-15T10:44:54.270+02:00Allt du vill veta om kokain<!--StartFragment--> <br />
<div class="MsoNormal"><span class="Apple-style-span" style="font-family: Georgia, 'Times New Roman', serif;"><b>Detta är en bok om kokain. Från kokabuske till Kleerups näsa. Från skönt party till rutten misär. Den visar hur komplicerat det är med knark. Framför allt med knarket kokain. Den visar det helvete som kokainhandeln har framkallat i länder som Mexiko och Colombia. Och det är därför bokens författare tycker vi ska avhålla oss från kokain. Av solidaritet med de människor i latinamerika som betalar vårt party med död, fattigdom och terror.</b></span><span class="Apple-style-span" style="font-family: Georgia, 'Times New Roman', serif;"><o:p></o:p></span></div><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjFK8Zd0_XnQl2UN_lCXuz6R8cX4WtqQfL_wHlXWsYJLhzj_0_o5l-15sWWEeSDR9T_0LN9S6zS6VN2FVXOG7cVfMd0HQhYmOJHJ3o74ECNsfZ1wnUkvIN0byMs9B_JcyI1g5WeeqsCLc0/s1600/04.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><span class="Apple-style-span" style="font-family: Georgia, 'Times New Roman', serif;"><img border="0" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjFK8Zd0_XnQl2UN_lCXuz6R8cX4WtqQfL_wHlXWsYJLhzj_0_o5l-15sWWEeSDR9T_0LN9S6zS6VN2FVXOG7cVfMd0HQhYmOJHJ3o74ECNsfZ1wnUkvIN0byMs9B_JcyI1g5WeeqsCLc0/s320/04.jpg" /></span></a></div><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><span class="Apple-style-span" style="font-family: Georgia, 'Times New Roman', serif;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhsiOot9a1QNR1YmfU4NUSEE6PnZEJmp33qR99sL9L9BadIF7FbStBM5xHpH5zige1mXuryS7CkHvOEhOh5vTvHN8QkmIL7plB0BIxyCDVO-nydckky4R2iiSbaQ8yxc7XRQ_Jt1XqYTEQ/s1600/kokainpuff_stor.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhsiOot9a1QNR1YmfU4NUSEE6PnZEJmp33qR99sL9L9BadIF7FbStBM5xHpH5zige1mXuryS7CkHvOEhOh5vTvHN8QkmIL7plB0BIxyCDVO-nydckky4R2iiSbaQ8yxc7XRQ_Jt1XqYTEQ/s320/kokainpuff_stor.jpg" /></a></span></div><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><span class="Apple-style-span" style="font-family: Georgia, 'Times New Roman', serif;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhsiOot9a1QNR1YmfU4NUSEE6PnZEJmp33qR99sL9L9BadIF7FbStBM5xHpH5zige1mXuryS7CkHvOEhOh5vTvHN8QkmIL7plB0BIxyCDVO-nydckky4R2iiSbaQ8yxc7XRQ_Jt1XqYTEQ/s1600/kokainpuff_stor.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"></a><span class="Apple-style-span" style="font-weight: bold;">Kokain – Drogen som fick medelklassen att börja knarka och länder att falla samman</span></span></div><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><span class="Apple-style-span" style="font-family: Georgia, 'Times New Roman', serif;"><span class="Apple-style-span" style="font-weight: bold;">av Lasse Wierup och Erik de la Reguera</span></span></div><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><span class="Apple-style-span" style="font-family: Georgia, 'Times New Roman', serif;"><span class="Apple-style-span" style="font-weight: bold;">Norstedts, 2010</span></span></div><div class="MsoNormal"><span class="Apple-style-span" style="font-family: Georgia, 'Times New Roman', serif;"><br />
</span></div><div class="MsoNormal" style="text-align: left;"><!--StartFragment--> </div><div class="MsoNormal"><span class="Apple-style-span" style="font-family: Georgia, 'Times New Roman', serif;">Talbocken har alltid varit en drogliberal bock. Och är det fortfarande. Nästan mer efter att ha läst denna bok. Hur man än ser på det så är terrorn långt större om kokainkartellerna får råda än om knarket får råda och det satsas på vård av missbrukare istället för militärt våld mot desperata bönder. </span><span class="Apple-style-span" style="font-family: Georgia, 'Times New Roman', serif;"><o:p></o:p></span></div><div class="MsoNormal"><br />
</div><div class="MsoNormal"><span class="Apple-style-span" style="font-family: Georgia, 'Times New Roman', serif;">Är det då inte bättre att avdramatisera droger och satsa pengar på vård istället för straff. Sverige har hårdast syn på frågan i världen. Mycket tack vare den maoistiske läkaren Nils Bejerot som på 70-talet såg alla droger som något som skulle zombifiera hela västvärlden. Det lever kvar. Det var den sanning Talbocken växte upp i. Vi upplevde ett antiknarkets Stora språnget. Bilden är en aning mer nyanserad idag men ändå tror många att cannabis är ingången till kokain etc.</span><span class="Apple-style-span" style="font-family: Georgia, 'Times New Roman', serif;"><o:p></o:p></span></div><div class="MsoNormal"><br />
</div><div class="MsoNormal"><span class="Apple-style-span" style="font-family: Georgia, 'Times New Roman', serif;">Men kanske det lättaste ändå är att låta allt ”knark” vara förbjudet medan monsterdrogen alkohol (långt mer jävulsk än kokain) får vara det som står till buds? Wierup och de la Reguera håller i denna bok fram många goda anledningar till det. Eftersom allt utom alkohol i Sverige är belagt med sådan skam så skapar droganvändandet i sig omoraliska individer. Den som provar en puff eller snort går över en gräns och blir för alltid en Kenta och Stoffe i sin mentala självbild. Något som icke-svenskar aldrig kan förstå. Kanske måste det vara illegalt bara därför.</span><span class="Apple-style-span" style="font-family: Georgia, 'Times New Roman', serif;"><o:p></o:p></span></div><div class="MsoNormal"><br />
</div><div class="MsoNormal"><span class="Apple-style-span" style="font-family: Georgia, 'Times New Roman', serif;">Men när det gäller kokain är det ju en global katastrof som håller igång högerdiktaturer, amerikansk vapenförsäljning, utarmar landsbygden och låter vanliga fattiga människor leva i nån slags Pol Pot-kompott med galna vänstergerillor eller paramilitärer som bara vill en sak. Tjäna kopiöst med pengar på världens lättaste sätt. Pulvret med den stora avansen – kokain.</span><span class="Apple-style-span" style="font-family: Georgia, 'Times New Roman', serif;"><o:p></o:p></span></div><div class="MsoNormal"><br />
</div><div class="MsoNormal"><span class="Apple-style-span" style="font-family: Georgia, 'Times New Roman', serif;">Många intervjuade svenskar (bl a skådespelerskan Sanna Bråding som framstår som en väldigt mogen och modig person) beskriver hur lättade de blev över att till slut bli påkomna av polisen. Annars hade de inte slutat. De satt fast i ett missbruk. Och det är en bra anledning till att hålla det illegalt. För är det illegalt är det ju inte lagligt och du får böter och får gå på plankan i Expressen. De kunde inte ha slutat annars, resonerar författarna. </span><span class="Apple-style-span" style="font-family: Georgia, 'Times New Roman', serif;"><o:p></o:p></span></div><div class="MsoNormal"><br />
</div><div class="MsoNormal"><span class="Apple-style-span" style="font-family: Georgia, 'Times New Roman', serif;">Men alkohol är inte förbjudet. Och det är massor som måste gå på behandling för att bli kvitt det missbruket. Utan att åka fast för polisen. Vad både Talbocken och författarna är ense om att det finns en högerkristen, och i Sverige en allomfattande, moral att knark är fel. Något som medelklassen i Sverige idag börjar skita i. När det gäller knarket kokain. Och det är ett problem. Därför måste vi likt vi köper fairtradebananer tänka på vilka som lider av vårt kokainbruk. </span><span class="Apple-style-span" style="font-family: Georgia, 'Times New Roman', serif;"><o:p></o:p></span></div><div class="MsoNormal"><br />
</div><div class="MsoNormal"><span class="Apple-style-span" style="font-family: Georgia, 'Times New Roman', serif;">För särskilt farligt är det inte (relativt sett). Vissa fastnar ordentligt, vilket är en katastrof för alla inblandade. Men i ett större perspektiv är det inte värre än vårt missbruk av kinesiska arbetare som gör våra iPhones, köra SUV:ar eller vårt totalt ohållbara köttätande. Vi kan sabba våra egna liv och stödja kokainmaffior med kokainmissbruk men vi förstör inte jorden för nästkommande generationer. Vad är moraliskt? Vad ska vara lagligt? </span></div><div class="MsoNormal"><br />
</div><div class="MsoNormal"><span class="Apple-style-span" style="font-family: Georgia, 'Times New Roman', serif;">Denna bok är en journalistisk bragd. Den förklarar kokainets efterverkningar på en global och svensk skala. Den är en riktig ögonöppnare. Den drar de stora linjerna och intervjuar de små personerna. Den visar verkligen alla sidor av problemet och beskriver även det positiva med drogen. </span><span class="Apple-style-span" style="font-family: Georgia, 'Times New Roman', serif;"><o:p></o:p></span></div><div class="MsoNormal"><br />
</div><div class="MsoNormal"><span class="Apple-style-span" style="font-family: Georgia, 'Times New Roman', serif;">Kokain är den perfekta drogen för supande svenskar. Den gör dig nykter och snygg när du druckit för mycket. Den kompletterar alkoholen. Du får ingen baksmälla. Du snackar som att du visste vad du snackade om. Så spirituella blir vi av lite pulver i näsan. Och mår så bra. Om vi inte gör det för ofta såklart. Som Gösta Ekman d.ä gjorde på 30-talet, under vår förra kokainvåg.</span><span class="Apple-style-span" style="font-family: Georgia, 'Times New Roman', serif;"><o:p></o:p></span></div><div class="MsoNormal"><br />
</div><div class="MsoNormal"><span class="Apple-style-span" style="font-family: Georgia, 'Times New Roman', serif;">Nyliberalisering, frihandelsavtalet Nafta och ”War on drugs” har lett till dagens kokainvåg. Ursprunget, kokabusken, som gett indianer i sydamerika naturmedicin i tusentals år klassas fortfarande som narkotika av FN efter att USA tvingats hemlighålla en vetenskaplig rapport från WHO som hävdar motsatsen för att kunna fortsätta sitt ofruktsamma knarkkrig.</span><span class="Apple-style-span" style="font-family: Georgia, 'Times New Roman', serif;"><o:p></o:p></span></div><div class="MsoNormal"><br />
</div><div class="MsoNormal"><span class="Apple-style-span" style="font-family: Georgia, 'Times New Roman', serif;">Men det finns ljus i näshålan. Författarna sätter stort hopp till Evo Morales och Bolivia. Där nu bönder tillåts odla koka legalt. Vi måste starta en dialog mellan producent och konsument i detta globala problem. Wierup och de la Reguera tycker lite naivt att vi kunde börja importera kokablad till Europa och USA istället. Istället för kaffe, kanske.</span><span class="Apple-style-span" style="font-family: Georgia, 'Times New Roman', serif;"><o:p></o:p></span></div><div class="MsoNormal"><br />
</div><div class="MsoNormal"><span class="Apple-style-span" style="font-family: Georgia, 'Times New Roman', serif;">Kanske kommer kokainvågen att ebba ut. Det kanske slutar vara trendigt. Ses som en smutsig omoralisk business (vilket det är). Eller så gör vi det lagligt och köper in fairtradekola från Morales Bolivia och säljer på Apoteket med bipacksedel med biverkningar. Det senare är inte politiskt möjligt. Politiskt möjligt är bara att låta saker kuka ur i vederbörlig ordning och skambelägga alla kokainister (utom de som jobbar i media) och sätta alla fattiga latinos och polacker som sväljer ett kilo kokainbollar och sätter sig på ett plan i fängelse, för att de är så fånigt desperata och totalt okunniga om allting att de vill kunna leva likadana liv som vi i Sverige.</span><span class="Apple-style-span" style="font-family: Georgia, 'Times New Roman', serif;"><o:p></o:p></span></div><div class="MsoNormal"><br />
</div><div class="MsoNormal"><span class="Apple-style-span" style="font-family: Georgia, 'Times New Roman', serif;">Ciudad Juárez på gränsen mellan USA och Mexiko är världens farligaste stad. Kokainkartellerna tvingade en alltför nitisk borgmästare att avgå genom att avrätta en ny polis var 48:e timme. Sinaloa och Zetas styr i Mexiko. Nolltolerans styr i Sverige och på det sättet lever Sverige och Zetas i symbios. De hjälper varandra. </span><span class="Apple-style-span" style="font-family: Georgia, 'Times New Roman', serif;"><o:p></o:p></span></div><div class="MsoNormal"><br />
</div><div class="MsoNormal"><span class="Apple-style-span" style="font-family: Georgia, 'Times New Roman', serif;">Ja, men gör nåt då? Maria Wetterstrand?</span><span class="Apple-style-span" style="font-family: Georgia, 'Times New Roman', serif;"><o:p></o:p></span></div><div class="MsoNormal"><br />
</div><div class="MsoNormal"><span class="Apple-style-span" style="font-family: Georgia, 'Times New Roman', serif;">”Kokain” är en otroligt välskriven och belysande bok om kokain. Den visar på alla sidor av problemet och lämnar till läsaren vad hon ska tycka och tro. Även om författarna själva tydligt visar vad de tycker.</span><span class="Apple-style-span" style="font-family: Georgia, 'Times New Roman', serif;"><o:p></o:p></span></div><div class="MsoNormal"><br />
</div><div class="MsoNormal"><span class="Apple-style-span" style="font-family: Georgia, 'Times New Roman', serif;">Jag har några vänner som gått bort eller fuckat upp sina liv på grund av droger. Det är tråkigt minst sagt. De hade dock mycket lite med kokain att göra. Och jag vet inte hur de hade levt sina liv om droger inte var så spännande förbjudet. Själv tog jag kokain några gånger i början av 90-talet. Det var toppen. Jag skulle gärna prova igen. Om det var kravmärkt. Och såldes på apotek. Eller om jag var så packad att jag sket i vilket.</span><o:p></o:p></div><!--EndFragment--> <br />
<!--EndFragment--> <br />
<!--StartFragment--> <div class="MsoNormal"><o:p></o:p></div><!--EndFragment--> <!--EndFragment--> <br />
<!--EndFragment-->Talbockenhttp://www.blogger.com/profile/08185706592443550185noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-3115457461130749405.post-67405850045491094102010-06-01T10:29:00.001+02:002010-06-02T09:18:59.523+02:00Plirigt och knipslugt med Täppas<div class="MsoNormal"><span class="Apple-style-span" style="font-family: Georgia, 'Times New Roman', serif;"><b>Talbocken älskar den plirige och knipslugt poetiske Täppas Fogelberg. ”Halli, Hallå!” berättar om dennes uppväxt i Gävle under 50- och 60-talet och hur familjelivet präglades av den Ångest som var hans far - den misslyckade affärsmannen.</b></span><span class="Apple-style-span" style="font-family: Georgia, 'Times New Roman', serif;"><b><o:p></o:p></b></span></div><div class="MsoNormal"><span class="Apple-style-span" style="font-family: Georgia, 'Times New Roman', serif;"><b>Boken utgörs av nostalgiska minnesbilder som efter hand blir mer och mer intressanta. Täppas blir mods, börjar dricka mellis och ligga med tjejer samtidigt som den svenska småstadens oskuld kommersialiseras och de gamla kvarteren rivs för nya köpcentrum.</b></span><span class="Apple-style-span" style="font-family: Georgia, 'Times New Roman', serif;"><o:p></o:p></span></div><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjhilmTaN6TLzF1ihRvWGYMB9HCkFl3xiWofVj-zatxbm_KrG-xjJmzz-Z10pRb8nfHs6JIO-xgdy2b597PLD1por_28KjVBV1k4J1MvGQPaW4ZxLRLiVTAJS2UKRCW6P4ttNV61Z8ulEo/s1600/04.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><span class="Apple-style-span" style="font-family: Georgia, 'Times New Roman', serif;"><img border="0" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjhilmTaN6TLzF1ihRvWGYMB9HCkFl3xiWofVj-zatxbm_KrG-xjJmzz-Z10pRb8nfHs6JIO-xgdy2b597PLD1por_28KjVBV1k4J1MvGQPaW4ZxLRLiVTAJS2UKRCW6P4ttNV61Z8ulEo/s320/04.jpg" /></span></a></div><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><span class="Apple-style-span" style="font-family: Georgia, 'Times New Roman', serif;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEidFhcC6PGNMctcHTHF12Wctdk6mY2y07VsjPTaPfJEUouNmrflCjAkmpI1o81W_Y7OEyqRY5K5tM9mkAJ94VxzgBbL-sA0glhX_pEYLHqeUvm7sw0WHhGikrqIsFM55mcOA-jFCmQdF0k/s1600/t%C3%A4ppas.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEidFhcC6PGNMctcHTHF12Wctdk6mY2y07VsjPTaPfJEUouNmrflCjAkmpI1o81W_Y7OEyqRY5K5tM9mkAJ94VxzgBbL-sA0glhX_pEYLHqeUvm7sw0WHhGikrqIsFM55mcOA-jFCmQdF0k/s320/t%C3%A4ppas.jpg" /></a></span></div><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><span class="Apple-style-span" style="font-family: Georgia, 'Times New Roman', serif;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEidFhcC6PGNMctcHTHF12Wctdk6mY2y07VsjPTaPfJEUouNmrflCjAkmpI1o81W_Y7OEyqRY5K5tM9mkAJ94VxzgBbL-sA0glhX_pEYLHqeUvm7sw0WHhGikrqIsFM55mcOA-jFCmQdF0k/s1600/t%C3%A4ppas.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"></a><span class="Apple-style-span" style="font-weight: bold;">Halli, hallå!</span></span></div><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><span class="Apple-style-span" style="font-family: Georgia, 'Times New Roman', serif;"><span class="Apple-style-span" style="font-weight: bold;">av Täppas Fogelberg</span></span></div><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><span class="Apple-style-span" style="font-family: Georgia, 'Times New Roman', serif;"><span class="Apple-style-span" style="font-weight: bold;">Norstedts, 1992</span></span></div><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"></div><div class="MsoNormal"><span class="Apple-style-span" style="font-family: Georgia, 'Times New Roman', serif;"><br />
</span></div><div class="MsoNormal" style="text-align: left;"></div><div class="MsoNormal"><span class="Apple-style-span" style="font-family: Georgia, 'Times New Roman', serif;">”Halli, hallå!” utropar den stadigt muntre och alkoholiserade pappa Fogelberg. Djupt olycklig över att ha valt fel väg i livet och med en krasslig astmatisk kropp gjorde han allt för att alla skulle ha det trevligt. Utan att överanalysera sig själv skriver Täppas ner anekdoter från sin barn- och ungdom och vi lär känna en människa och en tid lite bättre.</span><span class="Apple-style-span" style="font-family: Georgia, 'Times New Roman', serif;"><o:p></o:p></span></div><div class="MsoNormal"><br />
</div><div class="MsoNormal"><span class="Apple-style-span" style="font-family: Georgia, 'Times New Roman', serif;">Till en början är det en ständig namedropping av masonite, Fenom, Tulo och Caltex som räknas upp i någon slags 50-talskavalkad. Det är tråkigt. Men när ”Halli, hallå!” når 60-talet börjar det bli intressant. </span><span class="Apple-style-span" style="font-family: Georgia, 'Times New Roman', serif;"><o:p></o:p></span></div><div class="MsoNormal"><br />
</div><div class="MsoNormal"><span class="Apple-style-span" style="font-family: Georgia, 'Times New Roman', serif;">Täppas skriver fyndigt om pappa, syrran, skolan och stan. Framför allt är det skräcken ”för att pappa skulle gå sönder” som präglar den unge Täppas liv. Han måste hela tiden säga roliga saker.</span><span class="Apple-style-span" style="font-family: Georgia, 'Times New Roman', serif;"><o:p></o:p></span></div><div class="MsoNormal"><br />
</div><div class="MsoNormal"><span class="Apple-style-span" style="font-family: Georgia, 'Times New Roman', serif;">1992, när denna bok skrevs, torde väl Täppas popularitet ha stått som högst, då han gjorde mycket TV. Idag är han väl mest känd för att hålla styr på folket i ”Ring P1” på förmiddagarna. Talbocken saknar honom. Täppas är en berättare som lindar in både ont och gott i en luddig bomullstuss av förståelse och kärlek. Det är omöjligt att inte höra hans väna stämma när man läser denna bok. I vissa parter når texten poetiska höjder i sin förnumstiga enkelhet. </span><span class="Apple-style-span" style="font-family: Georgia, 'Times New Roman', serif;"><o:p></o:p></span></div><div class="MsoNormal"><br />
</div><div class="MsoNormal"><span class="Apple-style-span" style="font-family: Georgia, 'Times New Roman', serif;">Så här beskriver han småstadens utveckling på 60-talet: </span><span class="Apple-style-span" style="font-family: Georgia, 'Times New Roman', serif;"><o:p></o:p></span></div><div class="MsoNormal"><span class="Apple-style-span" style="font-family: Georgia, 'Times New Roman', serif;">”Det blir allt ovanligare att någon hänger tvätt på gården för ingen vill spela med öppna kort och visa upp sina paltor. Alla vill vara finare.</span><span class="Apple-style-span" style="font-family: Georgia, 'Times New Roman', serif;"><o:p></o:p></span></div><div class="MsoNormal"><span class="Apple-style-span" style="font-family: Georgia, 'Times New Roman', serif;">Allt ska bli större och bättre; vägarna, affärerna och de offentliga byggnaderna. Över varje tak spretar en TV-antenn som med sina raka fingrar ber om mera Hyland”.</span><span class="Apple-style-span" style="font-family: Georgia, 'Times New Roman', serif;"><o:p></o:p></span></div><div class="MsoNormal"><br />
</div><div class="MsoNormal"><span class="Apple-style-span" style="font-family: Georgia, 'Times New Roman', serif;">I slutet av boken är Täppas mods och dricker mellis och lyssnar på The Who och Beatles. Så här beskriver han John Lennon: </span><span class="Apple-style-span" style="font-family: Georgia, 'Times New Roman', serif;"><o:p></o:p></span></div><div class="MsoNormal"><span class="Apple-style-span" style="font-family: Georgia, 'Times New Roman', serif;">”Det är någonting i John Lennons röst som får mig att lyssna. Det är tonen; en lekfull arrogans som är kelen och sträv och som gycklar med alltihop samtidigt som den ropar efter något. Det är som en kittling långt inifrån.”</span><span class="Apple-style-span" style="font-family: Georgia, 'Times New Roman', serif;"><o:p></o:p></span></div><div class="MsoNormal"><br />
</div><div class="MsoNormal"><span class="Apple-style-span" style="font-family: Georgia, 'Times New Roman', serif;">Jag kan inte låta bli att tycka att det är en adekvat beskrivning av Täppas själv. </span><span class="Apple-style-span" style="font-family: Georgia, 'Times New Roman', serif;"><o:p></o:p></span></div><div class="MsoNormal"><br />
</div><div class="MsoNormal"><span class="Apple-style-span" style="font-family: Georgia, 'Times New Roman', serif;">En från början stereotypt nedtecknad minneskavalkad över bensinångor och skurpulver har vuxit till något större när Talbocken lämnar ifrån sig denna bok. Jag tycker inte om att kategorisera människor efter nationstillhörighet eller etnicitet. Men jag kan inte låta bli att hålla Täppas för en God Svensk.</span></div><br />
<br />
<div class="MsoNormal" style="text-align: center;"><br />
</div>Talbockenhttp://www.blogger.com/profile/08185706592443550185noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-3115457461130749405.post-39188058347317933882010-05-31T10:17:00.000+02:002010-05-31T10:17:52.936+02:00Mediamakt – skökans privilegium<!--StartFragment--> <br />
<div class="MsoNormal"><span class="Apple-style-span" style="font-family: Georgia, 'Times New Roman', serif;"><b>Talbocken har läst en något torr men uppmanande avhandling om etik inom journalistiken. Det står inte bra till. Vi går väl alla omkring och ”vet” att det alltid finns gömda intressen i allt vi läser och hör och ser. Månson ger en kompetent överblick över läget och det är bara att inse att vi konsumenter är manipulerade hela tiden. Det finns inga möjligheter eller ekonomi till att skriva klassisk förklarande journalistik längre. Talbocken frågar sig: Hur har det kunnat bli så här? Går det att göra nånting åt det?</b></span><span class="Apple-style-span" style="font-family: Georgia, 'Times New Roman', serif;"><o:p></o:p></span></div><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhBVyniPuwZQ25n6rZ0qCNhywHdKA63euSn7OVk-IbLAwnbB2AWbG_ze2uYNxRB9XG6yuEw4pxonRBFjUDx8sWLGiWNcs5EEF_8Btfle0KrsSYgmv1qu15HbiIVCCfozTkEV7LSWFN-JfY/s1600/03.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><span class="Apple-style-span" style="font-family: Georgia, 'Times New Roman', serif;"><img border="0" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhBVyniPuwZQ25n6rZ0qCNhywHdKA63euSn7OVk-IbLAwnbB2AWbG_ze2uYNxRB9XG6yuEw4pxonRBFjUDx8sWLGiWNcs5EEF_8Btfle0KrsSYgmv1qu15HbiIVCCfozTkEV7LSWFN-JfY/s320/03.jpg" /></span></a></div><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><span class="Apple-style-span" style="font-family: Georgia, 'Times New Roman', serif;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEi3fb7p6wygsOU7q7tOBcPe8f73Df3gNWBj3zkCp9lQ8s6cOrf9zQPDDPSDbhZXHGX9Z8n7YykJVzt5Yruz0ceN_x4dx-_LvHwQKvk3XVi6e9Bw_gRMcEiGzsus3tELPiroAKZBe5jQIqY/s1600/spelatbakom.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEi3fb7p6wygsOU7q7tOBcPe8f73Df3gNWBj3zkCp9lQ8s6cOrf9zQPDDPSDbhZXHGX9Z8n7YykJVzt5Yruz0ceN_x4dx-_LvHwQKvk3XVi6e9Bw_gRMcEiGzsus3tELPiroAKZBe5jQIqY/s320/spelatbakom.jpg" /></a></span></div><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><span class="Apple-style-span" style="font-family: Georgia, 'Times New Roman', serif;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEi3fb7p6wygsOU7q7tOBcPe8f73Df3gNWBj3zkCp9lQ8s6cOrf9zQPDDPSDbhZXHGX9Z8n7YykJVzt5Yruz0ceN_x4dx-_LvHwQKvk3XVi6e9Bw_gRMcEiGzsus3tELPiroAKZBe5jQIqY/s1600/spelatbakom.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"></a><span class="Apple-style-span" style="font-weight: bold;">Spelet bakom rubrikerna</span></span></div><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><span class="Apple-style-span" style="font-family: Georgia, 'Times New Roman', serif;"><span class="Apple-style-span" style="font-weight: bold;">Om journalister, journalistik och det personliga ansvaret</span></span></div><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><span class="Apple-style-span" style="font-family: Georgia, 'Times New Roman', serif;"><span class="Apple-style-span" style="font-weight: bold;">av Hans Månson</span></span></div><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><span class="Apple-style-span" style="font-family: Georgia, 'Times New Roman', serif;"><span class="Apple-style-span" style="font-weight: bold;">Juridisk Reportagebyrå, 2010</span></span></div><div class="MsoNormal" style="text-align: center;"></div><div class="MsoNormal"><span class="Apple-style-span" style="font-family: Georgia, 'Times New Roman', serif;"><br />
</span></div><div class="MsoNormal" style="text-align: left;"><!--StartFragment--> </div><div class="MsoNormal"><span class="Apple-style-span" style="font-family: Georgia, 'Times New Roman', serif;">Idealblden är journalister på en redaktion som gräver fram nyheter som åskådliggör samtiden för tidningens läsare. Idag har vi inte råd att anställa journalister. I dessa specialiteternas tidevarv ska journalisterna vara allround: kunna redigera, vara stilister, kunna filma, klippa etc. Fackjournalistik blir allt mer ovanlig. Journalister ska kunna allting och har ingen tid och väljer därför gärna de nyheter de blir serverade: via pressmeddelanden, via Bert Karlsson, via köpta läkare från läkemedelsindustrin som kommer med nya rön.</span><span class="Apple-style-span" style="font-family: Georgia, 'Times New Roman', serif;"><o:p></o:p></span></div><div class="MsoNormal"><br />
</div><div class="MsoNormal"><span class="Apple-style-span" style="font-family: Georgia, 'Times New Roman', serif;">Värstingarna inom journalistiken är motor-, rese/turism- och underhållningsjournalistiken. De blir bjudna på resor för att skriva om ditt och datt. Lyxhotell, resa och dricksen i baren betalas av beställaren. (I boken finns en bilaga med ”Turistjournalisternas rekommendationer” om hur beställaren ska försörja journalisterna. Ingår resa från flygplatsen till hotellet?) </span><span class="Apple-style-span" style="font-family: Georgia, 'Times New Roman', serif;"><o:p></o:p></span></div><div class="MsoNormal"><br />
</div><div class="MsoNormal"><span class="Apple-style-span" style="font-family: Georgia, 'Times New Roman', serif;">Inom andra yrken finns en myndighet som granskar de utövande från att begå etiska oegentligheter. Advokatsamfundet har en disciplinnämnd där advokater kan uteslutas. Ingen granskar journalister. En tandlös PO och i P1 finns ”Medierna”, men mycket mer finns knappast. Och eftersom frilansare inte får betalt av sin arbetsgivare måste ju nån annan betala för jobbet. Den/det de porträtterar t.ex. Och handen på hjärtat, det här känner vi ju till. Det är ju så det funkar! Men vi orkar inte bry oss.</span><span class="Apple-style-span" style="font-family: Georgia, 'Times New Roman', serif;"><o:p></o:p></span></div><div class="MsoNormal"><br />
</div><div class="MsoNormal"><span class="Apple-style-span" style="font-family: Georgia, 'Times New Roman', serif;">Bloggarna är ju också ett kapitel för sig. (Talbocken är ingen journalist, så han är mutbar) Exempel: En bloggare från prylportalen.se blir bjuden av Phillips till lyxresa till Portugal för att se nya phillipsprodukter. Prylportalen ägs av Mediaprovider som styrs av Citygate som ägs av elva svenska mediaföretag som kablar ut nyheter till lokaltidningar som t.ex. Eskilstunakuriren, Östgötacorren och Gotlands Allehanda.</span><span class="Apple-style-span" style="font-family: Georgia, 'Times New Roman', serif;"><o:p></o:p></span></div><div class="MsoNormal"><br />
</div><div class="MsoNormal"><span class="Apple-style-span" style="font-family: Georgia, 'Times New Roman', serif;">Tidnigen Fokus, som är en favorit som Talbocken tycker alla ska prenumerera på, skriver långa genomtänkta reportage. Men det finns inga pengar till löner. Ett fyra sidor långt reportage kan ge 6 000 på faktura. Tidningen Re:Public betalar inget alls. Vem har råd att vara etisk? Bloggande kändisar kan dock tjäna storkovor genom att namedroppa grejjer på deras bloggar. WTMFF.</span><span class="Apple-style-span" style="font-family: Georgia, 'Times New Roman', serif;"><o:p></o:p></span></div><div class="MsoNormal"><br />
</div><div class="MsoNormal"><span class="Apple-style-span" style="font-family: Georgia, 'Times New Roman', serif;">Journalistik lönar sig inte.</span><span class="Apple-style-span" style="font-family: Georgia, 'Times New Roman', serif;"><o:p></o:p></span></div><div class="MsoNormal"><br />
</div><div class="MsoNormal"><span class="Apple-style-span" style="font-family: Georgia, 'Times New Roman', serif;">Ekonomijournalistiken är ett kapitel för sig. Förstå vilka ekonomiska intressen där finns till att styra journalisterna. Många journalister lämnar också branschen och börjar jobba som JKL-konsulter (där Göran Persson jobbar) för att casha in efter 20 års trogen tjänst.</span><span class="Apple-style-span" style="font-family: Georgia, 'Times New Roman', serif;"><o:p></o:p></span></div><div class="MsoNormal"><br />
</div><div class="MsoNormal"><span class="Apple-style-span" style="font-family: Georgia, 'Times New Roman', serif;">För den som är intresserad av att bli upprörd över hur uselt ställt det är i vår mediafabrik kan detta häfte verkligen rekommenderas. </span><span class="Apple-style-span" style="font-family: Georgia, 'Times New Roman', serif;"><o:p></o:p></span></div><div class="MsoNormal"><br />
</div><div class="MsoNormal"><span class="Apple-style-span" style="font-family: Georgia, 'Times New Roman', serif;">Men vad kan göras? Liksom alla tänkande varelser köper giftfria bananer och kaffe som inte vuxit ur blodig jord så borde man etikmärka tidningarna. Lite dyrare, men kontrollerade av en statlig myndighet! Eller hur det nu kan se ut. Framför allt framstår ju de som inte är etikmärkta som de hyenor de verkligen är. Aftonbladet och Expressen och liknande som kränger upplevelser och känslor som nyheter blir massmedias Nestlé och United Fruit.</span><span class="Apple-style-span" style="font-family: Georgia, 'Times New Roman', serif;"><o:p></o:p></span></div><div class="MsoNormal"><br />
</div><div class="MsoNormal"><span class="Apple-style-span" style="font-family: Georgia, 'Times New Roman', serif;">Detta med etikmärkning är väl det bästa förslaget Månson kommer med. Men det är ett bra förslag, som Talbockar definitivt gillar. I väntan på detta kan vi börja med att bojkotta kvällstidningar, läsa resetidningar med vetskap att journalisten är köpt och aldrig, aldrig se på TV4 (undantag fotbolls-VM), kanalen som inte kategoriserar Nyhetsmorgon som ”Nyhetsprogram” för annars kan de inte sponsra hela skiten med sina lifestylelögner. </span></div><div class="MsoNormal"><br />
</div><div class="MsoNormal"><span class="Apple-style-span" style="font-family: Georgia, 'Times New Roman', serif;">Media söker inte längre journalister, de söker producenter. Detta är ett ofantligt samhällsproblem. Därför kravmärkning. Och att vi måste betala för en produkt som vi kan lita på. Avslutar med ett citat av Rudyard Kipling som användes för beskriva mediarapporteringen i London, 1931:</span><span class="Apple-style-span" style="font-family: Georgia, 'Times New Roman', serif;"><o:p></o:p></span></div><div class="MsoNormal"><span class="Apple-style-span" style="font-family: Georgia, 'Times New Roman', serif;">”Power without responsiibility – the prerogative of the harlot throughout the ages”</span><span class="Apple-style-span" style="font-family: Georgia, 'Times New Roman', serif;"><o:p></o:p></span></div><div class="MsoNormal"><span class="Apple-style-span" style="font-family: Georgia, 'Times New Roman', serif;">“Makt utan ansvar – skökans privilegium i alla tider”. </span><o:p></o:p></div><!--EndFragment--> <br />
<!--EndFragment--> <br />
<!--EndFragment-->Talbockenhttp://www.blogger.com/profile/08185706592443550185noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-3115457461130749405.post-16426838882305028202010-05-26T09:05:00.000+02:002010-05-26T09:05:46.752+02:00Anagrammatik och randig prosalyrik<!--StartFragment--> <br />
<div class="MsoNormal"><span class="Apple-style-span" style="font-family: Georgia, 'Times New Roman', serif;"><b>Talbocken har läst Magnus Florins senaste bok. Florin är chefsdramaturg på Dramaten och skriver väl vad som i Kristdemokraters värld är kulturelitistisk prettolitteratur. I valet mellan en kristdemokrat och ett kultur-pretto väljer självklart Talbocken det senare, men kan ändå inte låta bli att tänka: Karln är ju så begåvad. Men vad vill han?</b></span><span class="Apple-style-span" style="font-family: Georgia, 'Times New Roman', serif;"><o:p></o:p></span></div><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEiSIRN8LDx4_BYDe57nBxmk7VX7ZwXQDDMBRQdpJrUfLokSO75qQL7WGDzq80V2HRr3nVyV3NiCZf-EM2k84pFK1KGIxAAZ49P9bLIUmlMw-2BskvXTSSt2_BPw749iaqkeQvXge23n1cE/s1600/03.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEiSIRN8LDx4_BYDe57nBxmk7VX7ZwXQDDMBRQdpJrUfLokSO75qQL7WGDzq80V2HRr3nVyV3NiCZf-EM2k84pFK1KGIxAAZ49P9bLIUmlMw-2BskvXTSSt2_BPw749iaqkeQvXge23n1cE/s320/03.jpg" /></a></div><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgvfJIMtxhQXx9gSFbi1L87pw4AMENBzd8VX_ScsXdEu-8-kF9Akvkq0ny0lcFpMdnCwXctIjOYgNzioTLdRc3j3dRdD3lKPY5YWqQ0WWBTXnjDAT_cerqb5wkUZASFlI1dQEhtBDSxdp0/s1600/florin-magnus-randerna.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgvfJIMtxhQXx9gSFbi1L87pw4AMENBzd8VX_ScsXdEu-8-kF9Akvkq0ny0lcFpMdnCwXctIjOYgNzioTLdRc3j3dRdD3lKPY5YWqQ0WWBTXnjDAT_cerqb5wkUZASFlI1dQEhtBDSxdp0/s320/florin-magnus-randerna.jpg" /></a></div><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgvfJIMtxhQXx9gSFbi1L87pw4AMENBzd8VX_ScsXdEu-8-kF9Akvkq0ny0lcFpMdnCwXctIjOYgNzioTLdRc3j3dRdD3lKPY5YWqQ0WWBTXnjDAT_cerqb5wkUZASFlI1dQEhtBDSxdp0/s1600/florin-magnus-randerna.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"></a><span class="Apple-style-span" style="font-family: Georgia, 'Times New Roman', serif; font-weight: bold;">Ränderna</span></div><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><span class="Apple-style-span" style="font-family: Georgia, 'Times New Roman', serif; font-weight: bold;">av Magnus Florin</span></div><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><span class="Apple-style-span" style="font-family: Georgia, 'Times New Roman', serif; font-weight: bold;">Albert Bonniers Förlag, 2010</span></div><div class="MsoNormal" style="text-align: center;"><span class="Apple-style-span" style="font-family: Georgia, 'Times New Roman', serif;"></span></div><span class="Apple-style-span" style="font-family: Georgia, 'Times New Roman', serif;"><div class="MsoNormal"><o:p></o:p></div><!--EndFragment--> </span><br />
<div class="MsoNormal"><br />
</div><div class="MsoNormal"><span class="Apple-style-span" style="font-family: Georgia, 'Times New Roman', serif;">Att bara dra med fingrarna över texturen på det Joy Divisionliknande omslaget till Florins bok ger Talbocken kalla kulturkårar. Är det här prosalyrikens Kroumata han ska läsa in? Men det är stundtals väldigt roligt. På något koan-aktigt Krakel Spektakelvis: </span><span class="Apple-style-span" style="font-family: Georgia, 'Times New Roman', serif;"><o:p></o:p></span></div><div class="MsoNormal"><span class="Apple-style-span" style="font-family: Georgia, 'Times New Roman', serif;">”</span><span lang="EN-US"><span class="Apple-style-span" style="font-family: Georgia, 'Times New Roman', serif;">Fem femlingar i formalin</span><span class="Apple-style-span" style="font-family: Georgia, 'Times New Roman', serif;"><o:p></o:p></span></span></div><div class="MsoNormal"><span lang="EN-US"><span class="Apple-style-span" style="font-family: Georgia, 'Times New Roman', serif;">Praktik är bäst i teorin</span><span class="Apple-style-span" style="font-family: Georgia, 'Times New Roman', serif;"><o:p></o:p></span></span></div><div class="MsoNormal"><span lang="EN-US"><span class="Apple-style-span" style="font-family: Georgia, 'Times New Roman', serif;">Mitt namn är Magnus Florin”.</span></span><span class="Apple-style-span" style="font-family: Georgia, 'Times New Roman', serif;"><o:p></o:p></span></div><div class="MsoNormal"><br />
</div><div class="MsoNormal"><span class="Apple-style-span" style="font-family: Georgia, 'Times New Roman', serif;">Florins bok handlar nog mest om sorg över en moders självmord och existentiellt grubbleri. Han pratar om sin egen bok han just nu skriver (självklart) och om språkets, och antar jag livets, olika möjligheter att forma ett innehåll. Han leker med rim och anagram. Magnus Florin kan till exempel byggas om til: gas i mun, ras i ugn och anus i gom. </span><span class="Apple-style-span" style="font-family: Georgia, 'Times New Roman', serif;"><o:p></o:p></span></div><div class="MsoNormal"><br />
</div><div class="MsoNormal"><span class="Apple-style-span" style="font-family: Georgia, 'Times New Roman', serif;">Vi bygger ord av bokstavsklossar och vi bygger liv och medvetande av tankar. I ”Ränder” möter vi återkommande några miljöer och personer. Konstnären M vars bilder han stjäl i tanken och skriver texter om, som utgör en del av boken, och S, terapeut i det stora lekterapikomplexet, dit barn i alla tider kommit för att leka med objekt i blöt eller torr sandlåda.</span><span class="Apple-style-span" style="font-family: Georgia, 'Times New Roman', serif;"><o:p></o:p></span></div><div class="MsoNormal"><br />
</div><div class="MsoNormal"><span class="Apple-style-span" style="font-family: Georgia, 'Times New Roman', serif;">Detta är analytiska opiumdrömmar. Inget fel i det. Det är stundtals spännande att röra sig i texten som rör sig i nåt slags banal hyperkontextuell surrealistisk nivå, drömlik. En intellektuell dröm. En dröm med ränder: ”Sorgen är randig”. </span><span class="Apple-style-span" style="font-family: Georgia, 'Times New Roman', serif;"><o:p></o:p></span></div><div class="MsoNormal"><span class="Apple-style-span" style="font-family: Georgia, 'Times New Roman', serif;">Florin uppehåller sig vid ränderna. Ränderna i barndomens skrinda, ränderna vågorna suddar ut i sanden. </span><span class="Apple-style-span" style="font-family: Georgia, 'Times New Roman', serif;"><o:p></o:p></span></div><div class="MsoNormal"><br />
</div><div class="MsoNormal"><span class="Apple-style-span" style="font-family: Georgia, 'Times New Roman', serif;">Detta är bra prettolitteratur. Men jag har läst andra svenska prosalyriska stycken som ändå vill kommentera något. Det här gör inte det. Det känns 80-tal. Och, jag vågar knappt säga det, postmodernistiskt. (Om jag hade vetat vad det betydde. Men det är väl sånt som blev modernt när postverket började spåra ur) Det här är onanistisk självreflektion, med sprudlande anagram och rim och skönt surrealistiskt bakochfram i trim. Men för vem? För Magnus Florin och kulturtanter fem?</span><span class="Apple-style-span" style="font-family: Georgia, 'Times New Roman', serif;"><o:p></o:p></span></div><div class="MsoNormal"><br />
</div><div class="MsoNormal"><span class="Apple-style-span" style="font-family: Georgia, 'Times New Roman', serif;">Jag förstår att Florin nånstans vill berätta något viktigt om människan, det känns bara besvärligt att inte förstå vad, tills boken tar slut och det är för sent. Kanske det är meningen? Ty, som det står i ”Ränder”: ”Han förklarades död flera gånger, endast den sista gången var det för sent”.</span><span class="Apple-style-span" style="font-family: Georgia, 'Times New Roman', serif;"><o:p></o:p></span></div><div class="MsoNormal"><br />
</div><div class="MsoNormal"><span lang="EN-US"><span class="Apple-style-span" style="font-family: Georgia, 'Times New Roman', serif;">Detta är inget för Göran Hägglund, eller för barnens bokstund. Inget för förorts-fetton, det är prosa för kultur-pretton. Med rim och utan reson, är Magnus Florins “Ränder” ett don för person. </span></span><o:p></o:p></div><!--EndFragment-->Talbockenhttp://www.blogger.com/profile/08185706592443550185noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-3115457461130749405.post-81279121473091176062010-05-25T09:13:00.001+02:002010-05-25T09:33:09.408+02:00∅resund 11<!--StartFragment--> <br />
<div class="MsoNormal"><span class="Apple-style-span" style="font-family: Georgia, 'Times New Roman', serif;"><b>Tänk er Ocean 11-gänget men med danska kommunister istället för snygga hollywoodskådisar. Tänk er att alla miljoner de tjänar på sina välplanerade rån oförkortat går till befrielsearméer i tredje världen. Men själva vill de fortfarande hanka sig fram på sina gamla jobb och A-kassor och nöja sig med att leva på ”en portugisisk levnadsnivå”. Böckerna om Blekingegadeligan är en kliniskt, närmast autistiskt skriven faktaspäckad monumentalroman om Nordens genom tiderna mest framgångsrika underjordiska kommunistcell. Tänk om de lagt ner all briljans och energi på att jobba fredligt och inte fastnat i den där våta revolutionära Che Guevara-drömmen med pickor och hemliga möten.</b></span><span class="Apple-style-span" style="font-family: Georgia, 'Times New Roman', serif;"><o:p></o:p></span></div><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgWoX0kuuSrypv-rGL9uZf_DeTgQk1XZysRy4sDQMb1pYBr6MOC5V145y9Pm0CZIsoMagyerQD3Srq9L3sbzU-Nvyy_rA9hmnsBZAal1fF56C70xgvhtqJU1DAUDOb0A5DNAVQtQC8sNSI/s1600/04.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><span class="Apple-style-span" style="font-family: Georgia, 'Times New Roman', serif;"><img border="0" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgWoX0kuuSrypv-rGL9uZf_DeTgQk1XZysRy4sDQMb1pYBr6MOC5V145y9Pm0CZIsoMagyerQD3Srq9L3sbzU-Nvyy_rA9hmnsBZAal1fF56C70xgvhtqJU1DAUDOb0A5DNAVQtQC8sNSI/s320/04.jpg" /></span></a></div><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><span class="Apple-style-span" style="font-family: Georgia, 'Times New Roman', serif;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEigzURj1NayyXvP_v6Tmw9cdAumhWFLnia5mIhNgwkS4-m7p7ZRfz3MNzY1OWf0hKQu4upPAJ7CWuRG5OJJiyfF8y9sQERiPbzjTD4-R-IlSZsj_uD2S2-TxJzNxYOQVw3ojUsOlyIGz40/s1600/blekingegaadeligan+del2.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEigzURj1NayyXvP_v6Tmw9cdAumhWFLnia5mIhNgwkS4-m7p7ZRfz3MNzY1OWf0hKQu4upPAJ7CWuRG5OJJiyfF8y9sQERiPbzjTD4-R-IlSZsj_uD2S2-TxJzNxYOQVw3ojUsOlyIGz40/s320/blekingegaadeligan+del2.jpg" /></a></span></div><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><span class="Apple-style-span" style="font-family: Georgia, 'Times New Roman', serif;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEigzURj1NayyXvP_v6Tmw9cdAumhWFLnia5mIhNgwkS4-m7p7ZRfz3MNzY1OWf0hKQu4upPAJ7CWuRG5OJJiyfF8y9sQERiPbzjTD4-R-IlSZsj_uD2S2-TxJzNxYOQVw3ojUsOlyIGz40/s1600/blekingegaadeligan+del2.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"></a><span class="Apple-style-span" style="font-weight: bold;">Blekingegadeligan 2. Den hårda kärnan</span></span></div><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><span class="Apple-style-span" style="font-family: Georgia, 'Times New Roman', serif;"><span class="Apple-style-span" style="font-weight: bold;"><span class="Apple-style-span" style="font-family: Times; font-weight: normal;"><span class="Apple-style-span" style="font-family: Georgia, 'Times New Roman', serif;"><b>av Peter </b></span><span class="Apple-style-span" style="-webkit-border-horizontal-spacing: 2px; -webkit-border-vertical-spacing: 2px; font-size: 13px; white-space: pre;"><span class="Apple-style-span" style="font-family: Georgia, 'Times New Roman', serif;"><b>∅</b></span><span class="Apple-style-span" style="-webkit-border-horizontal-spacing: 0px; -webkit-border-vertical-spacing: 0px; font-size: medium; white-space: normal;"><span class="Apple-style-span" style="font-family: Georgia, 'Times New Roman', serif;"><b>vig Knudsen</b></span></span></span></span></span></span></div><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><span class="Apple-style-span" style="font-family: Georgia, 'Times New Roman', serif;"><span class="Apple-style-span" style="font-weight: bold;"><span class="Apple-style-span" style="font-family: Times; font-weight: normal;"><span class="Apple-style-span" style="-webkit-border-horizontal-spacing: 2px; -webkit-border-vertical-spacing: 2px; font-size: 13px; white-space: pre;"><span class="Apple-style-span" style="-webkit-border-horizontal-spacing: 0px; -webkit-border-vertical-spacing: 0px; font-size: medium; white-space: normal;"><span class="Apple-style-span" style="font-family: Georgia, 'Times New Roman', serif;"><b>Översättning Margareta Norlin</b></span></span></span></span></span></span></div><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><span class="Apple-style-span" style="font-family: Georgia, 'Times New Roman', serif;"><span class="Apple-style-span" style="font-weight: bold;"><span class="Apple-style-span" style="font-family: Times; font-weight: normal;"><span class="Apple-style-span" style="-webkit-border-horizontal-spacing: 2px; -webkit-border-vertical-spacing: 2px; font-size: 13px; white-space: pre;"><span class="Apple-style-span" style="-webkit-border-horizontal-spacing: 0px; -webkit-border-vertical-spacing: 0px; font-size: medium; white-space: normal;"><span class="Apple-style-span" style="font-family: Georgia, 'Times New Roman', serif;"><b>Karneval Förlag, 2009 (2007)</b></span></span></span></span></span></span></div><div class="MsoNormal" style="text-align: center;"></div><div class="MsoNormal"><span class="Apple-style-span" style="font-family: Georgia, 'Times New Roman', serif;"><br />
</span></div><div class="MsoNormal" style="text-align: left;"></div><div class="MsoNormal"><span class="Apple-style-span" style="-webkit-border-horizontal-spacing: 2px; -webkit-border-vertical-spacing: 2px; font-size: 13px; white-space: pre;"><span class="Apple-style-span" style="font-family: Georgia, 'Times New Roman', serif;">∅</span></span><span class="Apple-style-span" style="font-family: Georgia, 'Times New Roman', serif;">vig Knudsen bjuder på en magnifik research som tyvärr kan kännas för långrandig. Detta är det enda negativa Talbocken kan säga om denna den mest objektiva bok Talbocken någonsin läst. Allt är stenhård fakta. Men det kalla sättet att skriva korrelerar med ligamedlemmarnas egen järnvilja. Och efter att läst denna omåttligt långa bok så har man märkligt nog kommit in i ”tänket” på 70- och 80-talets våldsammaste vänstergrupp i Norden. Men trots det objektiva förhållningssättet tar </span><span class="Apple-style-span" style="-webkit-border-horizontal-spacing: 2px; -webkit-border-vertical-spacing: 2px; font-size: 13px; white-space: pre;"><span class="Apple-style-span" style="font-family: Georgia, 'Times New Roman', serif;">∅</span><span class="Apple-style-span" style="-webkit-border-horizontal-spacing: 0px; -webkit-border-vertical-spacing: 0px; font-size: medium; white-space: normal;"><span class="Apple-style-span" style="font-family: Georgia, 'Times New Roman', serif;">vig Knudsen ställning när han låter offren till ligans härjningar komma till tals. Det framkommer också hur kritisk han är till hur PET, Danmarks SÄPO, aldrig hjälpte Kriminalpolisen. Under hela 90-talet hade PET span på den lilla gruppen, uppgifter som den vanliga polisen inte fick ta del av.</span></span></span></div><div class="MsoNormal"><span class="Apple-style-span" style="font-family: Georgia, 'Times New Roman', serif;"><o:p></o:p></span></div><div class="MsoNormal"><br />
</div><div class="MsoNormal"><span class="Apple-style-span" style="font-family: Georgia, 'Times New Roman', serif;">Kritiken blir också tydlig mot både danska och franska myndigheter som hellre lät fria än att konfrontera den tidens farligaste terrorister, det palestinska PFLP. Det går heller inte att häpna över hur lågt straffet blev för Blekingegadeligan som ägnat sina liv åt att råna banker och stjäla vapen. Efter att domen föll 1990 var de alla frisläppta efter några år. De var alla integrerade medelklassmänniskor som levt ett osannolikt dubbelliv. Hade det skett om de var svartmuskiga muslimer?</span><span class="Apple-style-span" style="font-family: Georgia, 'Times New Roman', serif;"><o:p></o:p></span></div><div class="MsoNormal"><br />
</div><div class="MsoNormal"><span class="Apple-style-span" style="font-family: Georgia, 'Times New Roman', serif;">Talbocken kan inte låta bli att undra vilka storverk dessa människor kunde ha åstadkommit om deras energi hade kanaliserats till andra projekt. De kanske inte hade dragit in lika mycket cash till väpnade rörelser, men de hade säkert åstadkommit mer för saken. Fixa spelningar med Kim Larsen till stöd för det palestinska folket på Christiania eller andra mer hyggliga aktioner i Talbockars anda. </span><span class="Apple-style-span" style="font-family: Georgia, 'Times New Roman', serif;"><o:p></o:p></span></div><div class="MsoNormal"><br />
</div><div class="MsoNormal"><span class="Apple-style-span" style="font-family: Georgia, 'Times New Roman', serif;">Något jag hade glömt var hur jävulskt nära (de ställde in operationen minuter innan genomförandet) de var att kidnappa svenske Jörn Rausing i Lund, sonen till Tetra Pak, föra honom till en stuga i Norge och begära 30 miljoner kronor. Som förstås oavkortat skulle gå till PFLP. </span><span class="Apple-style-span" style="font-family: Georgia, 'Times New Roman', serif;"><o:p></o:p></span></div><div class="MsoNormal"><span class="Apple-style-span" style="font-family: Georgia, 'Times New Roman', serif;">Det var efter Rausinghistorien Kommunistisk Arbejdsgupp (som de kallade sig för) sakta började krackelera. </span><span class="Apple-style-span" style="font-family: Georgia, 'Times New Roman', serif;"><o:p></o:p></span></div><div class="MsoNormal"><br />
</div><div class="MsoNormal"><span class="Apple-style-span" style="font-family: Georgia, 'Times New Roman', serif;">En inte namngiven medlem berättar att de gick för långt då de försökte sig på en kidnappning. En i ligan hoppade av. Många var lättade över att de trots månader av planering till sist ställde in. Innan hade ändamålen alltid helgat kriminaliteten. Men de var alltid försiktiga med att inte skada människor för svårt. Dock inte av moraliska skäl: ”Det är av politiska och inte av moraliska skäl vi inte använde oss av våld”. En sanning med modifikation där man måste bortse från allt psykiskt lidande väktare och civila som kom i vägen för KA fick genomlida. Plus den unge polisaspirant som blev skjuten och dog under Blekingegadeligans sista och största rån. Det mot postkontoret på K</span><span class="Apple-style-span" style="-webkit-border-horizontal-spacing: 2px; -webkit-border-vertical-spacing: 2px; font-size: 13px; white-space: pre;"><span class="Apple-style-span" style="font-family: Georgia, 'Times New Roman', serif;">∅</span><span class="Apple-style-span" style="-webkit-border-horizontal-spacing: 0px; -webkit-border-vertical-spacing: 0px; font-size: medium; white-space: normal;"><span class="Apple-style-span" style="font-family: Georgia, 'Times New Roman', serif;">bmagergade i centrala Köpenhamn.</span></span></span></div><!--StartFragment--> <div class="MsoNormal"><o:p></o:p></div><!--EndFragment--> <div class="MsoNormal"><br />
</div><div class="MsoNormal"><span class="Apple-style-span" style="font-family: Georgia, 'Times New Roman', serif;">Men visst hade de en vilja att skada så lite som möjligt. De tillverkade ”mjuka” batonger som inte skulle slå sönder skallbenen, de verkade snabbt och hänsynslöst för att se till att ingen skulle "spela hjälte”. Det verkliga våldet lät de dem de jobbade för (främst PFLP) stå för. </span><span class="Apple-style-span" style="font-family: Georgia, 'Times New Roman', serif;"><o:p></o:p></span></div><div class="MsoNormal"><br />
</div><div class="MsoNormal"><span class="Apple-style-span" style="font-family: Georgia, 'Times New Roman', serif;">Några dagar innan polisen i brist på bevis 1989 måste släppa kärngruppen i ligan i brist på bevis, kör den fortfarande frie Carsten Nielsen i ett omtöcknat tillstånd in i en elstolpe med sin bil. I bilen hittar polisen smink och peruker och massor med komprometterande anteckningar samt likadana nycklar som de då anhållna hade i fickan. Polisen hittar ligans täcklägenhet på Blekingegade på Amager. En vapendepå och organisationslokal med anteckningar och journaler beskrivande 20 år av väpnad kamp. Blekingegadenligans tid var slut.</span><span class="Apple-style-span" style="font-family: Georgia, 'Times New Roman', serif;"><o:p></o:p></span></div><div class="MsoNormal"><br />
</div><div class="MsoNormal"><span class="Apple-style-span" style="font-family: Georgia, 'Times New Roman', serif;">Detta är en kallt skriven bok om kalla människor med ett varmt revolutionärt hjärta. Det är lätt att känna för deras sak och svårt att känna för deras handlingar. Ändamålen helgar inte alltid medlen. </span><span class="Apple-style-span" style="font-family: Georgia, 'Times New Roman', serif;"><o:p></o:p></span></div><div class="MsoNormal"><br />
</div><div class="MsoNormal"><span class="Apple-style-span" style="font-family: Georgia, 'Times New Roman', serif;">Vill du skapa en terrorcell? Läs den här boken och tänk om. När medelåldern inträder inser man hur fel ute man var. Det finns bättre sätt för arga skandinaver att arbeta för solidaritet. Köra partybåt till Gaza till exempel.</span><span class="Apple-style-span" style="font-family: Georgia, 'Times New Roman', serif;"><o:p></o:p></span></div><!--EndFragment--> <br />
<!--EndFragment--> <br />
<!--EndFragment-->Talbockenhttp://www.blogger.com/profile/08185706592443550185noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-3115457461130749405.post-23705761979363488532010-05-18T10:09:00.000+02:002010-05-18T10:09:03.577+02:00Boken om barnuppfostran<!--StartFragment--> <br />
<div class="MsoNormal"><span class="Apple-style-span" style="font-family: Georgia, 'Times New Roman', serif;"><b>Om Talbocken en gång får Talkillingar ska han ta råd av Dr Gustafsson. "Växa - inte lyda" är en kompetent cocktail av sunt förnuft och frihetliga och humanistiska värderingar. En nödvändig motvikt till Jan Björklundskt auktoritetsris och supernanny-fascism. Gustafsson ser till barnen efter FN:s barnkonvention, det vi inte gör mot vuxna ska vi inte heller göra mot barn. Det här är en mycket bra bok.</b></span><span class="Apple-style-span" style="font-family: Georgia, 'Times New Roman', serif;"><o:p></o:p></span></div><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhwq17YBzH4ZP5gw_U_MEifFoNUJxK1-rJOmdHK6LJ6_kuqEBDYNb24fRpd69KLO4e8nyH5NbhAV63BVxwlMVrp6LPRD4F8ilRBRA06TYqXJupNSa8d9eW1ovuWDRIoctk6Eq0WDaO2KVo/s1600/04.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><span class="Apple-style-span" style="font-family: Georgia, 'Times New Roman', serif;"><img border="0" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhwq17YBzH4ZP5gw_U_MEifFoNUJxK1-rJOmdHK6LJ6_kuqEBDYNb24fRpd69KLO4e8nyH5NbhAV63BVxwlMVrp6LPRD4F8ilRBRA06TYqXJupNSa8d9eW1ovuWDRIoctk6Eq0WDaO2KVo/s320/04.jpg" /></span></a></div><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><span class="Apple-style-span" style="font-family: Georgia, 'Times New Roman', serif;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjvH4V6Dkot7trdPiTP98aMhmJbPxKTy8qWZTDEMCw1-AKPh_q6cSVev6plfipgbVEdiPbXdxmjcms1ge1JI8CINpb0Z1LuH4O87R_UW9FXUWvQUBAoZWASuOXAY4OkKdmncH7MkvhTZ30/s1600/vaxa-inte-lyda.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjvH4V6Dkot7trdPiTP98aMhmJbPxKTy8qWZTDEMCw1-AKPh_q6cSVev6plfipgbVEdiPbXdxmjcms1ge1JI8CINpb0Z1LuH4O87R_UW9FXUWvQUBAoZWASuOXAY4OkKdmncH7MkvhTZ30/s320/vaxa-inte-lyda.jpg" /></a></span></div><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><span class="Apple-style-span" style="font-family: Georgia, 'Times New Roman', serif;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjvH4V6Dkot7trdPiTP98aMhmJbPxKTy8qWZTDEMCw1-AKPh_q6cSVev6plfipgbVEdiPbXdxmjcms1ge1JI8CINpb0Z1LuH4O87R_UW9FXUWvQUBAoZWASuOXAY4OkKdmncH7MkvhTZ30/s1600/vaxa-inte-lyda.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"></a><b>Växa – inte lyda</b></span></div><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><span class="Apple-style-span" style="font-family: Georgia, 'Times New Roman', serif;"><b>av Lars H Gustafsson</b></span></div><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><span class="Apple-style-span" style="font-family: Georgia, 'Times New Roman', serif;"><b>Norstedts, 2010</b></span></div><div class="MsoNormal" style="text-align: center;"></div><div class="MsoNormal"><span class="Apple-style-span" style="font-family: Georgia, 'Times New Roman', serif;"><br />
</span></div><div class="MsoNormal" style="text-align: left;"><!--StartFragment--> </div><div class="MsoNormal"><span class="Apple-style-span" style="font-family: Georgia, 'Times New Roman', serif;">Vad vet en barnlös Talbock om barnuppfostran? Inte mycket mer än getters historier om Anna Wahlgrens skrikande barn som man inte får trösta och supernannys på TV4. Dessa fenomen har alltid fått mig att undrande klia mig i bockskägget. Hur ser vi på våra barn? Finns de till för oss eller vi för dem? Att hitta fungerande ”metoder” för att få barn att hålla käft och göra som vi föräldrar vill så vi kan fortsätta göra karriär ostört verkar vara något att uppnå. Detta ser Gustafsson som förkastligt. Barn tar anspråk, det är bara att gilla läget och njuta av det. </span><span class="Apple-style-span" style="font-family: Georgia, 'Times New Roman', serif;"><o:p></o:p></span></div><div class="MsoNormal"><br />
</div><div class="MsoNormal"><span class="Apple-style-span" style="font-family: Georgia, 'Times New Roman', serif;">Björklund och likasinnade talar ju ofta nedvärderande om ”70-talsflum” (då både han och Talbocken fostrades). Visst fanns det kanske naiva idéer då. Men är alternativet att supernannys tar ”timeout” och spärrar in olydiga barn ensammma i en vrå i fem minuter? Bevare våra barn. Detta vansinne är sprunget ur en anglosaxisk tradition som gör sig på TV, men inte hjälper det våra barn. Flummet tror jag är bättre. Björklund själv lyckades ju bli partiledare. Men Gustafsson hävdar ingen egen linje att ”du ska göra så här”... Alla barn är olika och alla föräldrar är olika. Du ska hitta ditt sätt att förhålla dig till ditt barn. </span><span class="Apple-style-span" style="font-family: Georgia, 'Times New Roman', serif;"><o:p></o:p></span></div><div class="MsoNormal"><br />
</div><div class="MsoNormal"><span class="Apple-style-span" style="font-family: Georgia, 'Times New Roman', serif;">Detta är ingen handbok, även om Gustafsson tar upp vissa fall ur sin erfarenhetsbank som barnläkare och far till åtta. Det finns inga eviga sanningar. Jag tror att denna bok är bra att ha hemma och läsa i lite då och då för att hitta sin egen väg. Gustafsson stakar ut jordlotter att odla i en ”självets trädgård”. Det är inte så flummigt som det låter. Det är de faser alla barn genomgår från spädbarn till tio-tolv års ålder. Att ha kunskap om dessa hjälper oss i vår uppfostran. Det går inte att ha intellektuella resonemang med en 3-åring. Faserna heter saker som: ”Det begynnande självets domän”, ”Språk- och leksjälvets domän” och ”Det globala självets domän”. </span><span class="Apple-style-span" style="font-family: Georgia, 'Times New Roman', serif;"><o:p></o:p></span></div><div class="MsoNormal"><br />
</div><div class="MsoNormal"><span class="Apple-style-span" style="font-family: Georgia, 'Times New Roman', serif;">Gustafsson har ett långt kapitel om barns sömnsvårigheter där han är djupt kritisk mot Anna Wahlgren och även den sk ”femminutersmetoden”. Att hålla sig undan ett barn som behöver närhet är ovärdigt både barn och vuxen, även om det lär sig att somna själv.</span></div><div class="MsoNormal"><br />
</div><div class="MsoNormal"><span class="Apple-style-span" style="font-family: Georgia, 'Times New Roman', serif;">Gustafssons fyra hörnstenar:</span><span class="Apple-style-span" style="font-family: Georgia, 'Times New Roman', serif;"><o:p></o:p></span></div><div class="MsoNormal"><span class="Apple-style-span" style="font-family: Georgia, 'Times New Roman', serif;">1, Förståelse för barnets avsikt, förmåga och rättigheter (får man genom att studera ”självets trädgård om barns utveckling”)</span><span class="Apple-style-span" style="font-family: Georgia, 'Times New Roman', serif;"><o:p></o:p></span></div><div class="MsoNormal"><span class="Apple-style-span" style="font-family: Georgia, 'Times New Roman', serif;">2, Reflektion kring föräldraskapet (ha i åminnelse erfarenheterna från din egen barndom)</span><span class="Apple-style-span" style="font-family: Georgia, 'Times New Roman', serif;"><o:p></o:p></span></div><div class="MsoNormal"><span class="Apple-style-span" style="font-family: Georgia, 'Times New Roman', serif;">3, Finna en form för ansvarsfördelning i familjen (här talar han om tre korgar: A, där barnen måste lyda. B, det vi löser genom samtal och överenskommelser och C, frågor där barnet får bestämma själv)</span><span class="Apple-style-span" style="font-family: Georgia, 'Times New Roman', serif;"><o:p></o:p></span></div><div class="MsoNormal"><span class="Apple-style-span" style="font-family: Georgia, 'Times New Roman', serif;">4, Dialog och utveckling av barnets inre kompass (Samtal </span><b><span class="Apple-style-span" style="font-family: Georgia, 'Times New Roman', serif;">med</span></b><span style="font-weight: normal;"><span class="Apple-style-span" style="font-family: Georgia, 'Times New Roman', serif;"> barnet, inte förmaningar </span></span><b><span class="Apple-style-span" style="font-family: Georgia, 'Times New Roman', serif;">till </span></b><span style="font-weight: normal;"><span class="Apple-style-span" style="font-family: Georgia, 'Times New Roman', serif;">barnet.)</span><span class="Apple-style-span" style="font-family: Georgia, 'Times New Roman', serif;"><o:p></o:p></span></span></div><div class="MsoNormal"><br />
</div><div class="MsoNormal"><span class="Apple-style-span" style="font-family: Georgia, 'Times New Roman', serif;">Gustafsson skriver också om ”Storstenens princip”. Att barnen själva får bilda sig sin syn på omvärlden och klättra upp för storstenen. Storstenens princip står i kontrast till ”orons princip” (att överbeskydda och kväva) och ”Duktighetens princip” (att säga vad duktig du är som klättrade upp, istället för att fråga vad barnet ser däruppe...) Barnen ska inte få stöd i vad de gör, utan i vad de är.</span><span class="Apple-style-span" style="font-family: Georgia, 'Times New Roman', serif;"><o:p></o:p></span></div><div class="MsoNormal"><br />
</div><div class="MsoNormal"><span class="Apple-style-span" style="font-family: Georgia, 'Times New Roman', serif;">Detta är en imponerande bok som Talbocken kan rekommendera alla föräldrar som inte tror på kvicka fixar när det gäller barnuppfostran, utan vill ha ett ramverk att förhålla sig kring. Gustafsson avslutar sin bok med ett citat från hans egen mamma som uppfostrade sju barn: ”Barn behöver inte uppfostras. Barn behöver frihet och stora ytor att röra sig på.” Och det kanske hon inte bara menade bokstavligen.</span><o:p></o:p></div><!--EndFragment--> <br />
<!--EndFragment--> <br />
<!--EndFragment-->Talbockenhttp://www.blogger.com/profile/08185706592443550185noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-3115457461130749405.post-67507805539291385932010-05-17T11:05:00.001+02:002010-05-17T11:07:46.967+02:00Lyckoschvammel<div class="MsoNormal"><span class="Apple-style-span" style="font-family: Georgia, 'Times New Roman', serif;"><b>Om man mår riktigt bra och är riktigt nöjd med sig själv, då ska man göra som Nisse Simonsson. Skriva en bok om hur vi ska känna oss lyckliga. Då får man mer föredragsjobb och mår ännu lite bättre.</b></span><span class="Apple-style-span" style="font-family: Georgia, 'Times New Roman', serif;"><b><o:p></o:p></b></span></div><div class="MsoNormal"><span class="Apple-style-span" style="font-family: Georgia, 'Times New Roman', serif;"><b>Den ”jamtska” doktor Nisse har skrivit en bok om hur positiv psykologi gör oss lyckliga. Talbocken håller med honom om nästan allting, men blir ändå deprimerad av detta schvammel. Hur är det möjligt? Kanske vi inte ska vara rädda för olyckan. </b></span></div><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjl5rvHSQeORc0aTIizhA-YxQebkaCfQaCnj1NIwwRG9MrltZcF8YQ7CM4Zf68uwYbBbhA_U8y7Z393WVHdq_sYCKCP3ficGaRDJYvicMJLRKPnmXq0gV1hkXwTBiQX5JNR4rJ0lMaBlto/s1600/02.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><span class="Apple-style-span" style="font-family: Georgia, 'Times New Roman', serif;"><img border="0" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjl5rvHSQeORc0aTIizhA-YxQebkaCfQaCnj1NIwwRG9MrltZcF8YQ7CM4Zf68uwYbBbhA_U8y7Z393WVHdq_sYCKCP3ficGaRDJYvicMJLRKPnmXq0gV1hkXwTBiQX5JNR4rJ0lMaBlto/s320/02.jpg" /></span></a></div><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><span class="Apple-style-span" style="font-family: Georgia, 'Times New Roman', serif;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgEZej1YFxlrGM-lsrNlCD1_1FtYnfR35tOrX4hCOTn6VQoNz6SS2xxnGvtEmYXR_zI2J_nUDXJLnGZCC1CSVjbVIjUpM05-ZQdj9ybD1wHpqovycHW5W9KbXr6QvpgS8_xFFhSwNK3OXE/s1600/simonson-nisse-varfor-mar-vi-sa-daligt-nar-vi-har-det-sa-bra.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgEZej1YFxlrGM-lsrNlCD1_1FtYnfR35tOrX4hCOTn6VQoNz6SS2xxnGvtEmYXR_zI2J_nUDXJLnGZCC1CSVjbVIjUpM05-ZQdj9ybD1wHpqovycHW5W9KbXr6QvpgS8_xFFhSwNK3OXE/s320/simonson-nisse-varfor-mar-vi-sa-daligt-nar-vi-har-det-sa-bra.jpg" /></a></span></div><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><span class="Apple-style-span" style="font-family: Georgia, 'Times New Roman', serif;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgEZej1YFxlrGM-lsrNlCD1_1FtYnfR35tOrX4hCOTn6VQoNz6SS2xxnGvtEmYXR_zI2J_nUDXJLnGZCC1CSVjbVIjUpM05-ZQdj9ybD1wHpqovycHW5W9KbXr6QvpgS8_xFFhSwNK3OXE/s1600/simonson-nisse-varfor-mar-vi-sa-daligt-nar-vi-har-det-sa-bra.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"></a><span class="Apple-style-span" style="font-weight: bold;">Varför mår vi så dåligt när vi har det så bra?</span></span></div><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><span class="Apple-style-span" style="font-family: Georgia, 'Times New Roman', serif;"><span class="Apple-style-span" style="font-weight: bold;">av Nisse Simonsson</span></span></div><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><span class="Apple-style-span" style="font-family: Georgia, 'Times New Roman', serif;"><span class="Apple-style-span" style="font-weight: bold;">Brombergs, 2009 (2008)</span></span></div><div class="MsoNormal" style="text-align: center;"><span class="Apple-style-span" style="font-family: Georgia, 'Times New Roman', serif;"><br />
