Min första talboksblogg. I veckan har jag haft turen att få bra böcker för en gångs skull. Två sjyssta novellsamlingar: En från Kina och en från Dominikanska republiken/USA. Båda får fyra talbockar av Talbocken.
Cao Naiqian / ”Den allra sista gården”.
Översättning Göran Malmqvist. Atlantis
En helt underbar novellsamling om människor vi annars inte brukar läsa om: Utfattiga bönder i Kinas Shanxiprovins under kulturrevolutionens tid. Vi får följa olika tragiska öden och karaktärer i en misär som beskrivs på ett kärvt humoristiskt vis. En fattigdom så stor att ett människoliv inte betyder så mycket. Karaktärerna har sköna namn som ”Vildgräslök”, ”Potatisen” och ”Rotknölen”.
Berättelserna ger gripande beskrivningar av outbildade människor i ultimat fattigdom. En man har t ex fått så dåligt samvete över att ha kastat landägarens son utför ett stup och krossat hans skalle att han måste göra samma sak med sin egen son för att få frid i sinnet. Berättat rakt upp och ner.
En helt underbar novellsamling om människor vi annars inte brukar läsa om: Utfattiga bönder i Kinas Shanxiprovins under kulturrevolutionens tid. Vi får följa olika tragiska öden och karaktärer i en misär som beskrivs på ett kärvt humoristiskt vis. En fattigdom så stor att ett människoliv inte betyder så mycket. Karaktärerna har sköna namn som ”Vildgräslök”, ”Potatisen” och ”Rotknölen”.
Berättelserna ger gripande beskrivningar av outbildade människor i ultimat fattigdom. En man har t ex fått så dåligt samvete över att ha kastat landägarens son utför ett stup och krossat hans skalle att han måste göra samma sak med sin egen son för att få frid i sinnet. Berättat rakt upp och ner.
En längre berättelse om författaren som ung pojke och hans relation med den gamle buddhistmunken blir riktigt rörande när berättaren blir rödgardist under Kulturrevolutionen och den gamle Mästaren inte längre är värd ett vitten av respekt.
En skitbra bok. Bra översatt. Vackert omslag. Skön att hålla i. En pärla. Rekommenderas. Vad fick jag med mig av denna bok? Varje människa har ett liv. Den fattiga kinesiske risbonden med sneda tänder som glimtar förbi i ett Aktuellt-reportage har ett själsliv lika komplicerat som Lars Norén. Det känns befriande att läsa psykologiska betraktelser över svältande bönder och trasproletariat som kämpar för att överleva dagen. Där höjden av lycka är en grillad potatis.
Det ger perspektiv till talbockars talbokstillvaro.
En novellsamling utgiven 1996 om dominikaners hårda liv i New York, New Jersey och ”hemma på Ön”.
”..solen gled nerför himlen som spott nerför en vägg...” Så kan man betrakta en solnedgång i en bok som osar av knark, knulla och knipsluga oneliners. Det är dominikanskt machismo, speglat i författarens erfarenheter som liten pojke i Dominikanska republiken och senare som latinoblatte i Nueva York.
Det här är hispanisk Bukowski från 90-talet. Men bättre. Det är totalt osentimentalt. Människorna är falska, kåta och – mänskliga. I en novell levererar Yunior, författarens alter ego, biljardbord till rikingar i NJ och ser alltid till att skita utan att spola och sno kondomer ur badrumsskåpet om han tycker att kunden är dryg.
Varför inte? Det kan de gott ha.
Dessa noveller är otroligt bra litteratur som ger en förståelse till ”varför vissa hamnar snett i tillvaron”. Boken blev mycket uppmärksammad i USA när den kom ut. För uppföljaren ”Oscar Waos korta, förunderliga liv” fick författaren Pulitzerpriset 2008.
Två saker jag lärde mig och som kan vara bra att ha med mig på livets stig:
1, Chansen att åtminstone bli avrunkad om det inte går hela vägen första gången är störst om det är en vit tjej man dejtar.
2, Kom aldrig fattig till New York. Ha alltid med dig pengar till första hyran (Även om det innebär att du måste gå till fots 60 mil för att ta dig dit). Annars är det klippt.
De flesta slangord är på spanska, en bra förteckning över de vanligaste spanska runda orden och förolämpningarna finns längst bak i boken.
En talbock med cojones är ingen pute.
Inlägg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar