Törnfåglarna möter Scarface

Talbocken har läst en tegelstensthriller som avhandlar ett av de mest besynnerliga krig som pågår på jorden: "Kriget mot drogerna". I denna actionspäckade roman får vi följa den amerikanske narkotikasnuten Art, den mexikanske knarkbaronen, den sköna irländske gangstern från New York och den undersköna lyxhoran från San Diego, i 600 våldsamma sidor. Det är episkt våld med en gedigen research. Synd bara att det är ytliga karaktärer utan riktigt liv. Det är ”Törnfåglarna” möter ”Scarface”. Winslow kunde ha skrivit en dokumentärroman om detta fascinerande krig istället för att ge verkliga aktörer nya namn och spä ut det med softcoresex och ultravåld. Men budskapet är klart; det är svårt att läsa denna bok och inte låta legaliseringsjävulen dra en i örat. För vad leder detta krig till? Rätt gissat: Mer droger, mer våld, mer stålar att tjäna.

I hundarnas våld av Don Winslow

Översättning: Ulf Gyllenhak

Voltaire Publishing, 2008

”Art kunde inte bestämma sig för om kriget mot knarket är en obscen absurditet eller en absurd obscenitet. Oavsett vilket är det en tragisk, blodig fars”. Så tänker Art Keller, DEA-snuten och bokens hjälte. Denna bok är en obarmhärtig kritik mot den dubbelmoral som ligger bakom USA:s ”krig mot knarket”. Talbocken tänker: Om bara en tiondel av alla miljarders dollar, som läggs på att döda odlingar med Monsantos Roundup och människors liv och värdighet med militärt våld, skulle läggas på vård och drogavvänjning, skulle det inte behövas något krig mot knarket. Eller rättare sagt, ett krig mot knarket borde handla om vård och fattigdomsbekämpning, inte dagens sjuka våldsapparat. Det är liksom samma kontraproduktiva krig som det mot ”terrorismen”.

  

I hundarnas våld är skriven som en hårdkokt actionbok för män. Den namedroppar vapentyper och frossar i bestialisk action. Många huvuden som huggs av. Levande skalperingar. Spädbarn som kastas ner för broar. Eskortflickan Nora är den goda horan som kämpar för en högre sak, samtidigt som hon vet hur man kniper med fittan. Det känns larvigt.

Romanens storhet ligger i all research. Det finns verkliga bakgrunder och aktörer till det som händer: CIA, Vatikanen, drogbaronerna. Läsaren får följa sambanden mellan amerikansk underrättelsetjänst, mexikanska knarksmugglare och colombianska knarkodlare. Hur USA säljer vapen för att beväpna högermiliser som ska krossa chiapasindianer och andra socialister mot att de låter släppa in droger i landet.

”I hundarnas våld” ska vara en skönlitterär version av detta krig. Den är skriven som en förlaga till en TV-serie för HBO. (Winslow själv säger det i en intervju) Vi ska se hur bra TV-serien kan bli. Men det funkar inte. Det är som att läsa ett oändligt synopsis med massor av research. Karaktärerna får inget liv. Är man intresserad av kokainmarknadens konsekvenser för latinamerika, Europa och USA finns det bättre böcker att läsa. Talbocken ser fram emot Magnus Lintons kommande bok, Cocaina.

Det är frestande att påstå att det absolut bästa vore att legalisera rubbet. Det skulle ju rädda så många miljoner människoliv och förhindra många länder i latinamerika mot en total kollaps. Men det är så klart politiskt omöjligt. ”Kriget mot drogerna” behövs ju för att bekämpa kommunism och stimulera vapenförsäljning. Alla parter är fångade i en kristen extremistisk självgodhet om att knark är farligare än krig och terror och maffiastyre. Som debattinlägg (om än inte utskrivet) är Winslows bok säkert en ögonöppnare för många okunniga.

God information om ett sjukt krig. God spänning ibland. Gubbsjukt softcoresex för ofta. Bestialiskt bloddrypande våld hela tiden. Politiskt konspirations-snusk för den som orkar.