</span></div><div class="MsoNormal" style="text-align: left;"><span class="Apple-style-span" style="font-family: Courier;"><span class="Apple-style-span" style="font-family: Georgia, 'Times New Roman', serif;"> </span></span></div><span class="Apple-style-span" style="font-family: Courier;"></span><br />
<span class="Apple-style-span" style="font-family: Courier;"><div class="MsoNormal"><span class="Apple-style-span" style="font-family: Georgia, 'Times New Roman', serif;">Negativa tankemönster gör människan sjuk. Hjärnan är plastisk och fångas in i dessa spiraler. Att tänka positivt förändrar hjärnan även fysiskt. Det går att tänka sig lycklig! Det hävdar Nisse - och Talbocken håller med! Det är buddhism. KBT. Mindfulness. Men Nisse utgår enbart från sitt liv i sina exempel. Han är en vit jämtländsk 40-talistdoktor. En levande lottovinst i det kosmiska lotteriet. Därför saknar denna handbok i lycka djup och trovärdighet. </span><span class="Apple-style-span" style="font-family: Georgia, 'Times New Roman', serif;"><o:p></o:p></span></div><div class="MsoNormal"><br />
</div><div class="MsoNormal"><span class="Apple-style-span" style="font-family: Georgia, 'Times New Roman', serif;">Ta en promenad. Pussa dina barnbarn på pannan. Stäng av TV:n. Men tänk om jag inte har några ben? Inga barn? Ingen TV att stänga av? Okej, Simonsson skriver för de som borde ha det bra och har allt det ovannämnda och lite till. Men då ställer Talbocken sig frågan: Vad är det som säger att vi inte är lyckliga? Vilken undersökning visar det? Vi svenskar är ömkliga, bortskämda sjukfrånvarande gnällspikar, helt klart. Men vad är det för myt som säger att vi är olyckliga? Vad sjutton är lycka?</span><span class="Apple-style-span" style="font-family: Georgia, 'Times New Roman', serif;"><o:p></o:p></span></div><div class="MsoNormal"><br />
</div><div class="MsoNormal"><span class="Apple-style-span" style="font-family: Georgia, 'Times New Roman', serif;">Simosson har ett tröttsamt modernitetsförakt (förutom att han är Mac-fantast) och beskriver okunnigt hur all ”modern litteratur ska vara deppig” och ”musiken ska gå i moll”. Att vi inte har några riktiga vänner, bara Facebook, och att alla oljud gör oss stressade. </span><span class="Apple-style-span" style="font-family: Georgia, 'Times New Roman', serif;"><o:p></o:p></span></div><div class="MsoNormal"><span class="Apple-style-span" style="font-family: Georgia, 'Times New Roman', serif;">Du är bara gammal och dum, Nisse. Måtte en medelålders Talbock aldrig bli så inskränkt. Det må kosta mig en populistisk föreläsarkarriär.</span><span class="Apple-style-span" style="font-family: Georgia, 'Times New Roman', serif;"><o:p></o:p></span></div><div class="MsoNormal"><br />
</div><div class="MsoNormal"><span class="Apple-style-span" style="font-family: Georgia, 'Times New Roman', serif;">Det kanske jobbigaste med denna bok är de ständiga referenserna till den östafrikanska savannen. Att vi fortfarande innerst inne är stenåldersmänniskor. Jag så trött på detta. I Nisse Simonssons värld ska männen tiga i gemenskap och hustrun prata strunt och koka kaffe. Som det var på savannen i Strömsund där Nisse växte upp.</span><span class="Apple-style-span" style="font-family: Georgia, 'Times New Roman', serif;"><o:p></o:p></span></div><div class="MsoNormal"><br />
</div><div class="MsoNormal"><span class="Apple-style-span" style="font-family: Georgia, 'Times New Roman', serif;">Denna bok som är utgiven på Brombergs (fy skäms) har fruktansvärt många faktafel och är slarvigt skriven och redigerad. Men den är ändå bättre än Simonssons andra böcker. Han säger några tänkvärda saker: Det är ”bättre lyss på brustna strängar” och ”vägen dit som är resans mål” och ”halvfulla eller halvtomma glas”. Floskeltoppen med ett evigt krattande i amerikansk självhjälpslitteraturflora. Men visst kan det vara aforistiskt tänkvärt ibland. </span><span class="Apple-style-span" style="font-family: Georgia, 'Times New Roman', serif;"><o:p></o:p></span></div><div class="MsoNormal"><br />
</div><div class="MsoNormal"><span class="Apple-style-span" style="font-family: Georgia, 'Times New Roman', serif;">I dessa tider av oro med kommande klimatkatastrof, peakoil och briserande finansbubbla kan det vara bra att hitta sig själv i meditation och mindfulness och Nisses positiva psykologi. Vi mår bättre då. Bygger upp resiliens. Men Nisse blundar för de verkliga problem som finns. Visst kan vi tänka oss lyckliga. Men vad hjälper det när Harmageddon dundrar? </span><span class="Apple-style-span" style="font-family: Georgia, 'Times New Roman', serif;"><o:p></o:p></span></div><div class="MsoNormal"><br />
</div><div class="MsoNormal"><span class="Apple-style-span" style="font-family: Georgia, 'Times New Roman', serif;">Talbockens recpt för lycka: Se världen som den är. Den gör dig olycklig. Försök göra den bättre med aktivism, kärlek, onani, spritfester, musik, familjeliv etc efter eget val. Det kan göra dig mindre olycklig. Alltså: Lycklig. </span><span class="Apple-style-span" style="font-family: Georgia, 'Times New Roman', serif;"><o:p></o:p></span></div><div class="MsoNormal"><br />
</div><div class="MsoNormal"><span class="Apple-style-span" style="font-family: Georgia, 'Times New Roman', serif;">Nisse Simonsson lyckobudskap och faddergalor med Agneta Sjödin och ”The secret” må ha ett oantastligt budskap men är själsdödande krafter som avtrubbar oss människor. De tjänar pengar på din osäkerhet. De onanerar din själ. </span><span class="Apple-style-span" style="font-family: Georgia, 'Times New Roman', serif;"><o:p></o:p></span></div><div class="MsoNormal"><br />
</div><div class="MsoNormal"><span class="Apple-style-span" style="font-family: Georgia, 'Times New Roman', serif;">Kanske är lycka solidaritet? Att känna att vi är här tillsammans. Inte att vi är olika individer med ett batteri självhjälpsböcker som försöker knåda våra hjärnor till att känna lycka till varje pris. Då är det hälsosammare med droger. Tillsammans.</span><o:p></o:p></div></span>Talbockenhttp://www.blogger.com/profile/08185706592443550185noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-3115457461130749405.post-88143213689202139672010-05-13T22:24:00.001+02:002010-05-13T22:26:44.482+02:00Banalsex<div class="MsoNormal"><span class="Apple-style-span" style="font-family: Georgia, 'Times New Roman', serif;"><b>Talbocken har återigen stiftat bekantskap med de sex rekorderliga ungdomarna från Lyon. Detta är litteratur av ett slag som är svår att klassificera. Det är otroligt sentimentalt och innehåller aldrig några överraskningar. En skum och smutsig lumpsamlare är också mycket riktigt en skurk. Vi får allt beskrivet på en gång. Och sen är det så. Vi blir aldrig lurade. Ibland kan ett kapitel börja med att berätta vad som kommer att hända! Femböckerna av Enid Blyton tillhör samma genre. Talbocken leter efter ord för detta jolmiga mjäk. Är det ”banalt”, ”meningslöst” eller ”andefattigt”?</b></span><o:p></o:p></div><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgZyu4qN563uoGee2znu7mN_f1rljsbSFfE5BEKBBJu4pzV-LjWKors5HYCDn04bcRwsrirB46edZ9MzcSihSbaauAsvvmQSC0m4sW9lc7y5iCJ94ffhgXVI8g39T_i7G8TDBZ_pBM2V20/s1600/02.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgZyu4qN563uoGee2znu7mN_f1rljsbSFfE5BEKBBJu4pzV-LjWKors5HYCDn04bcRwsrirB46edZ9MzcSihSbaauAsvvmQSC0m4sW9lc7y5iCJ94ffhgXVI8g39T_i7G8TDBZ_pBM2V20/s320/02.jpg" /></a></div><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhHD3sTeRcapbMc1EW6ub6B_lts3B8iYnhhLBPfhwKppYjeDkNPjZBkx0ymMfDLNLvPWja-yRiNkmsX-Gb_jA_xZktxnzS4LNOq2wOuLZS6CUwUnwEIdWpO5IjF_uqxI-_jHOTqWEzjzFs/s1600/visexoch+blindman.JPG" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhHD3sTeRcapbMc1EW6ub6B_lts3B8iYnhhLBPfhwKppYjeDkNPjZBkx0ymMfDLNLvPWja-yRiNkmsX-Gb_jA_xZktxnzS4LNOq2wOuLZS6CUwUnwEIdWpO5IjF_uqxI-_jHOTqWEzjzFs/s320/visexoch+blindman.JPG" /></a></div><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhHD3sTeRcapbMc1EW6ub6B_lts3B8iYnhhLBPfhwKppYjeDkNPjZBkx0ymMfDLNLvPWja-yRiNkmsX-Gb_jA_xZktxnzS4LNOq2wOuLZS6CUwUnwEIdWpO5IjF_uqxI-_jHOTqWEzjzFs/s1600/visexoch+blindman.JPG" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"></a><span class="Apple-style-span" style="font-family: Georgia, 'Times New Roman', serif; font-weight: bold;">Vi sex och den blinde mannen</span></div><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><span class="Apple-style-span" style="font-family: Georgia, 'Times New Roman', serif; font-weight: bold;">av P-J Bonzon</span></div><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><span class="Apple-style-span" style="font-family: Georgia, 'Times New Roman', serif; font-weight: bold;">Översättning Karin Nyman</span></div><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><span class="Apple-style-span" style="font-family: Georgia, 'Times New Roman', serif; font-weight: bold;">Rabén & Sjögren, 1978 (1964)</span></div><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><span class="Apple-style-span" style="font-family: Georgia, 'Times New Roman', serif;"><b><br />
</b></span></div><div class="separator" style="clear: both; text-align: left;"><span class="Apple-style-span" style="font-family: Georgia, 'Times New Roman', serif;"><b> </b></span></div><span class="Apple-style-span" style="font-family: Georgia, 'Times New Roman', serif;"><b></b></span><br />
<span class="Apple-style-span" style="font-family: Georgia, 'Times New Roman', serif;"><b><div class="MsoNormal"><span class="Apple-style-span" style="font-weight: normal;">Ungdomarna i gänget ”Vi sex” (sex pojkar plus en hund och flickan Mady) möter en blind man med problem. Någon vill stjäla hans flygel som har tillhört Franz Liszt. Som vanligt släpper Vi sex allt de har för sig för att hjälpa mannen 24-7. De följer med honom på hans pianostämningar, de sitter med honom på sjukhuset, de lånar ut sin hund till honom. Dessa ungdomar är så snälla att det blir – ”platt”? ”Fatt”? (vad är bestämd form av ”fadd”)? </span></div><div class="MsoNormal"><br />
</div><div class="MsoNormal"><span class="Apple-style-span" style="font-weight: normal;">En viktig del i plotten är hur skurkarna som vill stjäla ”den blindes” (han kallas stundtals för det och ibland ”den gamle mannen”) också kidnappar och säljer hans ledarhund samt huvudpersonen i gänget, Teos, hund. De banala ungdomarna tycker inte det är korkat att låna ut sin egen kära hund till den ”gamle blinde” trots att hans hund nyss mystiskt försvunnit. Det är jättetragiskt att läsa om de stackars saknade hundarna. Teo får dock efter ett tips fatt på sin hund igen efter några veckor. Men glädjen grumlas lite över att han måste ta sin kidnappade hund från de människor som köpt den! Hur ska han göra? </span><span class="Apple-style-span" style="font-weight: normal;"><o:p></o:p></span></div><div class="MsoNormal"><br />
</div><div class="MsoNormal"><span class="Apple-style-span" style="font-weight: normal;">Vi sex hjälper alla och gör sina läxor (P-J Bonzon är lärare). Det går dock lite tuffare till i Frankrike än i Blytons engelska picknick-thrillers. Här ska ”den blinde” köras över med bil av skurkarna och poliserna skjuter med revolver. Och det röks ”amerikanska cigaretter”.</span><span class="Apple-style-span" style="font-weight: normal;"><o:p></o:p></span></div><div class="MsoNormal"><br />
</div><div class="MsoNormal"><span class="Apple-style-span" style="font-weight: normal;">Annars kan ett citat från boken ge en bild av hur nervkittlande denna sorts litteratur är: ”Under hemresan höll vi på att glömma byta buss på Bellecourtorget, så uppskakade var vi”. Banalt menlöseri är bara le prénoms. Hur kunde detta ges ut i Sverige 1978? Franska dygdemönster måste begravas för evigt. Jag vädjar – inga mer ”Vi sex” för Talbocken!!!</span><o:p></o:p></div></b></span><br />
<div class="MsoNormal" style="text-align: center;"><span class="Apple-style-span" style="font-family: Georgia, 'Times New Roman', serif;"><b><br />
</b></span></div>Talbockenhttp://www.blogger.com/profile/08185706592443550185noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-3115457461130749405.post-13354047646977820622010-05-11T10:23:00.000+02:002010-05-11T10:23:55.067+02:00Svenska drakar för barn<!--StartFragment--> <br />
<div class="MsoNormal"><b><span class="Apple-style-span" style="font-family: Georgia, 'Times New Roman', serif;">Tam är föräldralös och bor ensam i slummen. Men så hör han en röst i sitt huvud. Vem är det som kommunicerar med honom? Talbocken har läst riktigt bra fantasy för de minsta. Om en fattig pojke och smäckra drakar och drömmar som kan gå i uppfyllelse. Kan tänka mig att böckerna om Tam är bra böcker för 10-åringar som föräldrar vill få att börja läsa böcker.</span></b></div><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEj_xSIiUz97_iZbKfC-arsJz2s9SIwTJlrWJ_7AWQoB6Gy0-N_Y-7qaxrH5cWcWYB7C_17W_YS59kf810mBmPFM5TVKUrzHXPpTqIH94Pn6Mm8XwZ8gmVdCpz5uU-BKBAfjxFBjmq5NEjI/s1600/03.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEj_xSIiUz97_iZbKfC-arsJz2s9SIwTJlrWJ_7AWQoB6Gy0-N_Y-7qaxrH5cWcWYB7C_17W_YS59kf810mBmPFM5TVKUrzHXPpTqIH94Pn6Mm8XwZ8gmVdCpz5uU-BKBAfjxFBjmq5NEjI/s320/03.jpg" /></a></div><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><br />
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgHsoS4JWBdtqqO0x0n-wBdhLqmfUd2JdMeP1RRIZ97iJFsvam873gdoaaHupeeNTYrfc_rbHId1vnb6UQc7m6PPL5h5ln8mzDCFtJYGqeHlUy4PiaGvSFpvsERdOP-saiVQugZ7WEe_y4/s1600/TamTiggarpojken.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgHsoS4JWBdtqqO0x0n-wBdhLqmfUd2JdMeP1RRIZ97iJFsvam873gdoaaHupeeNTYrfc_rbHId1vnb6UQc7m6PPL5h5ln8mzDCFtJYGqeHlUy4PiaGvSFpvsERdOP-saiVQugZ7WEe_y4/s320/TamTiggarpojken.jpg" /></a></div><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgHsoS4JWBdtqqO0x0n-wBdhLqmfUd2JdMeP1RRIZ97iJFsvam873gdoaaHupeeNTYrfc_rbHId1vnb6UQc7m6PPL5h5ln8mzDCFtJYGqeHlUy4PiaGvSFpvsERdOP-saiVQugZ7WEe_y4/s1600/TamTiggarpojken.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"></a><span class="Apple-style-span" style="font-family: Georgia, 'Times New Roman', serif; font-weight: bold;">Tam Tiggarpojken</span></div><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><span class="Apple-style-span" style="font-family: Georgia, 'Times New Roman', serif; font-weight: bold;">Text: Jo Salmson</span></div><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><span class="Apple-style-span" style="font-family: Georgia, 'Times New Roman', serif; font-weight: bold;">Bild: Åsa Ekström</span></div><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><span class="Apple-style-span" style="font-family: Georgia, 'Times New Roman', serif; font-weight: bold;">Bonnier Carlsen, 2009</span></div><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><span class="Apple-style-span" style="font-family: Georgia, 'Times New Roman', serif;"><b><br />
</b></span></div><div class="separator" style="clear: both; text-align: left;"><span class="Apple-style-span" style="font-family: Georgia, 'Times New Roman', serif;"><b> <!--StartFragment--> </b></span></div><span class="Apple-style-span" style="font-family: Georgia, 'Times New Roman', serif;"><b><div class="MsoNormal"><span class="Apple-style-span" style="font-weight: normal;">Fantasy är för Talbocken en avskyvärd genre. Men Jo Salmson, som tydligen spottar ur sig flera böcker per år, kan berätta enkelt och medryckande. Åsa Ekströms teckningar kan säkert också hjälpa till att locka 10-åringarna. Det är gulligt och menlöst och karaktärerna har stora mangaögon. Men det är ju skrivet för barn. </span><span class="Apple-style-span" style="font-weight: normal;"><o:p></o:p></span></div><div class="MsoNormal"><br />
</div><div class="MsoNormal"><span class="Apple-style-span" style="font-weight: normal;">Faktum är att även för vuxna är det mindre plågsamt att läsa barnfantasy än ungdoms och vuxen dito. Här målas det upp en sagolik värld med gott och ont, orättvisor och godhet och drakar som stiger mot skyn i soluppgången. Tar en timme att läsa. Behövs inte mer. </span><span class="Apple-style-span" style="font-weight: normal;"><o:p></o:p></span></div><div class="MsoNormal"><br />
</div><div class="MsoNormal"><span class="Apple-style-span" style="font-weight: normal;">Detta är första delen i en serie som säkert kommer innefatta massor av titlar. Tiggarpojken Tam kommer att göra karriär i drakstallet och säkert bli en prima drakriddare. En riktig underdog i ett stenhårt klassamhälle. Han lever i en stad med fem olika ringmurar med rikare medborgare innanför varje ringmur. Innanför den innersta muren: kungens slott och drakarnas stall.</span><span class="Apple-style-span" style="font-weight: normal;"><o:p></o:p></span></div><div class="MsoNormal"><br />
</div><div class="MsoNormal"><span class="Apple-style-span" style="font-weight: normal;">Jag gillar faktiskt drakar. Efter Avatar kan jag tänka mig att drakgenren inom fantasy kommer att öka drakoniskt. </span><span class="Apple-style-span" style="font-weight: normal;"><o:p></o:p></span></div><div class="MsoNormal"><span class="Apple-style-span" style="font-weight: normal;"><br />
</span></div><div class="MsoNormal"><span class="Apple-style-span" style="font-weight: normal;">Tam, tiggarpojken är en snygg produkt för 10-åringar som vill drömma sig bort till andra världar. Genomkommersiell barnlitteratur med gott hantverk. </span><o:p></o:p></div><!--EndFragment--> </b></span><br />
<div class="MsoNormal" style="text-align: center;"><span class="Apple-style-span" style="font-family: Georgia, 'Times New Roman', serif;"><b></b></span></div><span class="Apple-style-span" style="font-family: Georgia, 'Times New Roman', serif;"><b><div class="MsoNormal"><o:p></o:p></div><!--EndFragment--> </b></span><br />
<div class="MsoNormal"><o:p></o:p></div><!--EndFragment-->Talbockenhttp://www.blogger.com/profile/08185706592443550185noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-3115457461130749405.post-55909649682030922872010-05-10T10:29:00.000+02:002010-05-10T10:29:46.026+02:00Hjärnbörd<div class="separator" style="clear: both; text-align: left;"><!--StartFragment--> </div><div class="MsoNormal"><span class="Apple-style-span" style="font-family: Georgia, 'Times New Roman', serif;"><b>Talbocken har läst en bok om historiska världspolitikers psykiska ohälsa. Nisse Simonsson heter en pensionerad läkare som nu är populär föredragshållare och även haft sitt eget sommarprogram i radion. Simonsson vet med en läkares självklara pondus hur allt ligger till och häver ur sig floskler, lösa påståenden och rykten som eviga sanningar. Det är på många sätt avskyvärt. Det är synd, för tanken är god att beskriva kända presidenters och diktatorers själsliga ohälsa och dess effekter på mänskligheten. Men Simonsson fastnar i ett överlastat hat mot kommunister. </b></span><o:p></o:p></div><!--EndFragment--> <br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhoNkWBXRhzn9FfKQEWDBL71-Ibl0sh82gN7-96rMNXL-3aiwY7p8_oW6ynlH_d5XPycC1cznxIj6lwKOi8brrU08HPA1rPZbsrHOh1aW45rZTJHCfWjXQpnvouRovdt3QFQpGL_fz6MxA/s1600/02.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhoNkWBXRhzn9FfKQEWDBL71-Ibl0sh82gN7-96rMNXL-3aiwY7p8_oW6ynlH_d5XPycC1cznxIj6lwKOi8brrU08HPA1rPZbsrHOh1aW45rZTJHCfWjXQpnvouRovdt3QFQpGL_fz6MxA/s320/02.jpg" /></a></div><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><br />
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEikmqAOr8J-18sU92FOjq-TQNV9o4GRGU2wZPjGKS39lNPmmDvycywTVfMzkVDeueNpXNGpIqHd-Wrgs3tCOuzwOH3A7EXcd-NFwedJNOl2vgxQpMR8VOOXmDolTgBw8mUiSrEruFeu0rs/s1600/hj%C3%A4rng%C3%A4nget.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" height="320" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEikmqAOr8J-18sU92FOjq-TQNV9o4GRGU2wZPjGKS39lNPmmDvycywTVfMzkVDeueNpXNGpIqHd-Wrgs3tCOuzwOH3A7EXcd-NFwedJNOl2vgxQpMR8VOOXmDolTgBw8mUiSrEruFeu0rs/s320/hj%C3%A4rng%C3%A4nget.jpg" width="257" /></a></div><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEikmqAOr8J-18sU92FOjq-TQNV9o4GRGU2wZPjGKS39lNPmmDvycywTVfMzkVDeueNpXNGpIqHd-Wrgs3tCOuzwOH3A7EXcd-NFwedJNOl2vgxQpMR8VOOXmDolTgBw8mUiSrEruFeu0rs/s1600/hj%C3%A4rng%C3%A4nget.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"></a><span class="Apple-style-span" style="font-family: Georgia, 'Times New Roman', serif; font-weight: bold;">Hjärngänget av Nisse Simonsson</span></div><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><span class="Apple-style-span" style="font-family: Georgia, 'Times New Roman', serif; font-weight: bold;">Jengel Förlag, 2008</span></div><div style="text-align: center;"></div><div class="MsoNormal"><o:p></o:p></div><div class="MsoNormal"><br />
