Det finns inga ursäkter

Det här är den sorts litteratur som Talbocken klassar som ”dasslitteratur”. Ni vet, tummade gamla häften som man hittar på utedasset: ”En rolig halvtimme”, ”Fräcka snapsvisor” o dyl. Den här boken är gjord 2009 och har det fulaste omslaget och tråkigaste innehåll Talbocken mött på länge. Vilken dynga. Den som samlat folkets ursäkter heter Mats Holm och ska ha varit redaktör på SVT och Axess TV. Om det är sant – vad har du för ursäkt för att ge ut detta, Mats Holm? En Talbock.

Svenska folkets bästa ursäkter

av Mats Holm

Känguru, 2009

Här får vi läsa vanliga medborgares ursäkter från att ha fått bilen lappad, tjuvåkt i kollektivtrafiken eller byggt utan bygglov. Blandat med politikers uttalanden efter att ha gått på porrklubbar eller förskingrat skattebetalares pengar.Inget är roligt. ”Jag har inte druckit. Jag har bara ätit punchpraliner”. Haha. Riktigt otrevligt blir det när de här hockeykillarna som hade gruppsex på hotellrummet med en aspackad tjej från Stureplan häromåret också citeras: ”Hon var lite berusad”. Hahafuckingha.

Sen en massa gammal skåpmat med Marjasin och Salins Tobleroneköp och Skandia. Mellan kapitlen beskriver Mats Holm lite pseudovetenskapliga psykologiska rön om ursäkter. Vad är det för fel på ursäkter? Det värsta är att han blandar ihop bortförklaringar med förklaringar och kallar det för ursäkter. Om någon förklarar ”jag behövde pengar, därför gav jag ut denna bok. För att jag tror att alkade campingsvennar kanske köper den i macken nästa sommar eller obildade lantisungar i Vårtgårda köper den som julklapp till sina sverigedemokratiske farsor”. Då är det en förklaring, inte en bortförklaring. Och absolut ingen ursäkt.

Ty det finns inga ursäkter för liknande dasslitteratur att bli utgiven. Den roligaste ”ursäkten” i boken var: ”Jag trodde handikappskylten betydde att det var förbjudet för handikappade att parkera där”. Med lite god vilja drog då Talbocken en aning på ena smilbandet.