∅resund 11

Tänk er Ocean 11-gänget men med danska kommunister istället för snygga hollywoodskådisar. Tänk er att alla miljoner de tjänar på sina välplanerade rån oförkortat går till befrielsearméer i tredje världen. Men själva vill de fortfarande hanka sig fram på sina gamla jobb och A-kassor och nöja sig med att leva på ”en portugisisk levnadsnivå”. Böckerna om Blekingegadeligan är en kliniskt, närmast autistiskt skriven faktaspäckad monumentalroman om  Nordens genom tiderna mest framgångsrika underjordiska kommunistcell. Tänk om de lagt ner all briljans och energi på att jobba fredligt och inte fastnat i den där våta revolutionära Che Guevara-drömmen med pickor och hemliga möten.

Blekingegadeligan 2. Den hårda kärnan

av Peter ∅vig Knudsen

Översättning Margareta Norlin

Karneval Förlag, 2009 (2007)

∅vig Knudsen bjuder på en magnifik research som tyvärr kan kännas för långrandig. Detta är det enda negativa Talbocken kan säga om denna den mest objektiva bok Talbocken någonsin läst. Allt är stenhård fakta. Men det kalla sättet att skriva korrelerar med ligamedlemmarnas egen järnvilja. Och efter att läst denna omåttligt långa bok så har man märkligt nog kommit in i ”tänket” på 70- och 80-talets våldsammaste vänstergrupp i Norden. Men trots det objektiva förhållningssättet tar ∅vig Knudsen ställning när han låter offren till ligans härjningar komma till tals. Det framkommer också hur kritisk han är till hur PET, Danmarks SÄPO, aldrig hjälpte Kriminalpolisen. Under hela 90-talet hade PET span på den lilla gruppen, uppgifter som den vanliga polisen inte fick ta del av.

Kritiken blir också tydlig mot både danska och franska myndigheter som hellre lät fria än att konfrontera den tidens farligaste terrorister, det palestinska PFLP. Det går heller inte att häpna över hur lågt straffet blev för Blekingegadeligan som ägnat sina liv åt att råna banker och stjäla vapen. Efter att domen föll 1990 var de alla frisläppta efter några år. De var alla integrerade medelklassmänniskor som levt ett osannolikt dubbelliv. Hade det skett om de var svartmuskiga muslimer?

Talbocken kan inte låta bli att undra vilka storverk dessa människor kunde ha åstadkommit om deras energi hade kanaliserats till andra projekt. De kanske inte hade dragit in lika mycket cash till väpnade rörelser, men de hade säkert åstadkommit mer för saken. Fixa spelningar med Kim Larsen till stöd för det palestinska folket på Christiania eller andra mer hyggliga aktioner i Talbockars anda.

Något jag hade glömt var hur jävulskt nära (de ställde in operationen minuter innan genomförandet) de var att kidnappa svenske Jörn Rausing i Lund, sonen till Tetra Pak, föra honom till en stuga i Norge och begära 30 miljoner kronor. Som förstås oavkortat skulle gå till PFLP.

Det var efter Rausinghistorien Kommunistisk Arbejdsgupp (som de kallade sig för) sakta började krackelera.

En inte namngiven medlem berättar att de gick för långt då de försökte sig på en kidnappning. En i ligan hoppade av. Många var lättade över att de trots månader av planering till sist ställde in. Innan hade ändamålen alltid helgat kriminaliteten. Men de var alltid försiktiga med att inte skada människor för svårt. Dock inte av moraliska skäl: ”Det är av politiska och inte av moraliska skäl vi inte använde oss av våld”. En sanning med modifikation där man måste bortse från allt psykiskt lidande väktare och civila som kom i vägen för KA fick genomlida. Plus den unge polisaspirant som blev skjuten och dog under Blekingegadeligans sista och största rån. Det mot postkontoret på K∅bmagergade i centrala Köpenhamn.

Men visst hade de en vilja att skada så lite som möjligt. De tillverkade ”mjuka” batonger som inte skulle slå sönder skallbenen, de verkade snabbt och hänsynslöst för att se till att ingen skulle "spela hjälte”. Det verkliga våldet lät de dem de jobbade för (främst PFLP) stå för. 

Några dagar innan polisen i brist på bevis 1989 måste släppa kärngruppen i ligan i brist på bevis, kör den fortfarande frie Carsten Nielsen i ett omtöcknat tillstånd in i en elstolpe med sin bil. I bilen hittar polisen smink och peruker och massor med komprometterande anteckningar samt likadana nycklar som de då anhållna hade i fickan. Polisen hittar ligans täcklägenhet på Blekingegade på Amager. En vapendepå och organisationslokal med anteckningar och journaler beskrivande 20 år av väpnad kamp. Blekingegadenligans tid var slut.

Detta är en kallt skriven bok om kalla människor med ett varmt revolutionärt hjärta. Det är lätt att känna för deras sak och svårt att känna för deras handlingar. Ändamålen helgar inte alltid medlen.

Vill du skapa en terrorcell? Läs den här boken och tänk om. När medelåldern inträder inser man hur fel ute man var. Det finns bättre sätt för arga skandinaver att arbeta för solidaritet. Köra partybåt till Gaza till exempel.