</div><div class="MsoNormal" style="text-align: left;"><!--StartFragment--> </div><div class="MsoNormal"><span class="Apple-style-span" style="font-family: Georgia, 'Times New Roman', serif;">Simonsson hatar också bokstavsdiagnoser på barn (lösning: sluta spela dataspel, lek i skogen i stället) och Sveriges militära nedrustning (snart är ryssen tillbaka i Baltikum)</span><span class="Apple-style-span" style="font-family: Georgia, 'Times New Roman', serif;"><o:p></o:p></span></div><div class="MsoNormal"><br />
</div><div class="MsoNormal"><span class="Apple-style-span" style="font-family: Georgia, 'Times New Roman', serif;">I klarspråk är detta en gubbjävel som i förtäckt bokform har skrivit en lång insändare om sakernas verkliga tillstånd. Det är ”Ring P1” i populärhistorisk skepnad. Synd. För det finns jätemycket intressant att läsa om hur de stora statsmännen egentligen mådde. Men jag vet inte hur mycket jag ska våga tro på Simonsson när han väl håller sig till ämnet. Hitler hade sexlekar med kiss och bajs och led av hjärnsyfilis. Lenin hade också syfilis. Stalin var psykopat (jaså?) Churchill manodepressiv och alkis. Roosevelts hjärna var åderförkalkad och han led (förmodligen) av malignt melanom.</span><span class="Apple-style-span" style="font-family: Georgia, 'Times New Roman', serif;"><o:p></o:p></span></div><div class="MsoNormal"><br />
</div><div class="MsoNormal"><span class="Apple-style-span" style="font-family: Georgia, 'Times New Roman', serif;">Intressant att läsa är hur sjuk Roosevelt var vid Jaltakonferensen och hur Stalin utnyttjade det och Europas framtid utstakades. Även den amerikanske presidenten Woodrow Wilson var under Versailleöverläggningarna svårt dement och hade svårt att stå emot fransmäns och engelsmäns förnedrande krav på Tyskland (grunden till andra världskriget). Hade Nisse på ett seriöst vis hållit sig till ämnet och varit lite källkritisk kunde detta ha blivit bra. Men Talbocken frågar sig: Är det makten och ansvaret som gör dem sjuka? Eller väljs de till ledare för att de är instabila psykopater? </span></div><div class="MsoNormal"><br />
</div><div class="MsoNormal"><span class="Apple-style-span" style="font-family: Georgia, 'Times New Roman', serif;">Men visst är det ett problem med alla dessa gamlingar som leder världen och har privatläkare som döljer sanningen för dem själva och omvärlden. Hur kunde Reagan bli omvald? Tänk om Mc Cain blivit president? Hur sjuk var inte Mao? Idi Amin?</span><span class="Apple-style-span" style="font-family: Georgia, 'Times New Roman', serif;"><o:p></o:p></span></div><div class="MsoNormal"><br />
</div><div class="MsoNormal"><span class="Apple-style-span" style="font-family: Georgia, 'Times New Roman', serif;">Största delen av denna otroligt slarvigt skrivna bok ägnar dock Simonsson åt kommunisthat. Att Churchill skjuter ”dervischer” i Sudan i sin ungdom kan man skrocka åt men all form av av våld från ”kommunister” är avskyvärd. Boken vimlar också av korrektur och faktafel. Storbritanniens premiärminister heter George Brown och Robert Mugabe är president i Zambia.</span><span class="Apple-style-span" style="font-family: Georgia, 'Times New Roman', serif;"><o:p></o:p></span></div><div class="MsoNormal"><br />
</div><div class="MsoNormal"><span class="Apple-style-span" style="font-family: Georgia, 'Times New Roman', serif;">Simonsson var säkert en bra läkare, men han känns som en av dessa föreläsar-charlataner som genom sin ”jordnära” stil ska berätta om svåra saker på ett enkelt vis och att då sanningen får stryka på foten. I alla fall om hans föreläsningar är lika uselt underbyggda som denna ”bok”. </span><span class="Apple-style-span" style="font-family: Georgia, 'Times New Roman', serif;"><o:p></o:p></span></div><div class="MsoNormal"><br />
</div><div class="MsoNormal"><span class="Apple-style-span" style="font-family: Georgia, 'Times New Roman', serif;">Hoppas han skaffar en redaktör och försöker skriva en seriös bok om ämnet (medical biopathology). Även om han vänder sig till ”vanliga människor” måste man veta vad man talar om. Likt de politiker han beskriver som borde sluta i tid känns det som att detsamma borde gälla Simonsson och hans författande. Eller hitta en redaktör som läser igenom boken innan han spottar ut den.</span><o:p></o:p></div><!--EndFragment--> <br />
<!--EndFragment-->Talbockenhttp://www.blogger.com/profile/08185706592443550185noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-3115457461130749405.post-23714262631344247652010-05-07T07:41:00.000+02:002010-05-07T07:41:06.921+02:00Sex utan glöd<div class="separator" style="clear: both; text-align: left;"><!--StartFragment--><span class="Apple-style-span" style="font-family: Georgia, 'Times New Roman', serif;"><b>I Talbockens ungdom läste han Fem-böcker. Deras kvalitet har varit så ifrågasatt att det var tal om att bannlysa dem från svenska bibliotek. Fem-böckerna kom från England och handlade till stor del om vad fem ungdomar åt för matsäck. Den franska ”Vi sex”-serien tillhör samma genre. Det vore frestande att tycka att ”Vi sex” är ett snäpp menlösare än ”Fem”. Men riktigt så enkelt är det inte. Läraren Bonzons sex ungdomar är snuskigt godhjärtade och skötsamma som alltid hinner med sina läxor. Men vi slipper i alla fall läsa om vad de äter. Det största problemet är - varför är de sex?</b></span></div><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgQwH7fX-KtRCdrWvM7Jdjxzgd8gCgB89h93dSBKckOMQlVCNy-WVfMbYvQ0mu981UE26OQg4PgvNcpKmCjuqe68g9DY8fJvEmcnJeYcttWvZ_-jGRcy5EwxNQLf8-3nccfeGF9roVWHfk/s1600/02.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgQwH7fX-KtRCdrWvM7Jdjxzgd8gCgB89h93dSBKckOMQlVCNy-WVfMbYvQ0mu981UE26OQg4PgvNcpKmCjuqe68g9DY8fJvEmcnJeYcttWvZ_-jGRcy5EwxNQLf8-3nccfeGF9roVWHfk/s320/02.jpg" /></a></div><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhEHSR94OSrouzPrQEyzzDKLiBafD9ST1LFqHyh71PlZ0LmjXMO9y6U_SpDEHKQH7P1BtR-zeKtXZD9jypbfR1owLlRryi8UaH-lVgt-oPzx47U-7j0ITsXg6Qku2hILvRUu0GK3g722qo/s1600/vi+sex+dans%C3%B6s.JPG" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhEHSR94OSrouzPrQEyzzDKLiBafD9ST1LFqHyh71PlZ0LmjXMO9y6U_SpDEHKQH7P1BtR-zeKtXZD9jypbfR1owLlRryi8UaH-lVgt-oPzx47U-7j0ITsXg6Qku2hILvRUu0GK3g722qo/s320/vi+sex+dans%C3%B6s.JPG" /></a></div><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhEHSR94OSrouzPrQEyzzDKLiBafD9ST1LFqHyh71PlZ0LmjXMO9y6U_SpDEHKQH7P1BtR-zeKtXZD9jypbfR1owLlRryi8UaH-lVgt-oPzx47U-7j0ITsXg6Qku2hILvRUu0GK3g722qo/s1600/vi+sex+dans%C3%B6s.JPG" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"></a><b><span class="Apple-style-span" style="font-family: Georgia, 'Times New Roman', serif;">Vi sex och den försvunna dansösen</span></b></div><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><b><span class="Apple-style-span" style="font-family: Georgia, 'Times New Roman', serif;">av P-J Bonzon</span></b></div><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><b><span class="Apple-style-span" style="font-family: Georgia, 'Times New Roman', serif;">Övers Karin Nyman</span></b></div><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><b><span class="Apple-style-span" style="font-family: Georgia, 'Times New Roman', serif;">Rabén & Sjögren, 1979 (1965)</span></b></div><div style="text-align: center;"></div><div class="MsoNormal"><span class="Apple-style-span" style="font-family: Georgia, 'Times New Roman', serif;"><b><br />
</b></span></div><div class="MsoNormal" style="text-align: left;"><span class="Apple-style-span" style="font-family: Georgia, 'Times New Roman', serif;"><b> <!--StartFragment--> </b></span></div><span class="Apple-style-span" style="font-family: Georgia, 'Times New Roman', serif;"><b><div class="MsoNormal"><span class="Apple-style-span" style="font-weight: normal;">I ”Vi sex och den försvunna dansösen” får vi följa huvudpersonerna Teo, Henri, Georges, Flintis, Louis och Biffen. Sex. Och så flickan Mady som i detta rafflande äventyr i Lyons balettskolekretsar är den som leder själva killgänget. Sju. Och sen kommer Jacques som kör omkring med ”gänget” i sin blomsterbudbil när de letar efter den försvunna dansösen. Åtta. Denna samling ungdomar (plus sedvanlig hund) säger och gör allt samtidigt hela tiden.</span><span class="Apple-style-span" style="font-weight: normal;"><o:p></o:p></span></div><div class="MsoNormal"><br />
</div><div class="MsoNormal"><span class="Apple-style-span" style="font-weight: normal;">Det blir liksom: -Vi går dit, sa Bill. -Ja, det gör vi, sa Bull. -Ja, dit går vi, sa Bell. -Det tycker jag också, sa Boll. -Självklart gör vi det, sa Bell. -Instämmer, sa Ball. -Det tycker jag också, sa Byll. –Så stannar jag här och läser läxorna, sa Böll. </span></div><div class="MsoNormal"><span class="Apple-style-span" style="font-weight: normal;">Det är omöjligt att bygga upp en svängig ungdomsdeckare med för många i ”gänget”.</span><span class="Apple-style-span" style="font-weight: normal;"><o:p></o:p></span></div><div class="MsoNormal"><br />
</div><div class="MsoNormal"><span class="Apple-style-span" style="font-weight: normal;">Dessa franska 13-åringar är så goda att det blir parodiskt. De ger glatt bort sina sparpengar åt den dansös som sedan försvinner. De säljer deras nyinköpta kamera för att hjälpa henne med nya kläder. De lägger ner all sin tid på att följa henne till balettskolan när hon känner sig ”skuggad”. De gör allt (utom att slarva med läxorna). </span><span class="Apple-style-span" style="font-weight: normal;"><o:p></o:p></span></div><div class="MsoNormal"><br />
</div><div class="MsoNormal"><span class="Apple-style-span" style="font-weight: normal;">Sedan följer en simpel detektivhistoria med ett übersentimentalt slut. Detta är en massa Tommyr och Annikor utan Pippi. Jag tänker på fransk rock. Det går inte. Det känns som att grodätaren Bonzon försöker efterlikna en engelsk ungdomsdeckare. Men det blir Plastic Bertrand och inte Clash av det hela. </span><span class="Apple-style-span" style="font-weight: normal;"><o:p></o:p></span></div><div class="MsoNormal"><br />
</div><div class="MsoNormal"><span class="Apple-style-span" style="font-weight: normal;">Boken är en del i en serie av ca 40 titlar om "Vi sex". Ett tjugotal blev översatta till svenska på 70-talet i Rabén & Sjögrens ”Pop-serie”. ”Vi sex” tillhör en svunnen käckhet som världen för evigt klarar sig utan. </span><span class="Apple-style-span" style="font-weight: normal;"><o:p></o:p></span></div><!--EndFragment--> </b></span><br />
<div class="MsoNormal"><o:p></o:p></div><br />
<!--EndFragment-->Talbockenhttp://www.blogger.com/profile/08185706592443550185noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-3115457461130749405.post-43214901047681130982010-05-04T13:57:00.000+02:002010-05-04T13:57:47.695+02:00King är kung<div class="separator" style="clear: both; text-align: left;"><!--StartFragment--> </div><div class="MsoNormal"><b><span class="Apple-style-span" style="font-family: Georgia, 'Times New Roman', serif;">Talbocken måste erkänna att han aldrig någonsin tidigare läst en Stephen Kingbok. Inte heller sett så många av de filmer som baserar sig på hans böcker. Talbocken erkänner också att han haft ett lätt snobbigt förhållningssätt till de där alldeles för tjocka pocketböckerna som människor satt som helt förhäxade vid i tunnelbanan på 80- och 90-talet, och kanske även än i våra dagar. Talbocken har förstått att det har varit spännande och skrämmande böcker som gett en högre puls. Det är först idag Talbocken förstått att Stephen King också är förstklassig litteratur. Cujo är en av de bästa spänningsromaner Talbocken har läst.</span></b><o:p></o:p></div><!--EndFragment--> <br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEie0xxQY5i8M5fmK24u305nG2GJc1gZbnD0O5hWE-PQDOkBNzyqRCRdcHEuQJIlRmQynGsNES0XUU4wMAWgKENN8CbndVrwd9hAKvsOYKkBm3M7xUhWnoCE4owbsAVAOceOETNs8apWToE/s1600/04.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEie0xxQY5i8M5fmK24u305nG2GJc1gZbnD0O5hWE-PQDOkBNzyqRCRdcHEuQJIlRmQynGsNES0XUU4wMAWgKENN8CbndVrwd9hAKvsOYKkBm3M7xUhWnoCE4owbsAVAOceOETNs8apWToE/s320/04.jpg" /></a></div><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEi8GA1Vn2iJjurjdplu4hCiTJAHDVhVb5oVq4a3IGrik-ZqZWV9YFdMV6Yd4dk2aD78JBKnZW6CfIBXdHFt9J0Ruwf6-1sqb5YYWoAykS1P43vgv4cTiVrvbovRp91RP2yH_YQbofD1cWU/s1600/cujo_1181845782.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" height="320" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEi8GA1Vn2iJjurjdplu4hCiTJAHDVhVb5oVq4a3IGrik-ZqZWV9YFdMV6Yd4dk2aD78JBKnZW6CfIBXdHFt9J0Ruwf6-1sqb5YYWoAykS1P43vgv4cTiVrvbovRp91RP2yH_YQbofD1cWU/s320/cujo_1181845782.jpg" width="216" /></a></div><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEi8GA1Vn2iJjurjdplu4hCiTJAHDVhVb5oVq4a3IGrik-ZqZWV9YFdMV6Yd4dk2aD78JBKnZW6CfIBXdHFt9J0Ruwf6-1sqb5YYWoAykS1P43vgv4cTiVrvbovRp91RP2yH_YQbofD1cWU/s1600/cujo_1181845782.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"></a><span class="Apple-style-span" style="font-family: Georgia, 'Times New Roman', serif;"><b>St</b></span><span class="Apple-style-span" style="font-family: Georgia, 'Times New Roman', serif;"><b>ephen King</b></span></div><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><span class="Apple-style-span" style="font-family: Georgia, 'Times New Roman', serif;"><b>Cujo</b></span></div><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><span class="Apple-style-span" style="font-family: Georgia, 'Times New Roman', serif;"><b>Översättning Jimmy Hofsö</b></span></div><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><span class="Apple-style-span" style="font-family: Georgia, 'Times New Roman', serif;"><b>Askild & Kärnekull, 1984 (1981)</b></span></div><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><span class="Apple-style-span" style="font-family: Georgia, 'Times New Roman', serif;"><b><br />
</b></span></div><div class="separator" style="clear: both; text-align: left;"><span class="Apple-style-span" style="font-family: Georgia, 'Times New Roman', serif;"><b> <!--StartFragment--> </b></span></div><span class="Apple-style-span" style="font-family: Georgia, 'Times New Roman', serif;"><b><div class="MsoNormal"><span class="Apple-style-span" style="font-weight: normal;">Cujo är en 100-kilos S:t Bernhardshund som får rabies. And the rest is misery. Den ofattbart produktive Stephen King har något som nästan alla författare av ”spänningslitteratur” saknar. Han har total inlevelseförmåga i alla karaktärer. Han förklarar dem genom vad de gör, vad de tänker och vad de vill. Och sen genom alla dessa små detaljer. Barn, medelålders eller gamla, alla porträtteras lika ingående. Även djuren. Idetta fall Cujo, vars splittrade hundtankar kommer genom ett rabiesfilter. </span><span class="Apple-style-span" style="font-weight: normal;"><o:p></o:p></span></div><div class="MsoNormal"><br />
</div><div class="MsoNormal"><span class="Apple-style-span" style="font-weight: normal;">Det känns så självklart. Jag tänker: Varför skriver inte alla författare så här? Så här blir ju människorna trovärdiga. De får liv. Det är ju bara att leva sig in dem och liksom en skådespelare ge dem kött. Det är ju så en författare ska göra! Och sen intrigen: Enkel, effektiv och genial. </span><span class="Apple-style-span" style="font-weight: normal;"><o:p></o:p></span></div><div class="MsoNormal"><br />
</div><div class="MsoNormal"><span class="Apple-style-span" style="font-weight: normal;">Jag gillar också hans sätt att skildra människors tankar, hur han använder kursiver och kursiver inom parentes och tankestreck för att liksom väva in människans fladdrande funderingar i texten och får den att låta som en människas (eller hunds) ständiga tankeflöde.</span><span class="Apple-style-span" style="font-weight: normal;"><o:p></o:p></span></div><div class="MsoNormal"><br />
</div><div class="MsoNormal"><span class="Apple-style-span" style="font-weight: normal;">Cujo visar hur fel det kan gå av ingen anledning alls. Bara maximal otur och jävulskt olyckliga omständigheter. Donna som är den som går den värsta kampen mot Cujo har förvisso varit otrogen. Men det är inget hollywoodskt moralpekoral, det fördjupar bara de omständigheter som gör att hon hamnar där hon hamnar. </span><span class="Apple-style-span" style="font-weight: normal;"><o:p></o:p></span></div><div class="MsoNormal"><br />
</div><div class="MsoNormal"><span class="Apple-style-span" style="font-weight: normal;">Till sist detaljerna. De små. I ambulansen hem efter en ofattbar skräckfylld upplevelse finner Donnas man, reklamaren Vic, att det står ”Upjohn” på staniolen där sprutan med lugnande låg. ”Vi gjorde en annonskampanj åt de här killarna en gång” berättar han för ambulanskillen.</span><span class="Apple-style-span" style="font-weight: normal;"><o:p></o:p></span></div><div class="MsoNormal"><br />
</div><div class="MsoNormal"><span class="Apple-style-span" style="font-weight: normal;">När jag lägger ifrån mig Cujo har jag en känsla av att ha upplevt något verkligt tragiskt, något jag delar med jag vet inte hur många miljoner läsare som läst denna bok. Det är inte så ofta man tänker på det när man läst en bok. Att vi har delat en erfarenhet. </span><span class="Apple-style-span" style="font-weight: normal;"><o:p></o:p></span></div><div class="MsoNormal"><span class="Apple-style-span" style="font-weight: normal;">Om du liksom Talbocken aldrig tidigare läst en Stephen Kingbok. Gör då det. Ger oändligt mycket mer än Liza Marklund eller annan pappskallelitteratur. </span><span class="Apple-style-span" style="font-weight: normal;"><o:p></o:p></span></div><!--EndFragment--> </b></span>Talbockenhttp://www.blogger.com/profile/08185706592443550185noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-3115457461130749405.post-37837218467549059722010-04-29T13:47:00.000+02:002010-04-29T13:47:22.969+02:00ABC - Ja säger bara de<div style="font: 12.0px Courier; margin: 0.0px 0.0px 0.0px 0.0px;"><span class="Apple-style-span" style="font-family: Georgia, 'Times New Roman', serif;"><span class="Apple-style-span" style="font-size: medium;"><b>Talbocken har fått läsa in den klassiska ABC-boken (kommer att läggas upp på en länk någonstans någongång för alla att höra) som är skriven lika mycket till föräldrarna som till de små barnen. Detta är något Talbocken tidigare har reflekterat över. Dåtidens barnlitteratur är långt mer avancerad och provocerande än det som produceras idag. Eller? Kanske är det bara så att det slätstrukna från förr glömts bort och bara pärlorna finns kvar. Hellsings och Ströyers ABC-bok är i alla fall en av pärlorna.</b></span></span></div><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjPogBYp9ihdCzZp_zB_kke1Dthpkgfc6ewLDGOV9fZjuXwlCX2dv8zwPRhsTcGO4DLKg6f8BRWHhY3HxZI6D1yK9wQcYuiXGLEXpxoeknQAZ_tXDJUE_UTLPzWGqzZAvZZhMwvxHB6CCI/s1600/04.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjPogBYp9ihdCzZp_zB_kke1Dthpkgfc6ewLDGOV9fZjuXwlCX2dv8zwPRhsTcGO4DLKg6f8BRWHhY3HxZI6D1yK9wQcYuiXGLEXpxoeknQAZ_tXDJUE_UTLPzWGqzZAvZZhMwvxHB6CCI/s320/04.jpg" /></a></div><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEheNd6xOvmRo8-PyZx_TUfZegPgGxGUeuqk2jDdndKtQDQ1V3AGK26O6cqAgyD2k0YoLjtuzpKviTo-4deqLDXW5_ET4i1qlJyzmamQJh-jshIKCSKjNK5E3uYLMz9iHw8VSfsH7jI0oaI/s1600/abc.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEheNd6xOvmRo8-PyZx_TUfZegPgGxGUeuqk2jDdndKtQDQ1V3AGK26O6cqAgyD2k0YoLjtuzpKviTo-4deqLDXW5_ET4i1qlJyzmamQJh-jshIKCSKjNK5E3uYLMz9iHw8VSfsH7jI0oaI/s320/abc.jpg" /></a></div><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEheNd6xOvmRo8-PyZx_TUfZegPgGxGUeuqk2jDdndKtQDQ1V3AGK26O6cqAgyD2k0YoLjtuzpKviTo-4deqLDXW5_ET4i1qlJyzmamQJh-jshIKCSKjNK5E3uYLMz9iHw8VSfsH7jI0oaI/s1600/abc.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"></a><span class="Apple-style-span" style="font-family: Georgia, 'Times New Roman', serif; font-weight: bold;">ABC</span></div><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><span class="Apple-style-span" style="font-family: Georgia, 'Times New Roman', serif; font-weight: bold;">Text: Lennart Hellsing</span></div><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><span class="Apple-style-span" style="font-family: Georgia, 'Times New Roman', serif; font-weight: bold;">Bild: Poul Ströyer</span></div><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><span class="Apple-style-span" style="font-family: Georgia, 'Times New Roman', serif; font-weight: bold;">Rabén & Sjögren Bokförlag, 2009 (1961)</span></div><div style="font: 12.0px Courier; margin: 0.0px 0.0px 0.0px 0.0px; min-height: 14.0px;"><span class="Apple-style-span" style="font-family: Georgia, 'Times New Roman', serif;"><span class="Apple-style-span" style="font-size: medium;"><br />
</span></span></div><div style="font: 12.0px Courier; margin: 0.0px 0.0px 0.0px 0.0px;"><span class="Apple-style-span" style="font-family: Georgia, 'Times New Roman', serif;"><span class="Apple-style-span" style="font-size: medium;">Vad som slår mig är hur lite Hellsing använder sig av den bokstav han ska skriva kring. Det är egentligen bara första bokstaven i första ordet som stämmer. Sen rimmas det absurt och tokigt kring en scen. Exempel "N":</span></span></div><div style="font: 12.0px Courier; margin: 0.0px 0.0px 0.0px 0.0px; min-height: 14.0px;"><span class="Apple-style-span" style="font-family: Georgia, 'Times New Roman', serif;"><span class="Apple-style-span" style="font-size: medium;"><br />
</span></span></div><div style="font: 12.0px Courier; margin: 0.0px 0.0px 0.0px 0.0px;"><span class="Apple-style-span" style="font-family: Georgia, 'Times New Roman', serif;"><span class="Apple-style-span" style="font-size: medium;">"Nippetippan Tippsi Vipps</span></span></div><div style="font: 12.0px Courier; margin: 0.0px 0.0px 0.0px 0.0px;"><span class="Apple-style-span" style="font-family: Georgia, 'Times New Roman', serif;"><span class="Apple-style-span" style="font-size: medium;">hon är lite happ som hipps</span></span></div><div style="font: 12.0px Courier; margin: 0.0px 0.0px 0.0px 0.0px;"><span class="Apple-style-span" style="font-family: Georgia, 'Times New Roman', serif;"><span class="Apple-style-span" style="font-size: medium;">Byk och bak det vill hon slippa</span></span></div><div style="font: 12.0px Courier; margin: 0.0px 0.0px 0.0px 0.0px;"><span class="Apple-style-span" style="font-family: Georgia, 'Times New Roman', serif;"><span class="Apple-style-span" style="font-size: medium;">hon vill trippa på en hippa</span></span></div><div style="font: 12.0px Courier; margin: 0.0px 0.0px 0.0px 0.0px;"><span class="Apple-style-span" style="font-family: Georgia, 'Times New Roman', serif;"><span class="Apple-style-span" style="font-size: medium;">pudra sig med pudervippa!"</span></span></div><div style="font: 12.0px Courier; margin: 0.0px 0.0px 0.0px 0.0px; min-height: 14.0px;"><span class="Apple-style-span" style="font-family: Georgia, 'Times New Roman', serif;"><span class="Apple-style-span" style="font-size: medium;"><br />
</span></span></div><div style="font: 12.0px Courier; margin: 0.0px 0.0px 0.0px 0.0px;"><span class="Apple-style-span" style="font-family: Georgia, 'Times New Roman', serif;"><span class="Apple-style-span" style="font-size: medium;">Trippat, va? Och det här var före summer of love. Vad säger genusgänget? Får man skriva så här idag? Här är det inget snack om vem som bykar och bakar och pudervippar.</span></span></div><div style="font: 12.0px Courier; margin: 0.0px 0.0px 0.0px 0.0px; min-height: 14.0px;"><span class="Apple-style-span" style="font-family: Georgia, 'Times New Roman', serif;"><span class="Apple-style-span" style="font-size: medium;"><br />
</span></span></div><div style="font: 12.0px Courier; margin: 0.0px 0.0px 0.0px 0.0px;"><span class="Apple-style-span" style="font-family: Georgia, 'Times New Roman', serif;"><span class="Apple-style-span" style="font-size: medium;">I bokstaven "Y" använder Hellsing Y:et mer:</span></span></div><div style="font: 12.0px Courier; margin: 0.0px 0.0px 0.0px 0.0px; min-height: 14.0px;"><span class="Apple-style-span" style="font-family: Georgia, 'Times New Roman', serif;"><span class="Apple-style-span" style="font-size: medium;"><br />
</span></span></div><div style="font: 12.0px Courier; margin: 0.0px 0.0px 0.0px 0.0px;"><span class="Apple-style-span" style="font-family: Georgia, 'Times New Roman', serif;"><span class="Apple-style-span" style="font-size: medium;">"Ylva Ytterskär i Ydre härad</span></span></div><div style="font: 12.0px Courier; margin: 0.0px 0.0px 0.0px 0.0px;"><span class="Apple-style-span" style="font-family: Georgia, 'Times New Roman', serif;"><span class="Apple-style-span" style="font-size: medium;">blev en onsdag ytterligt förfärad:</span></span></div><div style="font: 12.0px Courier; margin: 0.0px 0.0px 0.0px 0.0px;"><span class="Apple-style-span" style="font-family: Georgia, 'Times New Roman', serif;"><span class="Apple-style-span" style="font-size: medium;">Tio lejon och en mygga</span></span></div><div style="font: 12.0px Courier; margin: 0.0px 0.0px 0.0px 0.0px;"><span class="Apple-style-span" style="font-family: Georgia, 'Times New Roman', serif;"><span class="Apple-style-span" style="font-size: medium;">stod på hennes badhusbrygga</span></span></div><div style="font: 12.0px Courier; margin: 0.0px 0.0px 0.0px 0.0px;"><span class="Apple-style-span" style="font-family: Georgia, 'Times New Roman', serif;"><span class="Apple-style-span" style="font-size: medium;">Som var nymålad och tjärad."</span></span></div><div style="font: 12.0px Courier; margin: 0.0px 0.0px 0.0px 0.0px; min-height: 14.0px;"><span class="Apple-style-span" style="font-family: Georgia, 'Times New Roman', serif;"><span class="Apple-style-span" style="font-size: medium;"><br />
</span></span></div><div style="font: 12.0px Courier; margin: 0.0px 0.0px 0.0px 0.0px;"><span class="Apple-style-span" style="font-family: Georgia, 'Times New Roman', serif;"><span class="Apple-style-span" style="font-size: medium;">Typiskt. När lejonen och den där myggan kommer så ska de dessutom klafsa runt i kladdig tjära. teckningarna är också fantastiska. Utan Ströyers bilder skulle denna klassiker stå sig kort. Den skulle säkert glömmas bort. Men Poul och Lennart rökte brass, och skrev en barnbok utav klass. Hoppsan. Det är lätt att ryckas med - och bli en nödens rimsmed.</span></span></div><div style="font: 12.0px Courier; margin: 0.0px 0.0px 0.0px 0.0px; min-height: 14.0px;"><span class="Apple-style-span" style="font-family: Georgia, 'Times New Roman', serif;"><span class="Apple-style-span" style="font-size: medium;"><br />
</span></span></div><div style="font: 12.0px Courier; margin: 0.0px 0.0px 0.0px 0.0px;"><span class="Apple-style-span" style="font-family: Georgia, 'Times New Roman', serif;"><span class="Apple-style-span" style="font-size: medium;">Slutligen. Min favorit. "Q":</span></span></div><div style="font: 12.0px Courier; margin: 0.0px 0.0px 0.0px 0.0px; min-height: 14.0px;"><span class="Apple-style-span" style="font-family: Georgia, 'Times New Roman', serif;"><span class="Apple-style-span" style="font-size: medium;"><br />
</span></span></div><div style="font: 12.0px Courier; margin: 0.0px 0.0px 0.0px 0.0px;"><span class="Apple-style-span" style="font-family: Georgia, 'Times New Roman', serif;"><span class="Apple-style-span" style="font-size: medium;">"Q var ett O med en liten svans</span></span></div><div style="font: 12.0px Courier; margin: 0.0px 0.0px 0.0px 0.0px;"><span class="Apple-style-span" style="font-family: Georgia, 'Times New Roman', serif;"><span class="Apple-style-span" style="font-size: medium;">det var en bokstav som en gång fanns"</span></span></div><div style="font: 12.0px Courier; margin: 0.0px 0.0px 0.0px 0.0px; min-height: 14.0px;"><span class="Apple-style-span" style="font-family: Georgia, 'Times New Roman', serif;"><span class="Apple-style-span" style="font-size: medium;"><br />
</span></span></div><div style="font: 12.0px Courier; margin: 0.0px 0.0px 0.0px 0.0px;"><span class="Apple-style-span" style="font-family: Georgia, 'Times New Roman', serif;"><span class="Apple-style-span" style="font-size: medium;">Vad underbart det är att läsa tokiga barnböcker med svåra ord och med konstiga vuxna och allt det där som livet är. Spännande. Jag har hört i debatten att i dagens barnlitteratur ska helst inte vuxna "dricka pilsner" eller visa mormors hängbröst när hon sitter i badet. WTMFF? Näe, det ska vara tokigt och absurt såsom livet är. Och gärna alfabetiskt. Alltså inget försiktigt plock och lägga på lock utan mer ad hoc som sprunget ur en Talbock. (Det där sista förstod jag inte ens själv. Det är så det ska vara. Fattas bara. Sa bagarn i Skara)</span></span></div><br class="Apple-interchange-newline" />Talbockenhttp://www.blogger.com/profile/08185706592443550185noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-3115457461130749405.post-24177172873694063152010-04-28T09:27:00.000+02:002010-04-28T09:27:15.424+02:00Sanningen om IKEA<!--StartFragment--> <br />
<div class="MsoNormal"><span class="Apple-style-span" style="font-family: Georgia, 'Times New Roman', serif;"><b>Talbocken har läst en bok som en avhoppad IKEA-chef ”var tvungen” att skriva efter att ha sett ljuset utanför varuhuset. Det är skrämmande intressant. IKEA har alltid varit det varuhus Talbocken avskytt mest. Hela detta köttbullemekka med dess fasad av folklighet som egentligen bara är småländsk inbilskhet och snålhet. IKEA är i sin helhet sinnebilden för den hycklande svensken. En moderat miljöpolitiker. Det goda företaget som ger billiga möbler till världens fattiga medelklass. Det smarta företaget som blundar för allt som gör att det kan bli så fruktansvärt billigt. Allt om IKEA är hemligt. Och Ingvar Kamprad äger inga pengar. Han är bara en go dyslektisk gubbe med alkoholproblem. Johan Stenebo har skrivit om livet bakom IKEA-fasaderna. Han älskar sitt gamla företag, men känner att det är på väg att spåra ur och därför ska vi få ”sanningen om IKEA”.</b></span><span class="Apple-style-span" style="font-family: Georgia, 'Times New Roman', serif;"><o:p></o:p></span></div><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgN92CoQoJQQowdRatWqm2rHkA_vWYp4NdOM0QszQfkY4WhcMLtkrLrnB-TBuB_zg1txQYOQxDOR2vAQxKUMow2sQLMeNoE3j_pOPEvFjIOpEC31qufNldU13EjtaVL_v3LYy7e8DqHYJ0/s1600/03.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><span class="Apple-style-span" style="font-family: Georgia, 'Times New Roman', serif;"><img border="0" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgN92CoQoJQQowdRatWqm2rHkA_vWYp4NdOM0QszQfkY4WhcMLtkrLrnB-TBuB_zg1txQYOQxDOR2vAQxKUMow2sQLMeNoE3j_pOPEvFjIOpEC31qufNldU13EjtaVL_v3LYy7e8DqHYJ0/s1600/03.jpg" /></span></a></div><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEi-XSRjP_4DWJxdcOd77rN1nC96_1PtZskbTV-Bs5QkyN5fVEXDHYo0CrYv_kpajQe1z0NAebbx_QQG1G40mtayD4-Ft4GkBcQ3pT2yty3Tn41HEwQkCvvPofuwLB1Qv2qdNNTeercvoEg/s1600/stenebo-johan-sanningen-om-ikea.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><span class="Apple-style-span" style="font-family: Georgia, 'Times New Roman', serif;"><img border="0" height="320" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEi-XSRjP_4DWJxdcOd77rN1nC96_1PtZskbTV-Bs5QkyN5fVEXDHYo0CrYv_kpajQe1z0NAebbx_QQG1G40mtayD4-Ft4GkBcQ3pT2yty3Tn41HEwQkCvvPofuwLB1Qv2qdNNTeercvoEg/s320/stenebo-johan-sanningen-om-ikea.jpg" width="228" /></span></a></div><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><span class="Apple-style-span" style="font-family: Georgia, 'Times New Roman', serif;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEi-XSRjP_4DWJxdcOd77rN1nC96_1PtZskbTV-Bs5QkyN5fVEXDHYo0CrYv_kpajQe1z0NAebbx_QQG1G40mtayD4-Ft4GkBcQ3pT2yty3Tn41HEwQkCvvPofuwLB1Qv2qdNNTeercvoEg/s1600/stenebo-johan-sanningen-om-ikea.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"></a><b>Sanningen om IKEA</b></span></div><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><span class="Apple-style-span" style="font-family: Georgia, 'Times New Roman', serif;"><b>Johan Stenebo</b></span></div><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><span class="Apple-style-span" style="font-family: Georgia, 'Times New Roman', serif;"><b>Ica Bokförlag, 2009</b></span></div><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"></div><div class="MsoNormal"><span class="Apple-style-span" style="font-family: Georgia, 'Times New Roman', serif;"><br />
</span></div><div class="MsoNormal" style="text-align: left;"><!--StartFragment--> </div><div class="MsoNormal"><span class="Apple-style-span" style="font-family: Georgia, 'Times New Roman', serif;">Ingvar Kamprad är en av världens rikaste människor. Vad han än säger. Enligt Stenebo sitter han och trycker på ca 250 miljarder SEK på ett schweizizkt bankkonto. Men han gör inget med dem. Han är bara snål. Han betalar inte skatt. Ingen välgörenhet som Bill Gates. Kamprad avskyr välgörenhet. Han är som en Joakim von Anka från Älmhult som klär sig i trasor.</span><span class="Apple-style-span" style="font-family: Georgia, 'Times New Roman', serif;"><o:p></o:p></span></div><div class="MsoNormal"><br />
</div><div class="MsoNormal"><span class="Apple-style-span" style="font-family: Georgia, 'Times New Roman', serif;">IKEA är Ingvars företag. Han bestämmer om allt. Han är en auktoritär klimatskeptiker som bara liter på svenskar. Om de är män och kommer från Älmhult. Enligt Stenebo är hans påstådda dysleksi, alkoholism och dåliga engelska bara fasader. Han spelar allt detta för att verka vara vanlig göbbe, en av oss.</span><span class="Apple-style-span" style="font-family: Georgia, 'Times New Roman', serif;"><o:p></o:p></span></div><div class="MsoNormal"><br />
</div><div class="MsoNormal"><span class="Apple-style-span" style="font-family: Georgia, 'Times New Roman', serif;">Stenebos bok är inte välskriven, men han vet vad han skriver om. IKEA ses som ABBA och Björn Borg, något vi svenskar ska vara stolta över. Ett miljövänligt, designutvecklande företag som jobbar för mångfald. Stenebo ångrar inte sina år och han tycker IKEA är fanatstiskt och Kamprad ett geni, men han vill ändå hävda att allt du läser eller tror om IKEA är en stor lögn. Det är fasadernas, hemligheternas och lögnernas företag. Den styrs av unkna småländska bonna-värderingar (ja, han var nazist på 50-talet) och allt handlar om att till varje pris tillverka så billiga produker som möjligt. </span><span class="Apple-style-span" style="font-family: Georgia, 'Times New Roman', serif;"><o:p></o:p></span></div><div class="MsoNormal"><br />
</div><div class="MsoNormal"><span class="Apple-style-span" style="font-family: Georgia, 'Times New Roman', serif;">Det är hårresande hur Stenebo beskriver hur IKEA:s träråvara utvinns ur sibiriska urskogar av plundrande kineser. För att kunna hålla denna enorma produktion till alltid lägsta priser är det självklart att man måste plocka dun från levande gäss. Barnarbete är ofrånkomligt. Likaså att hugga ner skogar där ingen bryr sig om naturvård. Det är priset alla världens hypnotiserade shoppingsvennar får betala för kassa möbler och perverst billiga värmeljus. (”Tappa-andan-priser” med IKEA-språk). </span><span class="Apple-style-span" style="font-family: Georgia, 'Times New Roman', serif;"><o:p></o:p></span></div><div class="MsoNormal"><br />
</div><div class="MsoNormal"><span class="Apple-style-span" style="font-family: Georgia, 'Times New Roman', serif;">IKEA är inblandade i några hemliga miljöprojekt som de drar fram som äss ur ärmen när de blir påkomna med någonting värre (barnarbete t.ex.) för att vända bort uppmärksamheten. IKEA har också en designhögskola i Lund. (En liten eftergift efter alla år av egna designstölder, anser författaren) Men det som läggs ner på ”det goda” är verkligen skamligt minimala summor med tanke på den enorma förmögenhet IKEA gör i vinst varje år, enligt Stenebo. </span><span class="Apple-style-span" style="font-family: Georgia, 'Times New Roman', serif;"><o:p></o:p></span></div><div class="MsoNormal"><br />
</div><div class="MsoNormal"><span class="Apple-style-span" style="font-family: Georgia, 'Times New Roman', serif;">IKEA:s ägande är en komplicerad struktur av stiftelser så ingen kan få nån insyn i företaget. Det är extremt ovanligt. Men det är en extrem människa som driver företaget också. Stenebo tror att IKEA kan få problem i framtiden. I nästan shakesperianska termer (eller bröderna Grimmska) målar han upp bilden av de tre korkade sönerna som snart ska ta över företaget. Den ena är fyllsjuk, den andre stammar och den tredje är en självförhärligande jubelidiot. Stenebo menar att IKEA har ”upphöjt enfalden till koncernstrategi”. </span><span class="Apple-style-span" style="font-family: Georgia, 'Times New Roman', serif;"><o:p></o:p></span></div><div class="MsoNormal"><br />
</div><div class="MsoNormal"><span class="Apple-style-span" style="font-family: Georgia, 'Times New Roman', serif;">IKEA är inte företaget för kvinnor, homosexuella eller utlänningar (alltså inte från Älmhult) även utomlands ska det helst vara svenskar som styr. ”IT” är också något den gamle Ingvar ser misstänksamt på. Ingvar lägger ofta fram sitt veto.</span><span class="Apple-style-span" style="font-family: Georgia, 'Times New Roman', serif;"><o:p></o:p></span></div><div class="MsoNormal"><br />
</div><div class="MsoNormal"><span class="Apple-style-span" style="font-family: Georgia, 'Times New Roman', serif;">Talbocken gillar entreprenörer som är smarta och blir jätterika och skänker jobb och trygghet och varor till massorna. Men IKEA hycklar med att de inte har några pengar, de hycklar miljömedvetande, de hycklar ”godhet”. När IKEA jobbar för att minska sina enorma koldioxidutsläpp planerar de att bygga vindsnurror på varuhustaken. (En ”lösnäsa” på IKEA-språk. Ett typexempel på deras fasadtänkande.)</span><span class="Apple-style-span" style="font-family: Georgia, 'Times New Roman', serif;"><o:p></o:p></span></div><div class="MsoNormal"><br />
</div><div class="MsoNormal"><span class="Apple-style-span" style="font-family: Georgia, 'Times New Roman', serif;">”Sanningen om IKEA” är främst skriven för de ekonomiskt intresserade. Det finns mycket att lära om hur man effektivt kränger varor. Den är också en varning om att det snart kan gå illa om inte IKEA anpassar sig efter tiden. Det är också en bok som får sura talbockar som alltid hatat IKEA, dess möbler och dess förljugenhet att lova att de aldrig mer ska sätta sin fot på det där stället. </span><span class="Apple-style-span" style="font-family: Georgia, 'Times New Roman', serif;"><o:p></o:p></span></div><!--EndFragment--> <br />
<div class="MsoNormal"><span class="Apple-style-span" style="font-family: Georgia, 'Times New Roman', serif;"><o:p></o:p></span></div><!--EndFragment--> <br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><span class="Apple-style-span" style="font-family: Georgia, 'Times New Roman', serif;"><br />
</span></div><div class="MsoNormal" style="text-align: center;"><br />
</div><!--EndFragment-->Talbockenhttp://www.blogger.com/profile/08185706592443550185noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-3115457461130749405.post-20167888928556579822010-04-26T23:07:00.000+02:002010-04-26T23:07:30.496+02:00Google är Gud och vi är Guds folk<div class="MsoNormal"><b><span class="Apple-style-span" style="font-family: Georgia, 'Times New Roman', serif;">Talbocken har läst den första svenska boken om Google. För talbockar som inte reflekterar så mycket över den enorma teknikutveckling som hela tiden pågår och som inte riktigt har insett vad Googles sökoptimering har lett till är detta nödvändig läsning. Ja, för alla andra också. Google är Gud, skapad av teknik, och styrd av nördar. Än så länge är nördarna goda, men vad händer om de blir onda? </span></b><o:p></o:p></div><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEiiqr7IZ2-I845UpP8Y1LltWbF6KMkAPamd6R9d9t3VYEjhu1Q5gaTEW9qzd3oqf7tWGbPwQ_2jkFkjH2_EbXUO_5CBv1pSrdCEwUYngUsNrnlei8Pfileq7uUUnAXC1reQr1Vrg8EdxIU/s1600/04.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEiiqr7IZ2-I845UpP8Y1LltWbF6KMkAPamd6R9d9t3VYEjhu1Q5gaTEW9qzd3oqf7tWGbPwQ_2jkFkjH2_EbXUO_5CBv1pSrdCEwUYngUsNrnlei8Pfileq7uUUnAXC1reQr1Vrg8EdxIU/s320/04.jpg" /></a></div><div class="MsoNormal" style="text-align: center;"><span class="Apple-style-span" style="font-family: Georgia, 'Times New Roman', serif;"><b><br />
</b></span></div><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"></div><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjEse2QhOQYX6jAal3vZ27rPFDPlrDxQOpKNiA3enPZzJ1LsC40rtDC5M6SLiADJF6hC25oJ3dd-ndvrZLASulFUnwnYSwYgjpH4xFw4v6_rTtC5NtuRO3NPW98EyUoZ1B97OI9ozgwpfI/s1600/googlekoden.png" imageanchor="1"><img border="0" height="320" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjEse2QhOQYX6jAal3vZ27rPFDPlrDxQOpKNiA3enPZzJ1LsC40rtDC5M6SLiADJF6hC25oJ3dd-ndvrZLASulFUnwnYSwYgjpH4xFw4v6_rTtC5NtuRO3NPW98EyUoZ1B97OI9ozgwpfI/s320/googlekoden.png" width="232" /></a></div><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjEse2QhOQYX6jAal3vZ27rPFDPlrDxQOpKNiA3enPZzJ1LsC40rtDC5M6SLiADJF6hC25oJ3dd-ndvrZLASulFUnwnYSwYgjpH4xFw4v6_rTtC5NtuRO3NPW98EyUoZ1B97OI9ozgwpfI/s1600/googlekoden.png" imageanchor="1"></a><span class="Apple-style-span" style="font-family: Georgia, 'Times New Roman', serif; font-weight: bold;">Google-koden</span></div><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><span class="Apple-style-span" style="font-family: Georgia, 'Times New Roman', serif; font-weight: bold;">av Andreas Ekström</span></div><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><span class="Apple-style-span" style="font-family: Georgia, 'Times New Roman', serif; font-weight: bold;">Weyler, 2010</span></div><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><span class="Apple-style-span" style="font-family: Georgia, 'Times New Roman', serif;"><b><br />
</b></span></div><div class="separator" style="clear: both; text-align: left;"><span class="Apple-style-span" style="font-family: Georgia, 'Times New Roman', serif;"><b> </b></span></div><span class="Apple-style-span" style="font-family: Georgia, 'Times New Roman', serif;"><b></b></span><br />
<span class="Apple-style-span" style="font-family: Georgia, 'Times New Roman', serif;"><b><div class="MsoNormal"><span class="Apple-style-span" style="font-weight: normal;">Det finns fler webbplatser än människor. Internet är ett ekosystem och det är Google som bestämmer över ekosystemet. De samlar in all världens fakta och riktar den mot varandra och klassificerar och rankar. Och vi googlar vidare. Snart googlar vi på en bild på en människa och får veta människans namn. Vi hummar på en trudelutt och Google säger att det är Haydn, men att det ska vara i ess-dur och inte fiss-moll.</span><span class="Apple-style-span" style="font-weight: normal;"><o:p></o:p></span></div><div class="MsoNormal"><br />
</div><div class="MsoNormal"><span class="Apple-style-span" style="font-weight: normal;">Ska vi vara oroliga? Talbockens bloggsida du nu läser är Google. Men Google är inte bara alla mjukvaruföretag de köper upp, de är ett sätt att styra nätet. De får oss att googla för att de ska lära av oss och förbättra googlandet. Vi sitter i ihop i en förstärkande spiral. Varenda fasad, varenda kvadratmeter på jorden, varenda bok ska skannas in. Google är akt ett i ett sciencefictionepos. ”De ska sortera allt och alla i hela världen, och sen ... </span><span class="Apple-style-span" style="font-weight: normal;"><o:p></o:p></span></div><div class="MsoNormal"><br />
</div><div class="MsoNormal"><span class="Apple-style-span" style="font-weight: normal;">Ja, sen? Varför är jag inte orolig? ”Don´t be evil” är Googles motto. De vill hjälpa oss. Mänskligheten. Och så klart tjäna pengar. De ska skapa den ideala individuellt anpassade annonsmarknaden. Det är en form av socialistisk kapitalism. Världens största mellanhand. Google ska bara vara alla dessa plattformar som förser oss med information.</span><span class="Apple-style-span" style="font-weight: normal;"><o:p></o:p></span></div><div class="MsoNormal"><br />
