Hjärnbörd

Talbocken har läst en bok om historiska världspolitikers psykiska ohälsa. Nisse Simonsson heter en pensionerad läkare som nu är populär föredragshållare och även haft sitt eget sommarprogram i radion. Simonsson vet med en läkares självklara pondus hur allt ligger till och häver ur sig floskler, lösa påståenden och rykten som eviga sanningar. Det är på många sätt avskyvärt. Det är synd, för tanken är god att beskriva kända presidenters och diktatorers själsliga ohälsa och dess effekter på mänskligheten. Men Simonsson fastnar i ett överlastat hat mot kommunister. 

Hjärngänget av Nisse Simonsson

Jengel Förlag, 2008

Simonsson hatar också bokstavsdiagnoser på barn (lösning: sluta spela dataspel, lek i skogen i stället) och Sveriges militära nedrustning (snart är ryssen tillbaka i Baltikum)

I klarspråk är detta en gubbjävel som i förtäckt bokform har skrivit en lång insändare om sakernas verkliga tillstånd. Det är ”Ring P1” i populärhistorisk skepnad. Synd. För det finns jätemycket intressant att läsa om hur de stora statsmännen egentligen mådde. Men jag vet inte hur mycket jag ska våga tro på Simonsson när han väl håller sig till ämnet. Hitler hade sexlekar med kiss och bajs och led av hjärnsyfilis. Lenin hade också syfilis. Stalin var psykopat (jaså?) Churchill manodepressiv och alkis. Roosevelts hjärna var åderförkalkad och han led (förmodligen) av malignt melanom.

Intressant att läsa är hur sjuk Roosevelt var vid Jaltakonferensen och hur Stalin utnyttjade det och Europas framtid utstakades. Även den amerikanske presidenten Woodrow Wilson var under Versailleöverläggningarna svårt dement och hade svårt att stå emot fransmäns och engelsmäns förnedrande krav på Tyskland (grunden till andra världskriget). Hade Nisse på ett seriöst vis hållit sig till ämnet och varit lite källkritisk kunde detta ha blivit bra. Men Talbocken frågar sig: Är det makten och ansvaret som gör dem sjuka? Eller väljs de till ledare för att de är instabila psykopater? 

Men visst är det ett problem med alla dessa gamlingar som leder världen och har privatläkare som döljer sanningen för dem själva och omvärlden. Hur kunde Reagan bli omvald? Tänk om Mc Cain blivit president? Hur sjuk var inte Mao? Idi Amin?

Största delen av denna otroligt slarvigt skrivna bok ägnar dock Simonsson åt kommunisthat. Att Churchill skjuter ”dervischer” i Sudan i sin ungdom kan man skrocka åt men all form av av våld från ”kommunister” är avskyvärd. Boken vimlar också av korrektur och faktafel. Storbritanniens premiärminister heter George Brown och Robert Mugabe är president i Zambia.

Simonsson var säkert en bra läkare, men han känns som en av dessa föreläsar-charlataner som genom sin ”jordnära” stil ska berätta om svåra saker på ett enkelt vis och att då sanningen får stryka på foten. I alla fall om hans föreläsningar är lika uselt underbyggda som denna ”bok”.

Hoppas han skaffar en redaktör och försöker skriva en seriös bok om ämnet (medical biopathology). Även om han vänder sig till ”vanliga människor” måste man veta vad man talar om. Likt de politiker han beskriver som borde sluta i tid känns det som att detsamma borde gälla Simonsson och hans författande. Eller hitta en redaktör som läser igenom boken innan han spottar ut den.