söndag 3 januari 2010

Präktigt om mobbning utan mening

Talbocken har läst en välmenande men totalt misslyckad ungdomsbok om mobbning. Den är för lång och skriven i tredje person i en högtravande ton som får Talbocken att tänka på uppläsningen av Stig Dagermans klassiska ”Att döda ett barn”. Rolf Kratz har gett ut en bok på privat vällingbyförlag om mobbning och utanförskap i skolan. Det målas fram en svartvit värld utan nyanser. Språket är antikvariskt. Kratz är dock duktig på att realistiskt beskriva diverse tortyrscener från ett hantverksmässigt perspektiv. Själva ”mulandet”. Det är ”muggvaskningar”, ”låsa in killen i skåpet” och ”smula ansiktet mot nitskinnjackan”. Två talbockar.
                       



Rolf Kratz
När ingen ser
Runa Förlag, 2000


Det är svårt att reflektera över denna bok. Den kom ut 2000 och finns förmodligen inte att få tag på. Jag kanske var den siste människan som läste den! ”När ingen ser” är skriven med grovt sandpapper och spelar på sentimentalitet på ett sätt som gör att det inte går att tro på någon av karaktärerna.

Markus är en spenslig kille som utsätts för en exempellös tortyr av elaka pojkar och total oförståelse av lärare och föräldrar. Det är skrivet för vuxna av en amatörpsykolog som frossar i pojkars ondska och vuxnas oförstånd. Det är tröttsamt.

Jag kan visserligen ibland få några bilder från mitt eget högstadium i skarven kring 80-talet. Skräcken för niorna. Grymheten. Kratz har säkert jobbat hela sitt liv på skolor och är duktig på slöjd. Men med dessa karaktärsbeskrivningar och ohyvlade dramaturgi blir det en ranglig piedestal.

Kratz hjälte är rektorn och en annan lärare som är de enda som tror på Markus och tar honom på allvar. Resten (inklusive hans familj) ser honom som en ”byfåne”. Men när Markus oväntat en dag blir skolans hjälte får de allt ändra sig.

Det känns onödigt att skriva mer om denna bok. Den går inte längre att få tag i. Det är vackert att en pensionerad slöjdmagister kan få en bok utgiven. Och hade Kratz fått hjälp hade det kanske kunnat bli bra. För han kan ju skriva. Men inte en roman. 



Inga kommentarer:

Skicka en kommentar