King är kung

Talbocken måste erkänna att han aldrig någonsin tidigare läst en Stephen Kingbok. Inte heller sett så många av de filmer som baserar sig på hans böcker. Talbocken erkänner också att han  haft ett lätt snobbigt förhållningssätt till de där alldeles för tjocka pocketböckerna som människor satt som helt förhäxade vid i tunnelbanan på 80- och 90-talet, och kanske även än i våra dagar. Talbocken har förstått att det har varit spännande och skrämmande böcker som gett en högre puls. Det är först idag Talbocken förstått att Stephen King också är förstklassig litteratur. Cujo är en av de bästa spänningsromaner Talbocken har läst.

Stephen King

Cujo

Översättning Jimmy Hofsö

Askild & Kärnekull, 1984 (1981)

Cujo är en 100-kilos S:t Bernhardshund som får rabies. And the rest is misery. Den ofattbart produktive Stephen King har något som nästan alla författare av ”spänningslitteratur” saknar. Han har total inlevelseförmåga i alla karaktärer. Han förklarar dem genom vad de gör, vad de tänker och vad de vill. Och sen genom alla dessa små detaljer. Barn, medelålders eller gamla, alla porträtteras lika ingående. Även djuren. Idetta fall Cujo, vars splittrade hundtankar kommer genom ett rabiesfilter.

Det känns så självklart. Jag tänker: Varför skriver inte alla författare så här? Så här blir ju människorna trovärdiga. De får liv. Det är ju bara att leva sig in dem och liksom en skådespelare ge dem kött. Det är ju så en författare ska göra! Och sen intrigen: Enkel, effektiv och genial.

Jag gillar också hans sätt att skildra människors tankar, hur han använder kursiver och kursiver inom parentes och tankestreck för att liksom väva in människans fladdrande funderingar i texten och får den att låta som en människas (eller hunds) ständiga tankeflöde.

Cujo visar hur fel det kan gå av ingen anledning alls. Bara maximal otur och jävulskt olyckliga omständigheter. Donna som är den som går den värsta kampen mot Cujo har förvisso varit otrogen. Men det är inget hollywoodskt moralpekoral, det fördjupar bara de omständigheter som gör att hon hamnar där hon hamnar.

Till sist detaljerna. De små. I ambulansen hem efter en ofattbar skräckfylld upplevelse finner Donnas man, reklamaren Vic, att det står ”Upjohn” på staniolen där sprutan med lugnande låg. ”Vi gjorde en annonskampanj åt de här killarna en gång” berättar han för ambulanskillen.

När jag lägger ifrån mig Cujo har jag en känsla av att ha upplevt något verkligt tragiskt, något jag delar med jag vet inte hur många miljoner läsare som läst denna bok. Det är inte så ofta man tänker på det när man läst en bok. Att vi har delat en erfarenhet.

Om du liksom Talbocken aldrig tidigare läst en Stephen Kingbok. Gör då det. Ger oändligt mycket mer än Liza Marklund eller annan pappskallelitteratur.