</div><div class="MsoNormal"><span class="Apple-style-span" style="font-weight: normal;">Googles VD säger att vi snart inte kommer att tala om två hjärnhalvor, utan dela in hjärnan i tre delar. Där den tredje är Googles kollektiva intelligens. För vi behöver inte kunna något. Bara googla. </span><span class="Apple-style-span" style="font-weight: normal;"><o:p></o:p></span></div><div class="MsoNormal"><br />
</div><div class="MsoNormal"><span class="Apple-style-span" style="font-weight: normal;">I 49 stater av 50 gick det att avläsa resultatet i USA:s senaste presidentval innan valet, genom mängden googlingar på respektive kandidat. Svininfluensans spridning gick bäst att följa genom Google Flu Trends.</span><span class="Apple-style-span" style="font-weight: normal;"><o:p></o:p></span></div><div class="MsoNormal"><br />
</div><div class="MsoNormal"><span class="Apple-style-span" style="font-weight: normal;">Google är nördarnas kod som som kan se in i framtiden och, som Ekström skriver i sin jäkligt intressanta bok: ”Google kommer, tills vidare, att skapa vår världsbild”.</span><span class="Apple-style-span" style="font-weight: normal;"><o:p></o:p></span></div><div class="MsoNormal"><br />
</div><div class="MsoNormal"><span class="Apple-style-span" style="font-weight: normal;">De är miljövänliga (bygger solpaneler till sina servrar och kontor). De har välgörenhet som en betydande del av affärsverksamheten (virusforskning i Afrika bland annat). De vill oss väl. De är Microsofts coola motsats. Google känns som den kraft som ska ena hela mänskligheten till att bli en enda gemensam kraft, en enda tanke, en enda själ. En kod. Som startar ur en enkel, reklamfri startsida med den heliga Google-ikonen i ett vitt kosmos. </span><span class="Apple-style-span" style="font-weight: normal;"><o:p></o:p></span></div><div class="MsoNormal"><br />
</div><div class="MsoNormal"><span class="Apple-style-span" style="font-weight: normal;">Google är Gud och nördarna har koden. Vi är Guds folk som ber Talbockens bön: Don´t be evil. Please. </span><span class="Apple-style-span" style="font-weight: normal;"><o:p></o:p></span></div></b></span><br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"></div><div class="MsoNormal"><o:p></o:p></div><br />
<div class="MsoNormal" style="text-align: center;"><span class="Apple-style-span" style="font-family: Georgia, 'Times New Roman', serif;"><b><br />
</b></span></div>Talbockenhttp://www.blogger.com/profile/08185706592443550185noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-3115457461130749405.post-1991920646125560202010-04-13T11:08:00.001+02:002010-04-13T11:09:23.782+02:00Törnfåglarna möter Scarface<span class="Apple-style-span" style="font-family: Georgia, 'Times New Roman', serif; font-weight: bold;">Talbocken har läst en tegelstensthriller som avhandlar ett av de mest besynnerliga krig som pågår på jorden: "Kriget mot drogerna". I denna actionspäckade roman får vi följa den amerikanske narkotikasnuten Art, den mexikanske knarkbaronen, den sköna irländske gangstern från New York och den undersköna lyxhoran från San Diego, i 600 våldsamma sidor. Det är episkt våld med en gedigen research. Synd bara att det är ytliga karaktärer utan riktigt liv. Det är ”Törnfåglarna” möter ”Scarface”. Winslow kunde ha skrivit en dokumentärroman om detta fascinerande krig istället för att ge verkliga aktörer nya namn och spä ut det med softcoresex och ultravåld. Men budskapet är klart; det är svårt att läsa denna bok och inte låta legaliseringsjävulen dra en i örat. För vad leder detta krig till? Rätt gissat: Mer droger, mer våld, mer stålar att tjäna.</span><br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhKkkmWMxQM8_oK_u4D343e3W1BmJQSfV31-NWr3Wvu-0Yb2_2o10ybBp-qppXGAstWdrYdtNwK6ikK7Zsu0Ud4nykG958EXqR_DD5hHKOAk7UA7-uYBa84l0JyEp8609N5uO692kerFVI/s1600/03.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><span class="Apple-style-span" style="font-family: Georgia, 'Times New Roman', serif;"><img border="0" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhKkkmWMxQM8_oK_u4D343e3W1BmJQSfV31-NWr3Wvu-0Yb2_2o10ybBp-qppXGAstWdrYdtNwK6ikK7Zsu0Ud4nykG958EXqR_DD5hHKOAk7UA7-uYBa84l0JyEp8609N5uO692kerFVI/s320/03.jpg" /></span></a></div><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgk9xXoA3XgPZefoUlk2etyrYM5e6KAUJNtz1byN2tJ9j5sTjTpE8Pfz0P6BSghKiQeGX1oSXmY2W6rFxvarKi8lD1BTLBYYGbKVb0Qjnuf2mA17nziocMpB4-2O5dvLtPI-npLXbQgFWw/s1600/hundarnas.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><span class="Apple-style-span" style="font-family: Georgia, 'Times New Roman', serif;"><img border="0" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgk9xXoA3XgPZefoUlk2etyrYM5e6KAUJNtz1byN2tJ9j5sTjTpE8Pfz0P6BSghKiQeGX1oSXmY2W6rFxvarKi8lD1BTLBYYGbKVb0Qjnuf2mA17nziocMpB4-2O5dvLtPI-npLXbQgFWw/s320/hundarnas.jpg" /></span></a></div><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><span class="Apple-style-span" style="font-family: Georgia, 'Times New Roman', serif;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgk9xXoA3XgPZefoUlk2etyrYM5e6KAUJNtz1byN2tJ9j5sTjTpE8Pfz0P6BSghKiQeGX1oSXmY2W6rFxvarKi8lD1BTLBYYGbKVb0Qjnuf2mA17nziocMpB4-2O5dvLtPI-npLXbQgFWw/s1600/hundarnas.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"></a><b>I hundarnas våld av Don Winslow</b></span></div><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><span class="Apple-style-span" style="font-family: Georgia, 'Times New Roman', serif;"><b>Översättning: Ulf Gyllenhak</b></span></div><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><span class="Apple-style-span" style="font-family: Georgia, 'Times New Roman', serif;"><b>Voltaire Publishing, 2008</b></span></div><div class="MsoNormal"><span class="Apple-style-span" style="font-family: Georgia, 'Times New Roman', serif;"><br />
</span></div><div class="MsoNormal" style="text-align: left;"></div><div class="MsoNormal"><span class="Apple-style-span" style="font-family: Georgia, 'Times New Roman', serif;">”Art kunde inte bestämma sig för om kriget mot knarket är en obscen absurditet eller en absurd obscenitet. Oavsett vilket är det en tragisk, blodig fars”. Så tänker Art Keller, DEA-snuten och bokens hjälte. Denna bok är en obarmhärtig kritik mot den dubbelmoral som ligger bakom USA:s ”krig mot knarket”. Talbocken tänker: Om bara en tiondel av alla miljarders dollar, som läggs på att döda odlingar med Monsantos Roundup och människors liv och värdighet med militärt våld, skulle läggas på vård och drogavvänjning, skulle det inte behövas något krig mot knarket. Eller rättare sagt, ett krig mot knarket borde handla om vård och fattigdomsbekämpning, inte dagens sjuka våldsapparat. Det är liksom samma kontraproduktiva krig som det mot ”terrorismen”. </span><span class="Apple-style-span" style="font-family: Georgia, 'Times New Roman', serif;"><o:p></o:p></span></div><div class="MsoNormal"><span class="Apple-style-span" style="font-family: Georgia, 'Times New Roman', serif;"> </span></div><div class="MsoNormal"><span class="Apple-style-span" style="font-family: Georgia, 'Times New Roman', serif;"><o:p></o:p></span></div><div class="MsoNormal"><span class="Apple-style-span" style="font-family: Georgia, 'Times New Roman', serif;">I hundarnas våld är skriven som en hårdkokt actionbok för män. Den namedroppar vapentyper och frossar i bestialisk action. Många huvuden som huggs av. Levande skalperingar. Spädbarn som kastas ner för broar. Eskortflickan Nora är den goda horan som kämpar för en högre sak, samtidigt som hon vet hur man kniper med fittan. Det känns larvigt. </span><span class="Apple-style-span" style="font-family: Georgia, 'Times New Roman', serif;"><o:p></o:p></span></div><div class="MsoNormal"><br />
</div><div class="MsoNormal"><span class="Apple-style-span" style="font-family: Georgia, 'Times New Roman', serif;">Romanens storhet ligger i all research. Det finns verkliga bakgrunder och aktörer till det som händer: CIA, Vatikanen, drogbaronerna. Läsaren får följa sambanden mellan amerikansk underrättelsetjänst, mexikanska knarksmugglare och colombianska knarkodlare. Hur USA säljer vapen för att beväpna högermiliser som ska krossa chiapasindianer och andra socialister mot att de låter släppa in droger i landet. </span><span class="Apple-style-span" style="font-family: Georgia, 'Times New Roman', serif;"><o:p></o:p></span></div><div class="MsoNormal"><br />
</div><div class="MsoNormal"><span class="Apple-style-span" style="font-family: Georgia, 'Times New Roman', serif;">”I hundarnas våld” ska vara en skönlitterär version av detta krig. Den är skriven som en förlaga till en TV-serie för HBO. (Winslow själv säger det i en intervju) Vi ska se hur bra TV-serien kan bli. Men det funkar inte. Det är som att läsa ett oändligt synopsis med massor av research. Karaktärerna får inget liv. Är man intresserad av kokainmarknadens konsekvenser för latinamerika, Europa och USA finns det bättre böcker att läsa. Talbocken ser fram emot Magnus Lintons kommande bok, Cocaina. </span><span class="Apple-style-span" style="font-family: Georgia, 'Times New Roman', serif;"><o:p></o:p></span></div><div class="MsoNormal"><br />
</div><div class="MsoNormal"><span class="Apple-style-span" style="font-family: Georgia, 'Times New Roman', serif;">Det är frestande att påstå att det absolut bästa vore att legalisera rubbet. Det skulle ju rädda så många miljoner människoliv och förhindra många länder i latinamerika mot en total kollaps. Men det är så klart politiskt omöjligt. ”Kriget mot drogerna” behövs ju för att bekämpa kommunism och stimulera vapenförsäljning. Alla parter är fångade i en kristen extremistisk självgodhet om att knark är farligare än krig och terror och maffiastyre. Som debattinlägg (om än inte utskrivet) är Winslows bok säkert en ögonöppnare för många okunniga. </span><span class="Apple-style-span" style="font-family: Georgia, 'Times New Roman', serif;"><o:p></o:p></span></div><div class="MsoNormal"><br />
</div><div class="MsoNormal"><span class="Apple-style-span" style="font-family: Georgia, 'Times New Roman', serif;">God information om ett sjukt krig. God spänning ibland. Gubbsjukt softcoresex för ofta. Bestialiskt bloddrypande våld hela tiden. Politiskt konspirations-snusk för den som orkar.</span><span class="Apple-style-span" style="font-family: Georgia, 'Times New Roman', serif;"><o:p></o:p></span></div><br />
<div class="MsoNormal"><br />
</div><div class="MsoNormal"><o:p></o:p></div>Talbockenhttp://www.blogger.com/profile/08185706592443550185noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-3115457461130749405.post-68417950279909403842010-03-26T20:35:00.000+01:002010-03-26T20:35:26.828+01:00Fantasy utan fantasi<!--StartFragment--> <br />
<div class="MsoNormal"><b><span class="Apple-style-span" style="font-family: Georgia, 'Times New Roman', serif;">Porrfilm och allsvensk fotboll och fantasylitteratur har en del gemensamt. Inget överraskande händer och när något händer är det så mördande tråkigt och ospännande att vi helst hade sluppit se det hända. Satsen på näsan, visslan blåser 0-0, och den unge hjälten ser till att det stora slaget blir vunnet trots att motståndarna var tio gånger fler. Denna form av litteratur är ett större hot mot en tonåring än porr, knark och ätstörningar. Den gör läsaren dum. Författare till dylik dussinfantasy med dess unkna kvinnosyn och sunkna manssyn borde paintballas greddelina av en justitieminister nära sig. Ok, jag överdriver. Men gudars, vad jag är trött på dålig fantasy.</span></b><o:p></o:p></div><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgiQ_bQTtC82l5M9E5vBLL0Rmpxk4mvG7V5eud0y4akjG4PDH4Q3cHqrfhK4EJTg1mE4FBGBdtGNb1uJqfL8H7Eg9ZQkDca21tN7vfB7c6nCXp0aqk1EXGrFVHcic2JwQjSFomvYH4mUZg/s1600/02.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgiQ_bQTtC82l5M9E5vBLL0Rmpxk4mvG7V5eud0y4akjG4PDH4Q3cHqrfhK4EJTg1mE4FBGBdtGNb1uJqfL8H7Eg9ZQkDca21tN7vfB7c6nCXp0aqk1EXGrFVHcic2JwQjSFomvYH4mUZg/s320/02.jpg" /></a></div><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhBEOdf-3Fg7ou9qg3jTDljLvAq2vt5y3ouwPDNCCinPagSMrAwf5aV2TQwQRnwrs0HdqWFnqD2-jfzTL0OT5mwgOoHCiMqSNN9jd92lWglknv0VNFb-Ji5UKTA4oKvuJpKUMLqGsEOOd8/s1600/slaget+skandia.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhBEOdf-3Fg7ou9qg3jTDljLvAq2vt5y3ouwPDNCCinPagSMrAwf5aV2TQwQRnwrs0HdqWFnqD2-jfzTL0OT5mwgOoHCiMqSNN9jd92lWglknv0VNFb-Ji5UKTA4oKvuJpKUMLqGsEOOd8/s320/slaget+skandia.jpg" /></a></div><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhBEOdf-3Fg7ou9qg3jTDljLvAq2vt5y3ouwPDNCCinPagSMrAwf5aV2TQwQRnwrs0HdqWFnqD2-jfzTL0OT5mwgOoHCiMqSNN9jd92lWglknv0VNFb-Ji5UKTA4oKvuJpKUMLqGsEOOd8/s1600/slaget+skandia.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"></a><span class="Apple-style-span" style="font-family: Georgia, 'Times New Roman', serif; font-weight: bold;">Spejarens lärling – Slaget om Skandia</span></div><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><span class="Apple-style-span" style="font-family: Georgia, 'Times New Roman', serif; font-weight: bold;">av John Flanagan</span></div><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><span class="Apple-style-span" style="font-family: Georgia, 'Times New Roman', serif; font-weight: bold;">B. Wahlströms 2008 (2006)</span></div><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><span class="Apple-style-span" style="font-family: Georgia, 'Times New Roman', serif; font-weight: bold;">Översättning: Ingmar Wennerberg</span></div><div class="MsoNormal" style="text-align: center;"><span class="Apple-style-span" style="font-family: Georgia, 'Times New Roman', serif;"><b></b></span></div><span class="Apple-style-span" style="font-family: Georgia, 'Times New Roman', serif;"><b><div class="MsoNormal"><br />
</div><div class="MsoNormal" style="text-align: left;"><!--StartFragment--> </div><div class="MsoNormal"><span class="Apple-style-span" style="font-weight: normal;">I denna fantasyserie, Spejarens lärling, skriven av en australiensare som skrattar hela vägen till banken, skildras en värld med olika folk där ofred råder. Från de östra stäpperna kommer temujaierna med konstiga namn som vill ta över hela världen (tänk Djingis khan, Al-Qaida, Iran) De börjar med att strida mot Skandia (Inte försäkringsbolaget, utan ett stolt och råbarkat men lite dumt folk som gärna går bärsärk. Ja, det ska väl vara vi det). I Skandia råkar hjältarna från Araluen (typ, England) befinna sig. De är en kungadotter i förklädnad, en spejarlärling, en riddarlärling och en spejargubbe som heter Halt. </span><span class="Apple-style-span" style="font-weight: normal;"><o:p></o:p></span></div><div class="MsoNormal"><br />
</div><div class="MsoNormal"><span class="Apple-style-span" style="font-weight: normal;">Våra fyra hjältearaluer hjälper de korkade skandierna med lite strategi (skjuta pilbåge bl a) för att slå temujaierna. Annars hade skandierna bara huvudlöst sprungit rakt på temujaierna och dött på en gång. Nu dör en masse mer sofistikerat i ett överdådigt fältslag. Och tack vare lite tricks (skjuta pilbåge bl a) så fick de onda männen från stäpperna i öst åka hem igen. </span><span class="Apple-style-span" style="font-weight: normal;"><o:p></o:p></span></div><div class="MsoNormal"><br />
</div><div class="MsoNormal"><span class="Apple-style-span" style="font-weight: normal;">Innan boken är slut har de olika karaktärena ”ryckt på axlarna” ca 750 gånger. Det är vad de alltid gör när någon frågar någon något. Ibland kan de också ”nicka med huvudet för att visa att han förstod”. </span><span class="Apple-style-span" style="font-weight: normal;"><o:p></o:p></span></div><div class="MsoNormal"><br />
</div><div class="MsoNormal"><span class="Apple-style-span" style="font-weight: normal;">Det är så mycket onödig text som inte berättar nånting. Det är liksom: </span><span class="Apple-style-span" style="font-weight: normal;"><o:p></o:p></span></div><div class="MsoNormal"><span class="Apple-style-span" style="font-weight: normal;">Talboken såg en kaka. Den såg god ut. Han sträckte ut armen mot den och fattade kakan med handens fingrar. Han stoppade den sedan i munnen. Han tuggade på den för att känna dess smak. Den var god. Han svalde den ner för matstrupen. PLÖTSLIGT (det ordet står 850 gånger i fantasyböcker) stod en jätte i ringbrynja, läderstövlar och dubbelfattad yxa och hotade Talbocken. Talbocken ryckte på axlarna då PLÖTSLIGT en pil kom farande från skogen och borrade sig in i jättens ringbrynja. Talbocken ryckte på axlarna och tog en kaka till med sin högra hand vars fingrar omslöt kakan för att sedan etc.</span><span class="Apple-style-span" style="font-weight: normal;"><o:p></o:p></span></div><div class="MsoNormal"><br />
</div><div class="MsoNormal"><span class="Apple-style-span" style="font-weight: normal;">Slutsatser: Alla böcker där ordet ”plötsligt” plötsligt inleder varje mening är inte spännande. De är dåliga och finns bara för att lura av finniga tonårspojkar pengar. Det läggs mer tid på böckernas kitchiga omslag än själva innehållet.</span><span class="Apple-style-span" style="font-weight: normal;"><o:p></o:p></span></div><div class="MsoNormal"><br />
</div><div class="MsoNormal"><span class="Apple-style-span" style="font-weight: normal;">Slaget om Skandia är varken sämre eller bättre än nån annan fantasybok. Det är bara em genre som talbockar skyr som pesten. Plötsligt tog detta inlägg slut.</span><o:p></o:p></div><!--EndFragment--> <br />
<!--StartFragment--><!--EndFragment--> <!--EndFragment--> </b></span><br />
<!--EndFragment-->Talbockenhttp://www.blogger.com/profile/08185706592443550185noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-3115457461130749405.post-83072631501760284832010-03-23T15:14:00.001+01:002010-03-23T15:15:56.683+01:00Oroligt och roligt men lite tråkigt från Afrika<span class="Apple-style-span" style="font-family: 'Lucida Grande'; font-size: small;"><span class="Apple-style-span" style="font-size: 11px;"> </span></span><br />
<span class="Apple-style-span" style="font-family: 'Lucida Grande'; font-size: small;"><span class="Apple-style-span" style="font-size: 11px;"><div class="MsoNormal"><b><span class="Apple-style-span" style="font-family: Georgia, 'Times New Roman', serif;"><span class="Apple-style-span" style="font-size: medium;">Om man skulle utveckla frågan ”Om du vore en bil vilken skulle du vilja vara då?” till ”Om du skulle vara ett förlag, vilket skulle du vilja vara då?” skulle jag svara: ”Weyler”. Svante Weylers förlag ger ut otroligt intressant och, vad ska man säga, samhällsengagerad litteratur. Kvalitet. Därför är ”I vulkanens skugga” lite av en besvikelse. Myrenberg tar inte steget från reporter till skönlitterär reporter. Men skit samma. Det är ändå spännande läsning. Både med hopp och förtvivlan över Afrikas framtid.</span></span></b><o:p></o:p></div><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEheKKODMUzwjoxy2o3MXYQqX5mSHtOIJQ_L_WIdRSClexePy17YLYhyphenhyphenSn-1fqdujlXCVkCu3Zr8B_f76y6Iaew-IcSrqyJuLMf4A2z8VsQZ4iK7A6renbzoj0hgrexV2rBV-UAmBsCgn38/s1600-h/03.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEheKKODMUzwjoxy2o3MXYQqX5mSHtOIJQ_L_WIdRSClexePy17YLYhyphenhyphenSn-1fqdujlXCVkCu3Zr8B_f76y6Iaew-IcSrqyJuLMf4A2z8VsQZ4iK7A6renbzoj0hgrexV2rBV-UAmBsCgn38/s320/03.jpg" /></a></div><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjQ0ZWXzmIFrMtjj_4ssGZgjxqfM2Fq154iO6LGr39yIxHkJJy3aOG7dNGpXogx_hKf8tEjRCM-yzOvLDd9sBZvnQrtf3z5qnVMBVN07IPDwHIjxmluCk6uU7smOOMhqs6hSLdfSo_tX0Y/s1600-h/vulkanens.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjQ0ZWXzmIFrMtjj_4ssGZgjxqfM2Fq154iO6LGr39yIxHkJJy3aOG7dNGpXogx_hKf8tEjRCM-yzOvLDd9sBZvnQrtf3z5qnVMBVN07IPDwHIjxmluCk6uU7smOOMhqs6hSLdfSo_tX0Y/s320/vulkanens.jpg" /></a></div><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjQ0ZWXzmIFrMtjj_4ssGZgjxqfM2Fq154iO6LGr39yIxHkJJy3aOG7dNGpXogx_hKf8tEjRCM-yzOvLDd9sBZvnQrtf3z5qnVMBVN07IPDwHIjxmluCk6uU7smOOMhqs6hSLdfSo_tX0Y/s1600-h/vulkanens.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"></a><span class="Apple-style-span" style="font-weight: bold;"><span class="Apple-style-span" style="font-family: Georgia, 'Times New Roman', serif;"><span class="Apple-style-span" style="font-size: medium;">I vulkanens skugga</span></span></span></div><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><span class="Apple-style-span" style="font-weight: bold;"><span class="Apple-style-span" style="font-family: Georgia, 'Times New Roman', serif;"><span class="Apple-style-span" style="font-size: medium;">av Richard Myrenberg</span></span></span></div><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><span class="Apple-style-span" style="font-weight: bold;"><span class="Apple-style-span" style="font-family: Georgia, 'Times New Roman', serif;"><span class="Apple-style-span" style="font-size: medium;">Weyler 2009</span></span></span></div><span class="Apple-style-span" style="font-family: Georgia, 'Times New Roman', serif;"><b><div class="MsoNormal"><br />
</div><div class="MsoNormal" style="text-align: left;"></div><div class="MsoNormal"><span class="Apple-style-span" style="font-weight: normal;"><span class="Apple-style-span" style="font-size: medium;">Som ett band genom centrala Afrika från väst till öst ligger nationerna Kongo-Kinshasa, Rwanda, Kenya och Somalia med Somaliland. Radiojournalisten (”Godmorgon, Världen” ) Richard Myrenberg har sedan 1996 vistats till och från i dessa ”oroliga” länder, som hela tiden ligger ”i vulkanens skugga”. </span></span><span class="Apple-style-span" style="font-weight: normal;"><span class="Apple-style-span" style="font-size: medium;"><o:p></o:p></span></span></div><div class="MsoNormal"><span class="Apple-style-span" style="font-size: medium;"><br />
