Svennebananernas Simpsonsfamilj

Talbocken har läst en Sune-bok. En litteratur som riktar sig till en yngre publik, typ 12-14 år sådär. Prepubertetsfolk eller de som redan är inne på första åren av livslång sexualneuros (vuxenlivet). Pappa dricker öl, storasyster tänker bara på killar, mamma oroar sig för utländsk mat, lillebror (Håkan Bråkan) busar järnet, men Sune, tjejtjusaren, tänker på kärleken, den pirriga och fantastiska. Det är trivsamt med en sådan hjälte. Att identifikationsobjektet är den mognaste av de alla. I alla fall den mest känsliga. Det säger mycket om vår tid... Det är stundtals roligt med gags som skulle göra sig på film och ibland helt otroligt menlöst. Tre talbockar.

Sune i Grekland av Sören Olsson & Anders Jacobsson

Illustrationer: Lovisa Lesse

EGMONT Kärnan, 2009

I berättelserna, som kretsar ganska mycket kring prutthumor, vilket är logiskt för målgruppen, ges också plats för andra frågor. Att gamla farmor bor kvar med sin familj i exotiska Grekland. Hur vanvettigt förbudet mot att ha parfym i handbagaget är. (Här gör Sunes pappa en riktig Homer Simpson och sprutar på sig all parfym. Han är en karaktär som ibland verkligen spränger gränserna.)

Detta handlar om Sune och kärleken. Allt bredvid honom är beskrivet på ett annat plan. Hans pappa är som sagt riktigt galen, och är den vi ska skratta åt. Mamma otydligare, men också hon dum med fördomar. Kanske är det blandningen av crazy slapstick och mer äkta tankar och känslor från Sune som gör Sune-böckerna så populära. För visst har det väl gjorts massa mysiga svenska filmer av detta?

Det är lagom. Det är svensk lagom lågbudget Simpsons. Präktigt men också underhållande om man gillar prutthumor. Det märks att författarna inte anstränger sig över hövan med sina böcker. Det är ojämnt. Fruktansvärd korrektur också, kommatering på sniskan och utelämnade ord. Detta är en ordinär, billig och slarvigt gjord produkt till en 12-åring nära dig.

Hade Talbocken varit 12 hade han tyckt Suen var en fjantig idiot. Jag kommer ihåg en sommar då jag själv var i Grekland, förresten. Jag var 13. Tjejer var något fullständigt otillgängligt. Jag läste PC Jersilds Barnens ö. En av mina starkaste läsupplevelser. Sune är folkhems-mys-ungdomslitteratur för Götakanalmänniskorna. Och det är väl ok. Men tänk om någon kunde ta 12-åringarna mer på allvar. Än att leka kissochbajs med dem. Skriva som Jersild gjorde. Men det är väl mer osäker business för förläggare. Sune är fegt, töntigt och blekt och ibland lite roligt. Det är nymoralistiskt 00-tal.

Tacka visste vi förr. Då thinnertrasor sniffades och ungarna var kåta på riktigt. Innan fredagsmysfascismen i litteraturen.