Mästerlig Medvetandegörande Ma-ma-magi

En norsk statsminister som har byggt alla kulturskrythus som finns och som leder världens lyckligaste folk, står inför en katastrof. Något saknas honom för att reda ut den. Något han ägde i sin ungdom. Då han inte var statsminister Walaker utan bröderna Walker och ägde W-potensen. En instinkt. Fantasi.

Den enskilda människans axialtid (tiden för Sokrates, Buddha, Zarathustra m fl) ligger i skarven mellan barn och vuxen, då världen är oändlig och samtidigt gripbar. Det gäller som vuxen att hitta tillbaka dit. Att genomgå en personlig renässans. Jan Kjaerstad har skrivit en av de bästa böcker Talbocken läst på länge. Rolig, magisk och så intelligent att man själv känner sig intelligent när man läser den. Detta är skandinavisk Rushdie. Fem talbockar.

Jan Kjaerstad/Jag är bröderna Walker

Atlantis, 2009

Övers. Inge Knutsson

Detta är en otroligt lång och symbolspäckad roman. Och jag brukar bli förbannad när det är för smart. Men det finns en sån berättarglädje och så gripande porträtt och en sån blandning av pubertetstrams och djup filosofi i ”Jag är bröderna Walker” att det inte går att inte falla rätt in i den. Likt en god HBO-serie som det inte går att stänga av.

Större delen av boken är den unge Walakers dagboksjournal från 1984 när han som 15-åring kan vara flera människor samtidigt. Liksom det kinesiska ordet ”ma” äger flera olika betydelser kan också den unge Walaker se tillvaron från flera olika perspektiv. Han är bröderna Walker och allt är inte som det ser ut att vara.

Detta är en berg och dalbaneresa i medvetandet. Skildrat av en bildningsdopad 15-åring som hyllar dubbelspiralen i allt. DNA-molekylen, Elvis Costello och runkfantasierna kring grannfrun är bara några teman i denna, minst sagt, temaspäckade roman. En drift han kallar W-potensen leder honom framåt till den dag han glatt begraver den och blir som oss vanliga. När han senare sitter som desillusionerd statsminister på Oslos högsta skyskrapa, naken i regnet i lotusställning, förstår han att han måste leta i sin gamla journal för att kunna rädda världen/Norge.

Jag kan tänka mig att detta inte passar alla. Det är långt och överlastat. Jag fattar långt ifrån alla referenser. Men det gjorde jag inte när jag såg The Wire heller. Varför är då detta så bra?

För oss som alltid kan tänka oss in i hur andra personer skulle göra eller ibland uppleva oss som olika personer i olika sammanhang (utan att lida av schizofreni) är det här en roman som visar att det är ok. Att det t o m är nödvändigt. Bokens berättare är helt klart nåt slags omnipotent monster av slagkraftighet men är samtidigt också den osäkre tonåringen som alltid tänker på Mia. På omöjlig kärlek. Ma- ma- Mia.

Allt som händer har en mening. Allt är tecken. Gatornas namn. Costellos låtar. Myntet du hittar i gruset. Jag ser ”Jag är bröderna Walker” som en hyllning till fantasin över förnuftet. Eller rättare sagt, en hyllning till fantasin som en förutsättning för förnuft. Att vrida tillvaron åt alla möjliga håll, likt en DNA:s dubbelspiral som slår knut på sig själv i sin strävan efter fulländning. En fulländning som är det ofullkomliga.

Detaljerna. Pappan som inte skrattat på flera år och ser Formans ”Amadeus” och äntligen skrattar igen. För de som är instängda ”anusmänniskor” och tar sig själva på för stort allvar och tror att de har en utstakad moral att följa i livet. De kan inte värja sig mot filmen. De skrattar hysteriskt. (Jag har själv erfarit just den upplevelsen med en nära person).

Från ren runkbuskis till global namedropping av filosofer, författare och historiska platser jag aldrig tidigare hört talas om står det ut små visdomar. Banala sådana. Kinesiska tecknet för kris består av tecknen för fara och nya möjligheter (vi har hört det förr). Men det gör ingenting. Det är i de enkla sanningarna i de komplicerade universella synapserna vi ser små hopp. Till kunskap. Till kärlek. Till tröst.

”Hur lyder den fråga som ditt eget liv är ett svar på?” Det är en bra fråga, och för  att svara på den måste jag gå tillbaka i tiden – och  bli bröderna Talbock. Och sedan börja leva ett nytt liv. Där jag vågar lita på chi. Fantasi. Liv. Ma-ma-magi.