</span></div><div class="MsoNormal"><span class="Apple-style-span" style="font-weight: normal;"><span class="Apple-style-span" style="font-size: medium;">Talbockens absolut största idol är den framlidne polske resejournalisten </span></span><span class="Apple-style-span" style="line-height: 19px;"><span class="Apple-style-span" style="font-weight: normal;"><span class="Apple-style-span" style="font-size: medium;">Ryszard Kapuściński</span></span></span><span class="Apple-style-span" style="font-weight: normal;"><span class="Apple-style-span" style="font-size: medium;">, och det är lite i hans anda Myrenberg försöker beskriva utvecklingen i dessa stater. Det misslyckas han med, men det är ändå intressant läsning för oss afrikofiler.</span></span><span class="Apple-style-span" style="font-weight: normal;"><span class="Apple-style-span" style="font-size: medium;"><o:p></o:p></span></span></div><div class="MsoNormal"><span class="Apple-style-span" style="font-size: medium;"><br />
</span></div><div class="MsoNormal"><span class="Apple-style-span" style="font-weight: normal;"><span class="Apple-style-span" style="font-size: medium;">Jag känner direkt att jag vill åka till Somaliland, den norra delen av Somalia som 1991 utropade sig självständigt men ännu inte erkänts av något land. (Vilket i sig är märkligt) Där har en befrielsearmé tagit makten och LÄMNAT IFRÅN SIG DEN EFTER ALLMÄNNA VAL. Voilá. Känn på den. Där råder lugn och demokrati. Somaliland är förmodligen den mest spännande platsen i Afrika just nu, när det gäller positiv utveckling. Vad sägs i media om Somaliland? Nada. Ett land utan diktator med lediga sköna khattugganande eftermiddagar vid Adenviken. Öppna politiker som söker kompromisser och skyndar försiktigt. Som inte låter sig styras av varken jihadister eller dollarister. Men gärna turister. Surfing och khat två veckor i Somaliland, klart trevligare alternativ än LA. </span></span></div><div class="MsoNormal"><span class="Apple-style-span" style="font-size: medium;"><br />
</span></div><div class="MsoNormal"><span class="Apple-style-span" style="font-weight: normal;"><span class="Apple-style-span" style="font-size: medium;">Jäkligt intressant också om dessa förbenade fransmäns fjantiga frankofoni som Myrenberg ger stor skuld till att folkmordet i Rwanda aldrig stoppades. De stoppade aldrig hutuernas stundande folkmord i rädsla över att de anglofila tutsierna skulle nedgradera det franska språkets ställning. (Gissa hur det är nu, ingen vill prata franska i Rwanda) Men Rwanda har ändå blivit en framgångshistoria idag. Där folkdomstolar slickar såren från det ohyggliga. Där rwandierna, ”Afrikas preussare”, bygger vägar och där det är ordning och reda och stadig tillväxt (men ingen pressfrihet). </span></span><span class="Apple-style-span" style="font-weight: normal;"><span class="Apple-style-span" style="font-size: medium;"><o:p></o:p></span></span></div><div class="MsoNormal"><span class="Apple-style-span" style="font-size: medium;"><br />
</span></div><div class="MsoNormal"><span class="Apple-style-span" style="font-weight: normal;"><span class="Apple-style-span" style="font-size: medium;">Sorgebarnen är Somalia och Kongo. Myrenberg skildrar misslyckade reportagersor i östra Kongos djungler i jakt efter Laurent Nkunda, gerillaledaren, som han aldrig får prata med. I Somalia mellanlandar han bara i Mogadishu med en gammal Iljusjin körd av ukrainska machomän. Men Myrenberg beskriver det han ser. Och det är bra så.</span></span><span class="Apple-style-span" style="font-weight: normal;"><span class="Apple-style-span" style="font-size: medium;"><o:p></o:p></span></span></div><div class="MsoNormal"><span class="Apple-style-span" style="font-size: medium;"><br />
</span></div><div class="MsoNormal"><span class="Apple-style-span" style="font-weight: normal;"><span class="Apple-style-span" style="font-size: medium;">Myrenberg älskar sitt Afrika. Han har ingen västerländsk ”tycka synd om”-inställning. Han skriver respektfullt och inkännande, men lite statiskt och torrt. Den stora insikt jag som läsare får med mig är hur förödande allt bistånd till många afrikanska länder har varit, för, som journalisten James Shikwati från Kenya säger i boken: ”Det är den som ger pengar som tänker åt den som får pengar. Det ger ingen utveckling. Bistånd dödar det viktiga tankemomentet.”</span></span><span class="Apple-style-span" style="font-weight: normal;"><span class="Apple-style-span" style="font-size: medium;"><o:p></o:p></span></span></div><div class="MsoNormal"><span class="Apple-style-span" style="font-size: medium;"><br />
</span></div></b></span></span></span><span class="Apple-style-span" style="font-family: 'Lucida Grande'; font-size: small;"><span class="Apple-style-span"><b><span class="Apple-style-span" style="font-weight: normal;"><span class="Apple-style-span" style="font-family: Georgia, 'Times New Roman', serif;">Hoppas Myrenberg fortsätter skriva från Afrika men att han utvecklar en mer personlig stil. Allt är intressant men tilltalet är klyschigt och det blir ”resebetraktelser från Afrika” av en svensk murvel. Det är inte illa men det kunde bli mycket bättre. Nästa resereportage från Afrikas horn skriver Talbocken. </span></span><span class="Apple-style-span" style="font-family: Georgia, 'Times New Roman', serif;"><br />
</span> </b></span><span class="Apple-style-span" style="font-family: Georgia, 'Times New Roman', serif;"></span><br />
</span><span class="Apple-style-span" style="font-family: 'Lucida Grande'; font-size: small;"><span class="Apple-style-span" style="font-size: 11px;"> </span></span>Talbockenhttp://www.blogger.com/profile/08185706592443550185noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-3115457461130749405.post-85966014632778085972010-03-20T09:59:00.001+01:002010-03-20T10:01:05.557+01:00Världens dummaste bok<div class="MsoNormal"><b><span class="Apple-style-span" style="font-family: Georgia, 'Times New Roman', serif;">Talbocken har kanske läst ett fåtal böcker som är sämre än Janne Olssons bok men detta är utan konkurrens den dummaste bok han läst. Det är som att Zippy the Pinheads och Klabbarparns mentala begåvningar strålat samman i denna ”hönsatjuv” från Helsingborg – Janne Olsson. Karln är en jubelidiot. Och det är där tjusningen i denna bok ligger, man vet aldrig vilka galenskaper som ska dyka upp. Det lockar till många elaka skratt. Själva Norrmalmstorgsdramat beskrivs tyvärr inte så mycket, det är mest hatfulla tirader mot gamla plitar och Clark Olofsson, det ges mer plats till en massa tomt skryt om hur duktig och populär Janne är och hur många kvinnor han har legat med.</span></b></div><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEi1Fq7keMH2-wWTMK_tpl5WRMDv8GQyl2Vb3wNOG4dwZnBj7pH3vtCiv6mVivbMeQBDWnVhKq3KZ6skSRE3OXxumZQ6GcHlRQtnDLaLwohKOISvA6GIKLfYSpgHoy2XPbqzFsM9RN7bRRQ/s1600-h/01.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEi1Fq7keMH2-wWTMK_tpl5WRMDv8GQyl2Vb3wNOG4dwZnBj7pH3vtCiv6mVivbMeQBDWnVhKq3KZ6skSRE3OXxumZQ6GcHlRQtnDLaLwohKOISvA6GIKLfYSpgHoy2XPbqzFsM9RN7bRRQ/s320/01.jpg" /></a></div><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEi1Fq7keMH2-wWTMK_tpl5WRMDv8GQyl2Vb3wNOG4dwZnBj7pH3vtCiv6mVivbMeQBDWnVhKq3KZ6skSRE3OXxumZQ6GcHlRQtnDLaLwohKOISvA6GIKLfYSpgHoy2XPbqzFsM9RN7bRRQ/s1600-h/01.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"></a><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEi9S00scoPTQPDrtncwtBXmimLRx7hTMw2pxrFZQvWq6hX2QaDRGfNluoPE_u7_uN5CN5h3M9_TPdS0jPiZwlYg_r7zo0fiyrGquPFKvD78ZudPUuHgRbksVdCce1J7WAW8RJf2iHZTgmA/s1600-h/norrmalmstorg.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEi9S00scoPTQPDrtncwtBXmimLRx7hTMw2pxrFZQvWq6hX2QaDRGfNluoPE_u7_uN5CN5h3M9_TPdS0jPiZwlYg_r7zo0fiyrGquPFKvD78ZudPUuHgRbksVdCce1J7WAW8RJf2iHZTgmA/s320/norrmalmstorg.jpg" /></a></div><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEi9S00scoPTQPDrtncwtBXmimLRx7hTMw2pxrFZQvWq6hX2QaDRGfNluoPE_u7_uN5CN5h3M9_TPdS0jPiZwlYg_r7zo0fiyrGquPFKvD78ZudPUuHgRbksVdCce1J7WAW8RJf2iHZTgmA/s1600-h/norrmalmstorg.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"></a><span class="Apple-style-span" style="font-family: Georgia, 'Times New Roman', serif; font-weight: bold;">Stockholmssyndromet. En självbiografi</span></div><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><span class="Apple-style-span" style="font-family: Georgia, 'Times New Roman', serif; font-weight: bold;">av Janne Olsson</span></div><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><span class="Apple-style-span" style="font-family: Georgia, 'Times New Roman', serif; font-weight: bold;">Telegram bokförlag, 2009</span></div><div class="MsoNormal"><o:p></o:p></div><div class="MsoNormal"><span class="Apple-style-span" style="font-family: Georgia, 'Times New Roman', serif;"><b><br />
</b></span></div><div class="MsoNormal" style="text-align: left;"><span class="Apple-style-span" style="font-family: Georgia, 'Times New Roman', serif;"><b> </b></span></div><span class="Apple-style-span" style="font-family: Georgia, 'Times New Roman', serif;"><b></b></span><br />
<span class="Apple-style-span" style="font-family: Georgia, 'Times New Roman', serif;"><b><div class="MsoNormal"><span class="Apple-style-span" style="font-weight: normal;">1973 går en korkad skåning in på en bank på Norrmalmstorg och skjuter en salva i taket och tar gisslan. Han ska ha tre miljoner och lösa ut Clark Olofsson. Clark själv har ingen aning om vem galningen är tills han förs till banken och ser att det är ”hönsatjuven” (Clarks eget öknamn på Janne). Enligt Jannes beskrivning håller han dock gisslan i tron att han är en ”blodtörstig arab” första dagarna, förklädd i peruk, glasögon och brunkräm. När han sedan demaskerar sig blir alla så lättade att de kramar honom. </span></div><div class="MsoNormal"><br />
</div><div class="MsoNormal"><span class="Apple-style-span" style="font-weight: normal;">Varför ville han hjälpa Clark Olofsson? Janne såg upp till honom. Clark kunde suga av sig själv och pratade om tuffa knarkaffärer. Janne hatar knark, men trodde Clark bara skröt och ljög. Och därför var Clark hans idol. Sådan är Olssons logik. </span><span class="Apple-style-span" style="font-weight: normal;"><o:p></o:p></span></div><div class="MsoNormal"><span class="Apple-style-span" style="font-weight: normal;">Varför valde han Kreditbanken på Norrmalmstorg? Jo, den låg centralt och vid Pressbyrån utanför kunde han byta om till ondskefull arab på den offentliga toaletten. Och toaletten kostade bara en krona! </span></div><div class="MsoNormal"><br />
</div><div class="MsoNormal"><span class="Apple-style-span" style="font-weight: normal;">Vad var den stora taktiska missen med hans gisslantagan?</span><span class="Apple-style-span" style="font-weight: normal;"><o:p></o:p></span></div><div class="MsoNormal"><span class="Apple-style-span" style="font-weight: normal;">Jo, att han inte tänkt på att ta med ett vitt skynke. Då kunde han, Clark och gisslan gått ut under det skynket, hoppat in i en Ford Mustang och försvinna utan att polisen kunde se vem som var Janne, som de så gärna ville döda.</span><span class="Apple-style-span" style="font-weight: normal;"><o:p></o:p></span></div><div class="MsoNormal"><br />
</div><div class="MsoNormal"><span class="Apple-style-span" style="font-weight: normal;">Blev Janne Olsson avsugen av en av tjejerna i gisslan vid bankfacken?</span><span class="Apple-style-span" style="font-weight: normal;"><o:p></o:p></span></div><div class="MsoNormal"><span class="Apple-style-span" style="font-weight: normal;">Ja, och det var hon som tjatade om att göra det. Dt är detta som är Stockholmssyndromet.</span><span class="Apple-style-span" style="font-weight: normal;"><o:p></o:p></span></div><div class="MsoNormal"><br />
</div><div class="MsoNormal"><span class="Apple-style-span" style="font-weight: normal;">Är Janne Olsson världens tuffaste person?</span><span class="Apple-style-span" style="font-weight: normal;"><o:p></o:p></span></div><div class="MsoNormal"><span class="Apple-style-span" style="font-weight: normal;">Ja, han åt upp en mus i lumpen. Kräktes upp den och åt den sen igen. Han tappade ett kassaskåp på sin tå så att den gick av. Han sydde fast den igen med sytråd. </span><span class="Apple-style-span" style="font-weight: normal;"><o:p></o:p></span></div><div class="MsoNormal"><br />
</div><div class="MsoNormal"><span class="Apple-style-span" style="font-weight: normal;">Har Janne blivit månadens tornedaling?</span><span class="Apple-style-span" style="font-weight: normal;"><o:p></o:p></span></div><div class="MsoNormal"><span class="Apple-style-span" style="font-weight: normal;">Ja, och dessutom hjälpte han en norsk lappfamilj med en massa saker och en gång sköt han en järv och den står nu uppstoppad i ett hotell i Rognan.</span><span class="Apple-style-span" style="font-weight: normal;"><o:p></o:p></span></div><div class="MsoNormal"><br />
</div><div class="MsoNormal"><span class="Apple-style-span" style="font-weight: normal;">Janne Olsson är också: Jätteduktig på badminton, så duktig på att väva Haga-mattor på kåken i Karlskrona att han fick så mycket beröm att han blev ”stolt som en pinne” (sic). Hans popularitet ledde också till att han blev värvad av pingstkyrkan (tror han det var) till att bara stå där under predikningarna så människor kunde ge honom och kyrkan pengar. Janne är också duktig på grisuppfödning.</span><span class="Apple-style-span" style="font-weight: normal;"><o:p></o:p></span></div><div class="MsoNormal"><br />
</div><div class="MsoNormal"><span class="Apple-style-span" style="font-weight: normal;">Det finns ingen hejd på vad denna gamle man häver ur sig i denna bok. Hans fängelsetid verkar mest ha avtjänats i ”samlagsrummet”. Överhuvudtaget verkar det som att han knappt satt inne alls under 70-talet. Nya kvinnor och flyttar till nya anstalter mellan Ystad och Haparanda. Han får fritt köra bil som han vill. Hur är det möjligt? Han höll gisslan och sköt en polis i banken. Han utsatte människor för livsfara. Det går givetvis inte att ta ett ord i denna bok för sanning. </span><span class="Apple-style-span" style="font-weight: normal;"><o:p></o:p></span></div><div class="MsoNormal"><br />
</div><div class="MsoNormal"><span class="Apple-style-span" style="font-weight: normal;">Under fängelsetiden gifter han sig med en ung söt dam han sedan får tre barn med. Det var bara två fel på henne: Hon var vegetarian, vilket var överkomligt, och hon var Jehovas Vittne. De fick tre barn, samtliga idag höjdare i mc-klubben Bandidos.</span><span class="Apple-style-span" style="font-weight: normal;"><o:p></o:p></span></div><div class="MsoNormal"><br />
</div><div class="MsoNormal"><span class="Apple-style-span" style="font-weight: normal;">Idag bor Janne i norra Thailand med sin nya fru och unge son (som han fick trots att han tidigare steriliserat sig). I byn finns många bordeller. Hade Janne varit kvinna och fötts i denna by skulle han ”vara den största horan i hela Thailand”. </span></div><div class="MsoNormal"><span class="Apple-style-span" style="font-weight: normal;">Men nu är han bara Janne, som skrivit den dummaste bok jag någonsin läst. Janne som ”ber till Budda varje dag” och bara blir arg när thailändarna kniper honom i bröstvårtan. Igen, det är inte fel på Janne. Det är fel på kosmos. Som gör att allt finns. Att Janne Olsson finns. Att Telegram förlag finns. Att böcker görs som profiterar på en fullständig fårskalle.</span><span class="Apple-style-span" style="font-weight: normal;"><o:p></o:p></span></div><div class="MsoNormal"><br />
</div><div class="MsoNormal"><span class="Apple-style-span" style="font-weight: normal;">Men – vill ni av någon anledning läsa den dummaste bok ni någonsin kommer att läsa – då vet ni vilken ni ska välja.</span><span class="Apple-style-span" style="font-weight: normal;"><o:p></o:p></span></div></b></span><br />
<br />
<div class="MsoNormal" style="text-align: center;"><span class="Apple-style-span" style="font-family: Georgia, 'Times New Roman', serif;"><b><br />
</b></span></div><div class="MsoNormal"><o:p></o:p></div>Talbockenhttp://www.blogger.com/profile/08185706592443550185noreply@blogger.com3tag:blogger.com,1999:blog-3115457461130749405.post-25665428762266219652010-03-19T10:58:00.000+01:002010-03-19T10:58:36.527+01:00Tidernas toppskapliga slanggruva<!--StartFragment--> <br />
<div class="MsoNormal"><b><span class="Apple-style-span" style="font-family: Georgia, 'Times New Roman', serif;">Talbocken har läst en engelsk ungdomsbok i Jennings-serien. Ibland önskar en oldtimer en bok inläst från sin barndom. Då får en Talbock rycka ut och läsa in. Jennings är en våt dröm för anglofiler och gillare av svenskt 50-talsslang. Boken utspelar sig på ett engelskt internat fyllt av gossar i 10-14 års ålder och de säger saker som ”det är osigt i kvadrat” och ”det var jättetroll” i denna tidernas skapliga översättning. Storyn är urkorkad men språket så torrt och briljant i sin södermalms-anglofili att den ändå måste få tre talbockar.</span></b><b><span class="Apple-style-span" style="font-family: Georgia, 'Times New Roman', serif;"><o:p></o:p></span></b></div><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEivsDRXwCw8t8q1XOs5F-pJkqQCXXoAsys-VYbrEWvbZyC3pdh4nc_alidOeCyZY50HeSgZCzagn4DUmNCxtvoqeVsB6ABC04VmxmX0imOXpH9XVkGBLIy0tmnuRKnaJuAM_BN51q0Nfpo/s1600-h/03.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEivsDRXwCw8t8q1XOs5F-pJkqQCXXoAsys-VYbrEWvbZyC3pdh4nc_alidOeCyZY50HeSgZCzagn4DUmNCxtvoqeVsB6ABC04VmxmX0imOXpH9XVkGBLIy0tmnuRKnaJuAM_BN51q0Nfpo/s320/03.jpg" /></a></div><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjVTTP2QiFLN0ucp2lohg7pKLYXnqgjrVjcoW8Pg3SrU2vuqBBTTw4raP3tFLq4js9ltD8nETWM-nBV6neDgMmNSQxUB0ku4t2VtoRsybdgmHvrLp2EM6Wwz77R91bCF_CG5pU0mGJDRUM/s1600-h/jennings.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjVTTP2QiFLN0ucp2lohg7pKLYXnqgjrVjcoW8Pg3SrU2vuqBBTTw4raP3tFLq4js9ltD8nETWM-nBV6neDgMmNSQxUB0ku4t2VtoRsybdgmHvrLp2EM6Wwz77R91bCF_CG5pU0mGJDRUM/s320/jennings.jpg" /></a></div><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjVTTP2QiFLN0ucp2lohg7pKLYXnqgjrVjcoW8Pg3SrU2vuqBBTTw4raP3tFLq4js9ltD8nETWM-nBV6neDgMmNSQxUB0ku4t2VtoRsybdgmHvrLp2EM6Wwz77R91bCF_CG5pU0mGJDRUM/s1600-h/jennings.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"></a><span class="Apple-style-span" style="font-family: Georgia, 'Times New Roman', serif; font-weight: bold;">Anthony Buckeridge / Jennings blir detektiv</span></div><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><span class="Apple-style-span" style="font-family: Georgia, 'Times New Roman', serif; font-weight: bold;">Albert Bonniers förlag, 1960 </span></div><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><span class="Apple-style-span" style="font-family: Georgia, 'Times New Roman', serif; font-weight: bold;">(eng. orig. ”Jennings follows a clue” 1951)</span></div><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><span class="Apple-style-span" style="font-family: Georgia, 'Times New Roman', serif; font-weight: bold;">Översättning: Per Kellberg</span></div><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"></div><div class="MsoNormal"><o:p></o:p></div><!--EndFragment--> <br />
<div class="MsoNormal" style="text-align: center;"><span class="Apple-style-span" style="font-family: Georgia, 'Times New Roman', serif;"><b><br />
</b></span></div><div class="MsoNormal" style="text-align: left;"><span class="Apple-style-span" style="font-family: Georgia, 'Times New Roman', serif;"><b> <!--StartFragment--> </b></span></div><span class="Apple-style-span" style="font-family: Georgia, 'Times New Roman', serif;"><b><div class="MsoNormal"><span class="Apple-style-span" style="font-weight: normal;">”Lika fulla av god vilja som i den första boken – och kommande lika mycket kalabalik åstad” blir vi lovade i baksidestexten till denna den andre av Buckeridges populära serie om Jennings, som han fortsatte skriva ända till 70-talet. I denna bok leker Jennings och Darbishire Sherlock Holmes med förödande resultat. Texten andas engelsk kolonialism och snobbighet och alla gossar vill leka stridsflygplan. Deras latinska promonina ”hic haec hoc” under latinlektionen blir till ljudet av en ”världslajban” kulspruteeld och gossarna kommer kalabalik åstad. </span><span class="Apple-style-span" style="font-weight: normal;"><o:p></o:p></span></div><div class="MsoNormal"><br />
</div><div class="MsoNormal"><span class="Apple-style-span" style="font-weight: normal;">Som tidsdokument är detta intressant. Slående är hur den tidens ungdomsförfattare skrev på ett sofistikerat, vuxet vis så ungdomen lärde sig något och föräldrarna också kunde få utbyte av boken. Det är så långt ifrån själlös ”Sune-litteratur” med chips i soffan och läsk i peten som man kan komma. Ungdomen togs på allvar. Sune-böcker har väl kanske en större målsättning att berätta om samtiden, i och för sig, men rent stilistiskt så håller en Jenningsbok från 50-talet mycket högre klass. </span><span class="Apple-style-span" style="font-weight: normal;"><o:p></o:p></span></div><div class="MsoNormal"><br />
</div><div class="MsoNormal"><span class="Apple-style-span" style="font-weight: normal;">Det finns en underbar lekfullhet med språket i denna gamla barnbok som har mycket att lära nutidens Sune-författare. Den vågar ställa krav på läsaren, den fördummar inte. Intressant är också hur förstärkningsordet ”troll” används för ”coolt”, häftigt”, ”toppen” i olika sammanhang. Något jag aldrig sett förut. Det hittas också på kraftuttryck: ”Värdelös som en radioaktiv talgpudding” till exempel.</span></div><div class="MsoNormal"><span class="Apple-style-span" style="font-weight: normal;"><br />
</span></div><div class="MsoNormal"><span class="Apple-style-span" style="font-weight: normal;">"Jennings blir detektiv" är inget jag kan rekommendera annat än för slang-lingvister eller hopplösa anglofiler som liksom undertecknad kan gå igång på ”ingefärskaka och mjölkchoklad” och att alla vuxna är ”sir” och att det vankas rotting då och då från rektor och att grabbarna binder varandra med slipsarna och pennalismen och den homoerotiska – nej, hoppsan, den delen av internatlivet får vi inte läsa om här. Här var det skapligt troll och alla tiders tufft.</span></div><!--EndFragment--> </b></span><br />
<div class="MsoNormal"><br />
</div><!--EndFragment-->Talbockenhttp://www.blogger.com/profile/08185706592443550185noreply@blogger.com1