måndag 21 december 2009

Infantil satir


Danny Wattin är svensk-australiensare och skriver tokroliga böcker. ”Ursäkta men din själ dog nyss” driver med genteknik och utseendefixering. Det är en satirisk skröna över en Brave new world där alla tjejer har Angelina Jolie-gener och killarna Maradona-gener. Brösten är stora eller större, ungdomarna har samlagsträning på skolgården och bara de snygga får träna. De fattiga ”oförändrade” människorna i reservatet fungerar som födslomaskiner åt de vackra människornas barn. Det är förvirrat. Var är vi? När är det? Varför heter alla svenska och engelska namn huller om buller? Detta är helt sjukt dåligt och Talbocken funderar på varför. Två talbockar.




Danny Wattin
Ursäkta men din själ dog nyss
Piratförlaget, 2009

Danny Wattin är säkert en jättehärlig och rolig kille att gå ut och dricka några pints med. Och han kan skriva. Problemet är att det som kommer ut på sidorna inte har någon helhet. Det är bara en massa fåniga, dåliga skämt med en otroligt tunn intrig som målar upp en helt obegriplig värld.

Vår värld vi lever i idag är historia för dessa människor som bara ska ha kändisars genuppsättningar. Men ändå heter de tokroliga saker som James Karl-Axel Dean och ”Lill-Diego” (efter Maradona). Protagonisten i boken heter Albert Bonkenstein. Han har stort krulligt hår och får inga tjejer och ska ha en genppsättning Einstein i sig. De flesta tror dock att han är en Garfunkel (en sångare från en forn tid även för en medelålders Talbock).

Historien rör sig mellan gubbsjuka skämt, alkoholhumor och nån slags ”tredje riket förintelse” där värdelösa männikor i stora fabriker blir till gödsel. Den handlar också om att få en tjej. Och om miljoner andra saker. Den ironiserar över allting och man fattar ingenting.

Jag tänker på Sture Dahlström eller William Burroughs utflippade fantasterier. Det här minner om det, men den som håller i pennan är en mycket talangfull 12-åring på tjack som skriver en uppsats som aldrig tar slut. Som dessutom inte har humor. Varför stoppar inte Piratförlaget honom? Hans vänner? Ingen kan väl tycka detta är roligt eller intressant?

Människorna i boken har kanske evigt liv (det framgår inte så tydligt) och därför sjunger dagisbarnen ”Gener raskar över isen” till jul samtidigt som de har fåret Dolly i krubban. Hitler är kökschef på Youclone i ett getto där också Jesus och Stalin hänger. En konstig kvinna som är inne på heminredning utbrister ”Shall I compare thee to a Dalahäst?" Läs Namn & Nytt i DN istället om ni vill få er ett fniss. Eller sök upp närmsta göteborgare.

Men varför tycker Talbocken detta är så jävla kasst? Jo för han känner igen sig själv i sitt eget skrivande. Kardinalfelet en författare kan göra är att visa på hur rolig den kan vara men inte ha något att berätta. ”Ursäkta men din själ dog nyss” är trehundra fasansfulla sidor fullproppade med lustigheter utan någon som helst berättelse. Det är mänskligt. Därför finns det människor som ber författaren att skriva om. Eller vänner som säger: ”Sorry mate, this sucks horse hard-on. Do not publish.”    

Att Talbockens blogg skulle bli utgiven på Faber & Faber känns mer möjligt än att Wattins bok skulle bli utgiven. Men det har den! På Piratförlaget! Kanske jag ska skriva satir istället för blogg? Bli författare? Huka er, Piratförlaget. Här kommer en Talbock. 

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar